Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Regeringen har hamnat i en svår trovärdighetskris

Gävleimamen Abo Raad har pekas ut som central i den svenska jihadistmiljön.
Sveriges regering 2019.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Regeringen har beslutat att sex radikala islamister, som enligt Säpo utgör ett kvalificerat hot mot rikets säkerhet, ska utvisas.

Det är bara ett problem, Migrationsöverdomstolen har kommit fram till att de inte kan utvisas eftersom de riskerar tortyr i sina hemländer.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är ett beslut som regeringen enligt lagen måste rätta sig efter och därför har nu de sex islamisterna släppts.

Det här innebär utan tvekan att regeringen har hamnat i en exceptionellt svår trovärdighetskris. Hur kan landets säkerhet få ge vika för att de radikala extremisterna riskerar förföljelse i sitt hemland. Förklara det för svenska folket! 

Situationen blir ännu mer problematisk med tanke på den kriminalitet och det gängvåld som skapar kaos i flera delar av landet. Dödsskjutningar, bomber i hyreshus och mot polisstationer. Nyss samlade regeringen alla partier utom Sverigedemokraterna för att komma tillrätta med den organiserade brottligheten.

Även på det området har vi en lagstiftning som bjuder på straffrabatt för kriminella under 20 år oavsett hur många brott de begått. SVT:s ”Uppdrag granskning” berättade nyligen om Hassan som är 19 år och som varit misstänkt för över 200 brott sedan 2015.

Han har kunnat fortsätta sin kriminella bana för att han aldrig har straffats ordentligt utan bara fått nya chanser av de sociala myndigheterna. Poliserna kan inget göra och de har tappat sin respekt och trovärdighet gentemot de kriminella ungdomarna. Oavsett vad ungdomarna gör leder det inte till några konsekvenser.

Vi har också lagen om villkorlig frigivning som innebär att man kan släppas fri när en tredjedel av strafftiden återstår. Syftet var att det skulle gälla om de sköter sig och följer ett program och får vård och behandling som ska hjälpa dem tillbaka till samhället. Nu visade det sig att många, hur illa de sköter sig innanför murarna, får samma villkor. Är du en misshandlare i fängelset får du ändå villkorligt. Morgon Johansson konstaterade dock att detta skulle ses över och ändras. 

Vi måste fråga oss hur har det kunnat bli så här? Varför skapar landets lagstiftning, mot kriminalitet de som hotar rikets säkerhet, otrygghet för medborgarna? Jag tvivlar på att det finns något annat land i världen som är lika uddlöst som Sverige i dessa för landets så oerhört allvarliga frågor.

De sex islamisterna är fria, de får visserligen rapportera till Säpo varje dag och de övervakas också. Men som terrorforskaren Magnus Ranstorp konstaterade i Expressen:

– De kommer att tas emot som hjältar när de släpps.

Med det system som vi har genom rätten att överklaga kan det ta tid innan de sex islamisterna sätts på ett plan från Sverige. En av dem ska också enligt sin advokat överklaga till Europadomstolen. 

Vad ska regeringen göra nu? Sätta till en utredning som tar ett halvår minst, med remissförfarande. Långbänk i viktiga beslut är också ett signum för Sverige.

Mikael Damberg presenterade nyligen regeringens lagförslag om tillåtelse för polisen att avlyssna krypterad information som kriminella och terrorister använder sig av. Utredningen tillsattes i somras och nu ska förslaget först ut på remiss till Lagrådet.

Det hade ju onekligen varit bra om lagen gällde redan nu.