Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Ni hatar vargen – men varför är ni så rädda?

”Visst, det finns många som ogillar vargen på landet, men folk i allmänhet är inte rädda för vargen och stöter sällan på den”, skriver Lotta Gröning.Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Vargfrågan är inte en konflikt mellan landsbygd och stad.

Visst, det finns många som ogillar vargen på landet, men folk i allmänhet är inte rädda för vargen här och vi stöter sällan på den.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vargen är mytomspunnen!

Rädslan för vargen har funnits sedan antiken. I den gamla folktron såg man den dyka upp i skymningen med gula ögon, ylades och blodtörstig. I Sverige förknippades till och med vargen med djävulen.

Då handlade rädslan om fördomar, om folk som bodde isolerade på landsbygden.

Så är det inte i dag, ändå lever rovdjurshatet kvar och vargen är särskilt utsatt. Det sägs att vargdebatten delar stad och land. Visst, det finns många som ogillar vargen på landet, men folk i allmänhet är inte rädda för vargen och stöter sällan på den.

 

 

Ett problem är givetvis när vargen blir för närgången mot människor och djur. Vi har haft många vargattacker på tamdjur. Särskilt fårägare har råkat väldigt illa ut. Vargen kan riva tiotals djur vid en attack.

Frustrationen blir stor om inte länsstyrelsen beviljar skyddsjakt. Det är fullt förståeligt att djurägare blir desperata och känner sig maktlösa när de får uppleva ett sådant lidande som en vargattack innebär.

Den absolut avgörande faktorn när det gäller rovdjurshatet på landsbygden bottnar i jakten. Vargen slåss om samma villebråd som jägarna. Jakten är på många håll också en affärsidé där jägare kommer från hela Europa för att jaga älg. När älgstammen minskar innebär det också problem för affärsverksamheten.

Det märks en tydlig skillnad i inställningen till vargen i bygder där jägarna är många och där jägarna är få. Det finns människor i byar som levt nära vargen och inte haft några problem alls med flocken.

Jägarförbundet har ett stort ansvar när det gäller debatten om rovdjuren. De får 54 miljoner från staten för att hantera rovdjurspolitiken, men när det gäller vargen har de avstått pengar, enligt uppgifter från Svenska rovdjursföreningen, och därmed också ansvaret för att bedriva en seriös debatt om vargen.

 

 

Ett uppenbart problem är också att Jägarförbundet och jägare i allmänhet inte litar på Naturvårdsverkets siffror om antalet vargar. Naturvårdsverket har avblåst årets licensjakt med anledning av att det finns för få vargar. 305 vargar fanns vid den senaste inventeringen och av dem konstaterades att 40 var döda. Jägare talar allmänt om att det finns tusentals vargar. 

P4 Örebro hade häromdagen en intervju med Göran Gunnarsson som är Jägarförbundets talesperson i Örebro. Han sa rakt ut att Naturvårdsverkets siffror inte stämmer och han menar att varghatet ökar när de inte får jaga.

Gunnarsson är emot illegal jakt men säger samtidigt att han aldrig skulle anmäla en jaktkollega som skjutit en varg. Till saken hör att Göran Gunnarsson är före detta polis. Att jägare tar saken i egna händer och tjuvskjuter varg är uppenbart. Polisen har larmat om den ökande tjuvjakten.

De politiska partierna som stöttar Jägarförbundet säger ingenting. Alla seriösa jägare som verkligen följer lagen och ser till djurens bästa hamnar i skymundan när hatet blommar ut.

Det är olyckligt, vi skulle behöva en samsyn när det gäller vargen.

Rovdjuren är viktiga för en natur i balans där de samspelar med andra djur och växter. Rovdjurshatet är en olycka!

Om dessa hatare tänkte ett steg längre skulle de finna sig själva, eftersom människan är det största och värsta rovdjuret av alla.