Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

S mot katastrof – väljarna ropar efter en stark ledare

LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson och statsminister Stefan Löfven (S) i januari 2018. I lördags markerade LO-styrelsen, med en debattartikel i DN, sitt missnöje med januariavtalet.Foto: HOSSEIN SALMANZADEH/TT / TT NYHETSBYRÅN

Den socialdemokratiska krisen håller på att utvecklas till en katastrof.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det började med medlemsras och låga opinionssiffror, men medlemsraset har Socialdemokraterna lappat och lagat med större partibidrag som inneburit fler anställa politiska sekreterare. Det minskade stödet bland väljarna försöker man fixa genom tal om att välfärden är viktigast och folkhemmet ska återupprättas.

Det fungerar inte så bra.

Nu är också LO på krigsstigen. Karl Petter Thorwaldsson säger tydligt att det blir att svårare för honom som ordförande att stödja regeringens politik och han kräver förändringar som slår sönder januariöverenskommelsen. Inom LO har flera förbund redan dragit bort sitt ekonomiska stöd till partiet eftersom de anser att de själva hanterar pengarna bättre.

Det är socialdemokratins och arbetarrörelsens hela politiska grund som nu rasar samman. LO bildade partiet för att fackföreningsrörelsen skulle få koncentrera sig på de fackliga frågorna. Socialdemokratins uppbyggnad handlade helt om rösträttsmaximering och en stark organisation vilket betydde så många medlemmar som möjligt. Det är borta nu. 

Makt – till varje pris?

Frågan är hur långt Stefan Löfven är beredd att gå för att behålla makten? Länge har den socialdemokratiska rörelsen tummat på sina viktigaste principer för att behålla en stark folkrörelse och värna demokratin. Men frågan är om partiets ledning har blivit så korrumperad så att makten ska behållas till varje pris? Det brukar benämnas oligarki när ledningen styr genom sitt fåtalsvälde och sina anställda ja- sägare. Om socialdemokratin som politisk rörelse ska kunna räddas är det nog läge att lämna regeringsmakten.

”Det går ett spöke genom Europa och det är demokratin” – så skriver en av världens bästa forskare på högerpopulism, Chantall Mouffe. Hon menar att inriktning på samverkan och konsensus i politiken göder högerpopulismen eftersom det skapar motsättningar och spänningar och eftersom underordningen blir absolut och utan alternativ.

Detta blev uppenbart både med decemberöverenskommelsen men särskilt tydligt med januariavtalet.

V:s oväntade drag

De fyra samarbetspartierna slog sig till ro, upprättade 73 punkter och var redo att genomföra sina löften till nästa val. Att de saknade majoritet i riksdagen var inget de tyckte sig behöva ta med i kalkylen.

Sedan händer det oväntade. Vänsterpartiet lierar sig med M och KD och accepterar indirekt stöd från SD och både ifrågasätter och fäller regeringens förslag. Centerns vice partiledare Anders W Jonsson konstaterade med förvåning att detta trodde han inte skulle komma. Socialdemokraterna löpte amok mot Vänsterpartiet och anklagade dem för att samarbeta med högerpopulister.

Åter till Chantall Mouffe som i sin forskning har kommit fram till att demokratin kräver en konfliktpräglad konsensus – ”ett samförstånd kring de etiskt-politiska värdena om frihet och alla människors lika värde”, men olika uppfattningar om hur dessa värden ska tolkas.

”Vi och dom”

Vi har också sett tydligt i den politiska retoriken att januaripartierna – S, MP, C och L – ogärna gör en djupare analys av de problem som samhället just nu brottas med. Istället har de satt sig på moralens höga hästar och pratat om ”vi och dom”. Striden har ofta stått mellan de goda demokraterna och den onda högerpopulismen med dess nya svans.

Stefan Löfvens senaste utspel i en intervju med Expressen, där han kopplade de förnedrande ungdomsrånen till alliansregeringens jobbskatteavdrag, har inte förbättrat läget för vare sig statsministern personligen eller för regeringen.

Nu har vi kommit till en situation där alla som kritiserar regeringen och särskilt Stefan Löfven får höga siffror i alla opinionsundersökningar. Förtroendet för de fyras gäng är i det närmaste totalt i botten, medan SD seglat upp som största parti.

Framtiden är osäker, vi vet bara att väljarna ropar på en stark ledare.

Motgångarna för Löfven och S

1) Sedan Socialdemokraterna ingick januariavtalet med C, L och MP i januari 2019 har partiet rasat i opinionen och ligger nu på historiskt låga nivåer. I flera mätningar har S varit jämnstora eller till och med passerats av Sverigedemokraterna.

2) Förtroendesiffrorna för Stefan Löfven personligen har också fallit kraftigt. I Expressen/Sifo från i början av februari hamnar han först på femte plats av partiledarna – efter Jonas Sjöstedt, Ebba Busch Thor, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson.

3) I en mätning från SVT/Novus i januari svarade sex av tio väljare att de anser att den politik som regeringen bedriver utifrån januariavtalet är ganska eller mycket dålig. Endast var tionde väljare anser att politiken är bra. En av flera frågor i januariavtalet som S fått hård kritik för är slopandet av värnskatten som innebar en riktad skattelättnad för höginkomsttagare.

4) Under hösten formades en majoritet i riksdagen mot regeringens politik, efter att Vänsterpartiet gjort gemensam sak med M, KD och SD. Partierna körde över regeringen när det gällde reformeringen av Arbetsförmedlingen och gick sedan vidare efter nyår och fällde flera av regeringens reformer genom att lägga en extra ändringsbudget. Samtidigt tvingade oppositionen fram extra miljarder till landets kommuner och regioner.

5) En rad LO-förbund, med Kommunal i spetsen, har börjat mobilisera mot en av januariavtalets mest laddade frågor inför LO-kongressen i juni. Det handlar om förändringarna av arbetsrätten och las. Dessutom pågår en diskussion om de täta banden mellan S och LO till följd av det kraftigt vikande stödet för partiet bland LO-medlemmar. I lördags markerade hela LO-styrelsen, i en debattartikel i DN, sitt missnöje med januariavtalet och krävde stora förändringar.

LÄS MER: Löfvens nya oro – LO-striden om S 

LÄS MER: Löfven: Alliansens skattesänkningar bäddade för ungdomsrånen 

PREMIUM: Andersson, Damberg, Shekarabi och Ygeman – hetast att ta över efter Löfven