Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Nedläggning av skolor får brutala följder i byarna

”Skolan brukar vara den sista verksamheten som lämnar byn”, skriver Lotta Gröning. Foto: Colourbox
Stefan Löfven. Foto: NAINA HELéN JÅMA / TT NYHETSBYRÅN

Stefan Löfven har otur, han kommer till fel plats vid fel tillfälle.

I helgen besökte han Norrbotten precis när striden är som hetast efter de lokala S-politikernas förslag om att lägga ner sju byskolor i Luleå.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När det gäller centralisering av skolor och sjukvård från landsbygden har inte Stefan Löfven så mycket att säga. Han duckar för det mesta, även om han under besöket i Norrbotten konstaterade att han är orolig för glesbygden. 

Men skolorna i Luleås byar är knappast glesbygd och inte är de dåliga heller. Tvärtom är det skolor där barnen trivs, där föräldrarna är aktiva och lärarna är oroliga för kommunens idé om stordrift av skolan.

Rapporter visar också tydligt att de mindre skolorna är särskilt bra för yngre barn. Men vi har politiker i det här landet som följer mottot ”som man frågar får man svar”. Socialdemokraterna skriker efter stordrift och centralisering. Bara det är stort så är det bra, precis som man resonerar inom sjukvården. Stora sjukhus är bättre än små.

Norge och Australien sätter barnen och lärandet i centrum

När Luleå kommunfullmäktige fattade beslutet om att stänga de sju byskolorna – och därmed, i förlängningen, att avfolka byarna – utgick de ”från det faktum att större skolor ger bättre förutsättningar för bemanning och kan erbjuda attraktivare tjänster för personal och ledning”.

Men är det verkligen ett ”faktum”? Eller är det snarare en mytbildning som bara gäller för politiker med övertro på centralisering?

Det finns forskning som visar på det motsatta, länder som Norge och Australien som jobbar utifrån helt andra premisser. De sätter lärandet och barnen i centrum, medan svenska politiker bryr sig mindre om hur barnen mår, det är bara pengar som räknas.

Skolan brukar vara den sista verksamheten som lämnar byn. Nedläggningarna får brutala följder för människorna som bor där. Istället för att ta cykeln till skolan får de sätta sig på bussen, sammanhållningen och kittet som skolan står för i en by raseras. Nu protesterar de sju berörda byarna för att behålla sina skolor.

I det röda Norrbotten har Socialdemokraterna tappat mark. Senaste valet var rena katastrofen.

Niklas Nordström, kommunalrådet i Luleå, har fått åka i gräddfilen ett tag mycket tack vare Facebooks etablering i staden. Men att Luleås framgångar också skulle gälla byarna tycks inte finnas på kartan. Istället byggs enorma vindkraftparker som förstör skogar och försvårar livsvillkoren i dess närhet.

Reflekterar Löfven ens över centraliseringen?

I det hårt exploaterade Norrbotten finns få politiker som kämpar för hela länets överlevnad. Många norrbottningar känner sig övergivna och utnyttjade. Länet står för en betydande del av svensk export och ändå betecknas det som bidragsberoende.

Det var ändå tur för byarna att Luleås politiker inte tänkte på konsekvenserna av att hota sju skolor samtidigt med nedläggning. Hade det handlat om en ensam skola hade den varit chanslös, men sju skolor i sju lika byar skapar sammanhållning. Det blir fler som protesterar och kraften mycket större.

Stefan Löfven hade ingenting att säga om skoldöden under sitt besök i Norrbotten. Den pågår över hela landet. Reflekterar han ens över centraliseringen? Jag tror inte det.

Men under #viärlandsbygden organiserar sig nu motståndet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!