Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Mardrömmen tillbaka – vi vet vad som väntar

Branden i Ljusdal 2018. Foto: Robert Jonsson
Flygbild på skogsbranden i Sala 2014. Foto: JENS L'ESTRADE

Brandsäsongen har startat! 

Det känns märkligt att skriva så, men efter erfarenheterna av storbränderna och torkan 2014 och 2018 vet vi vad som väntar.

När flera gräsbränder i södra Sverige snabbt utvecklades till stora bränder och folk tvingats fly sina liv är mardrömmen tillbaka. 

Jag är inte trygg med vår krisberedskap.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Lite har förstås utvecklats sen senast. MSB har köpt in fler helikoptrar som är utlokaliserade på strategiska lägen för att kunna ingripa inom 90 minuter och det ligger mer brandslang i depåer på olika platser i landet.

Och så har vi dessa optimistiska politiker som oavsett hur det går säger att vår beredskap är god.

Vår beredskap är inte god, möjligtvis lite bättre. Erfarenheterna från 2018 visade att vi inte lärt oss särskilt mycket efter branden i Västmanland 2014 trots att 25 olika utredningar gjordes.

Aud Sjökvist som utsågs som särskild utredare för branden i Västmanland fick finna sig i att hennes utredning lades ner av regeringen Löfven när hon blev för kritisk. Det var väldigt lite som fungerade i Västmanland, bristerna fanns på alla nivåer.

Värst var bristen på kunskap om skogsbränder i torka vilket påverkande riskbedömningen. Lägg sen till bristen på samordning och kommunikation. Det som räddade hela Norberg från att brinna ner var det faktum att vinden vände och regnet kom.

Skogsbränderna sommaren 2018 lamslog Sverige och orsakade förödande skador för markägare och invånare. Foto: ALEX LJUNGDAHL

Brandens omfattning bottnade i en oförmåga att fatta rimliga och relevanta beslut.

Vid bränderna 2018 upprepades misstagen. Men en ny mer positiv utredare utsågs: Jan-Åke Björklund. Hans slutsats var att bränderna hade hanterats i stort sett bra. Det bekräftades av Morgan Johansson som, i bland annat Uppdrag gransknings reportage ”Skogen brinner”, konstaterade att vi lärt oss mycket från 2014.

Vad hade vi då lärt oss? Medan Aud Sjökvist talade om svåra brister som förvärrade situationen säger Jan-Åke Björklund att Sverige ännu inte är tillräckligt väl rustat för att vi ska känna oss trygga.

Kommunikationssystemet Rakel var en katastrof i bränderna 2018. Uppdrag granskning gjorde en undersökning bland räddningspersonalen som bekämpade bränderna och majoriteten hade lite nytta av systemet. Kontakten och täckningen bröts så fort de lämnade de stora vägarna.

Med andra ord: Rakel är ett system för storstaden – inte för skogsbränder. Systemet fungerade inte från Örebro och norrut.

Branden i Ljusdal började på ett litet avgränsat område och spred sig sedan på samma sätt som i Västmanland. Den togs inte på allvar och räddningspersonalen var för få. Många arbetade 40 timmar i sträck. MSB tvingades be EU om hjälp och den insatsen blev EU:s hittills mest omfattande.

Rökpelare från branden i Ljusdal 2018. Foto: Läsarbild

Vid branden i Trängslet i Dalarna var släckningsarbetet så svårt att Jas-plan fick bomba branden. En unik händelse som egentligen säger allt om svensk krisberedskap. 

Vi har inga brandflyg i Sverige. Nu har MSB fått regeringens uppdrag att köpa några små i första hand. Helikoptrarna med sin ”lilla kasse” ger inte mycket vatten vid stora bränder.