Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Överallt där det brinner saknas poliser. Det är ett laglöst land

Inför skolstarten har det brunnit bilar och varit allmän skadegörelse på många platser i landet.

Ungdomsbrottsligheten lever och frodas och toleransen har länge varit för stor. Brandforskaren Patrick van Hees menar att detta uppkommer vid skolstater och att ungdomar visar sitt missnöje med att elda bilar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det har gått för långt när människor till och med hävdar att dagens bilbränder är att likna med hur ungdomar förr i tiden pallade äpplen. Experter som jobbar med unga kriminella säger att bilbränderna är en trend, ett socialt missnöje som pågått under flera år. På Aftonbladet debatt skrev KRIS (Kriminellas revansch i samhället) förbundsordförande Christer Karlsson att bilbränderna är ett tidsuttryck – på 70-talet var det telefonkiosker som förstördes och på 90-talet busskurer.

Det är givetvis helt oacceptabelt. Det är av största betydelse att vi ser att det är brottslighet det handlar om. Jag fick ett mejl från författaren Bengt Pohjanen efter min förra krönika om bilbränder, han skriver: jag tillhör en marginal, ett mellanförskap, ett utanförskap, ett område som Nils Holgersson inte såg... Hög arbetslöshet... Våldsam försvenskning.... Inte har vi bränt bilar.

SR skriver att segregationen bränner bilar. Nej, det är människor som bränner. Du ger politikerna skulden. Jaha, vem av dem har bränt senast...

 

Jag måste ge Bengt Pohjanen rätt i att det för enkelt att skylla på utanförskap när det är kriminella handlingar vi pratar om. Vi i media har en tendens att bädda in det i en misslyckad integrationspolitik. Men likväl är det handlingar från unga kriminella som inte ser sig som en del av ett lokalsamhälle. De bränner andras bilar, de gör skadegörelse på andras byggnader och de hatar skolan som ses som ett tvång som andra har bestämt att de ska gå i. Den svenska modellen som regeringen så gärna talar om har inte nått dessa kriminella ungdomar. Politikens dröm om samhället är mest tomma ord som få lyssnar till.

Det var absolut nödvändigt att regeringen i förra veckan klargjorde att det nu blir hårdare tag mot ungdomsbrottsligheten. Anders Ygeman och Morgan Johansson meddelande att unga mellan 15-17 år som begår allvarliga brott kan komma att straffas med så kallad ingripande ungdomsövervakning. Det innebär att de under vissa tider måste hålla sig hemma, till exempel kvällar och helger. Det ska regleras med hjälp av fotboja. För lindrigare brott föreslås ungdomarna beläggas med kontaktskyldighet.

– Att ta ut sin egen frustation genom att elda upp grannens bil är helt enkelt oacceptabelt och samhället kommer inte att lägga fingrarna emellan, sa justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S).

 

Har vi tagit ett kliv framåt i brottsbekämpningen? Det återstår att se, men kriminella beteenden måste få snabba konsekvenser, som det är nu får det just inga konsekvenser att begå brott. Regeringens åtgärder mot den unga brottsligheten måste kompletteras för att vara lyckosam. Överallt där de brinner saknas poliser. Regeringens centralisering av polisorganisationen har tagit bort den lokala förankringen. I vissa områden åker poliserna inte ens in. Det är laglöst land.

Toppstyrningen av polisorganisationen är en nationell katastrof som lämnar oerhört stort utrymme för de kriminella.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!