Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

L:s annons om tåg till Piteå slår rekord – i tondövhet

”Att boka tåg till Paris ska vara lika lätt som att boka tåg till Piteå”, skriver Liberalerna i en annons.
Liberalernas partiledare Jan Björklund. Foto: STINA STJERNKVIST / TT NYHETSBYRÅN

Liberalerna har aldrig varit några stjärnor på landsbygdspolitik.

När de nu annonserar om att ta tåget till Piteå kan det vara svenskt rekord i politisk tondövhet.

Partiet är ju egentligen helt ointresserat av livet utanför Sveriges storstäder – såvida det inte handlar om Europas metropoler.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det känns inte som en tillfällighet att Liberalerna i annonser inför EU-valet klargör att det ska vara lika lätt att beställa tågbiljett till Paris som till Piteå.

Det är ett parti som i dag har mer gemensamt med Emmanuel Macrons Paris än Sverige utanför de expansiva storstadsregionerna.

Jag kan upplysa Jan Björklund om att det faktiskt är lättare att beställa biljett till Paris än vad det är till Piteå – av den enkla anledningen att Piteå inte ens har en järnvägsstation. Den revs på 80-talet och det är inte gått någon persontrafik med tåg till Piteå sedan 1972.

Ska vi åka till Piteå får vi ta bussen sista biten. 

De flesta riksdagsledamöterna från Liberalerna bor och verkar i de stora städerna

Jag undrar också varför det helt plötsligt ska vara lätt att åka tåg till Piteå. Den liberala partiledningen och liberala ledarskribenter har aldrig varit några varma förespråkare av Botniabanan. Botniabanan har sett som ett projekt där staten kastar pengarna i sjön eftersom det har ansetts helt onödigt att dra ett järnvägsspår för så lite människor som det bor i Norrland.

Det är inte så underligt att Liberalerna är i djup opinionsmässig kris. Partiet har helt klart tappat sin markkontakt och bottnar inte bland sina väljare med den politik man för.

Inte minst gäller det Norrlandslänen, där Liberalerna inte lyckades erövra ett enda riksdagsmandat vid valet i höstas. De flesta ledamöter från Liberalerna bor och verkar i de stora städerna.

Torbjörn Nilsson konstaterade häromdagen i Expressen att Folkpartiet, som det hette förr, ”brukade vara ett parti för vanligt folk”. Det är länge sen nu. I dag är man, eller tycks åtminstone vilja vara, elitens röst.

Ledande politiker i Stockholm, i Liberalerna och de flesta andra partier, slår just nu knut på sig själva för att flörta med medvetna, välmående medelklassväljare i storstäderna.

Ena stunden handlar det om grön skatteväxling och ökade kostnader för människor som är beroende av att köra bil för att få ihop en vardag där man saknar utbyggd kollektivtrafik. I nästa handlar det om hurtiga slogans om att ta tåget till Paris, eller… Piteå.

Nu har glesbygdsborna fått ytterligare ett bevis på okunnigheten

Ingen kan bli förvånad över att folk i inlandet tröttnar på den centralstyrda politiken från Stockholm. Just nu mobiliserar Inez Abrahamzon, som är journalist, rektor och som har varit engagerad i Feministiskt initiativ, ett inlandsuppror. På bara några dagar anslöt sig flera tusen personer till upproret. 

Inez Abrahamzon skriver på sin Facebooksida: ”Jag är less på att det lovas runt och hålls tunt. Jag är less på att betala en av de högsta kommunalskatterna och ändå stå med mössan i hand och snällt be om att få minimal service. Jag är urförbannad på att statens aktörer är de som lämnar lands- och glesbygden först och det gör inte saken bättre att allt ska avregleras.”

Nu har glesbygdsborna fått ytterligare ett bevis på okunnigheten och bristen på intresse från landets ansvariga beslutsfattare. Jan Björklund, som tillbringat år med att skälla på den låga kvaliteten i skolan, med ordning och reda som sitt stora paradnummer. Det blir onekligen lite förnedrande när hans eget partikansli i annonser visat upp sin okunnighet om Sveriges järnvägsnät.

Och ärligt talat, Björklund – om du fått ha mobiltelefon på sammanträdet där denna felaktiga slogan diskuterades hade du kanske kunnat googla fram en norrbottnisk station som faktiskt existerar.