Lotta Gröning

Människor hamnar i kläm mellan myndigheterna

Arga Annika Strandhäll kräver att samarbetet och system ska fungera mellan Sveriges två största myndigheter, skriver Lotta Gröning. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

2010 intervjuade jag människor som blivit sjukskrivna och som var oförmögna att jobba men som Försäkringskassans anonyma expertläkare på en handläggningstid av fem minuter kunde förklara som redo för arbetsmarknaden. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De var högt betalda och de satte sig över de läkare som lämnat intyg på att deras patient inte skulle klara ett jobb.

Det handlade om allt från svårt sjuka cancerpatienter, till människor som brutit ryggraden och andra som inte kunde hålla vakna mer an 15 minuter. Redan då protesterade Arbetsförmedlingen och de hjälpte dessutom de sjuka. De fick gå dit på möte men sedan stanna hemma. 

Nu har det gått åtta år sedan dess. Vi har fått en ny regering men det tydliga målet att nå en låg och stabil sjukfrånvaro finns kvar som styr Försäkringskassans arbete. Lite tycks ha förändrats åtminstone till det bättre. 

 

Nu har de anonyma expertläkarna kompletterats med medicinskt kunniga handläggare, med andra ord, Försäkringskassan behöver inte använda läkarutbildade för att slå fast att den sjuke kan jobba och att deras läkare har underskattat patientens förmåga att arbeta. Arbetsförmedlingen har nu fått nog! Antalet personer som går direkt från sjukskrivning till att söka jobb har ökat med 389 procent sedan 2014, säger Maria Kindahl på Arbetsförmedlingen. 

Försäkringskassan har nämligen blivit ännu effektivare och man avslår fler sjukskrivningar nu än förr. De har också hittat på en egen term enligt Maria Kindahl, de ska passa till ”normalt förekommande jobb” på hela arbetsmarknaden. Vad det är för jobb vet inte ens Arbetsförmedlingen. 

Nu kräver Maria Kindahl 83 miljoner extra för att ta hand om Försäkringskassans ”sjukskrivna klienter”. Men hon hävdar med bestämdhet att sjukskrivna människor är Försäkringskassans uppgift att hantera.

 

Så har vi då en mycket arg socialminister. Annika Strandhäll menar att landets två största myndigheter måste samarbeta och lösa problemen. Hon hävdar också att de har pengar, regeringen har skjutit till 800 miljoner för att människor inte ska hamna mellan stolarna. Regelverket och ramarna finns, poängterar hon. 

Ändå fungerar det inte. Stuprörsorganisationen är kvar. Statliga myndigheter är reglerade i detalj och är tjänstemännen dessutom regelryttare och följer lagen blint utan att se hela människan kan jag tänka mig att utmattningssyndrom blir ren lathet. 

Så är det detta med samverkan och verklighetsförankringen. Maria Kindahl på Arbetsförmedlingen kan konstatera att de båda myndigheterna inte bedömer arbetsförmåga på samma sätt. Alltså har de olika verklighetsbild. Människor som Försäkringskassan bedömer redo för arbete, kan inte Arbetsförmedlingen hjälpa. 

Så kontentan blir precis som för åtta år sedan sjuka människor som hamnar i kläm mellan två myndigheter som inte har samma mål och absolut inte samma verklighetsförankring. Medan socialförsäkringen går med vinst och Försäkringskassan kan slussa över sjuka människor till Arbetsförmedlingen hopar sig problem för den myndigheten som behöver anställa mer personal för att klara trycket. 

 

Framför allt väldigt många sjuka människor som befinner sig i ett Ingenmansland. Ingen vill ha dem, ingen kan hjälpa till och de blir utförsäkrade och vissa förlorar allt. De hamnar i det så kallade utanförskapet.

Så har vi detta med förtroendet för systemet, det så kallade välfärdskontraktet. Människor som arbetat i hela sitt liv och betalt sin skatt i förvissningen att om något händer så finns trygghetssystemen där. För många är det inte så och sjukdomen och Försäkringskassans regelsystem misstror dem. Vi kan ju alla vara fuskare. Så kan tillvaron förändras snabbt i livet – fullt fungerande människa, tills sjukdomen slår till och då har du förlorat både din trovärdighet och möjligheterna att påverka ditt liv. 

Men vi kanske ska vara hoppfulla. Arga Annika Strandhäll kräver att samarbetet och system ska fungera mellan Sveriges två största myndigheter.

 

Läs fler krönikor av Lotta Gröning 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!