Lotta Gröning
Är det jag eller Stefan Löfven som har fattat fel?
Skulle inte statsministern göra en turné på landsbygden för att prata med folk?
Han åker till Grängesberg, hurra tänkte jag. Där kan han få reda på varför så många människor känner sig marginaliserade.
Grängesberg är en ort där Sverigedemokraterna fick 27 procent av rösterna i riksdagsvalet och i skolvalet samma år röstade nästan varannan elev i Parkskolan på SD. Utan tvekan är Grängesberg ett av SD:s starkaste fästen. Hur är det då möjligt att regeringen väljer att göra partipolitik av resan? Det är Socialdemokraterna som bjudit in till att lyssna på Stefan Löfven i Cassels fantastiska konserthus, därtill kräver de att människor föranmäler sig och dessutom har de skriftliga frågor från publiken. Den första frågan kommer från SSU i Dalarna. De andra frågorna är väldigt tillrättalagda. Sedan tackades Stefan Löfven av med röda rosor av kommunalrådet Leif Petersson för att han tagit sig tid att åka ut i landet och svara på frågor.
Men snälla rara medarbetare till Stefan Löfven hur tänker ni? Statsministern är i hjärtat av Bergslagen, i en ort som dödförklarades redan 1989 av staten när LKAB lade ner Grängesgruvan. Nedläggningen blev brutal – ett hårt slag mot orten. Grängesberg blev omtalad som en spökstad, ”The boring hell of Grängesberg”. Arbetslösheten blev rekordhög, folk flyttade, tomma lägenheter fylldes av flyktingar, rasmotsättningar blev vanliga. SD växte sig starka, liksom nazisterna som också finns i Ludvika kommunfullmäktige.
Grängesberg har varit ett levande fantastiskt brukssamhälle. Grängesgruvan var den största efter LKAB i Kiruna. Här har arbetarrörelsen alltid varit stark. Gruvfacket, brukskulturen arbetet i gruvan som gick i arv generation efter generation. I dag hoppas många på att gruvan ska återuppstå. Att samhället ska få nytt liv. Att jobben kommer tillbaka.
LÄS MER: Stefan Löfven nobbar Almedalen i sommar
På scenen bredvid sig hade Stefan Löfven en affisch där det stod: Den svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas. Orden brände sig in i hjärtat. I Grängesberg fanns den svenska modellen, men i dag är den död. Många av Sveriges framstående personer levandegjorde den. Härifrån kommer Villy Bergström, Bo Södersten, Bengt Dennis och entreprenörer som Jens Spendrup och Lars Ramqvist. Spendrups bryggerier är ortens största arbetsgivare i dag. Jens Spendrup har vuxit upp i Grängesberg och gått i skolan där och gymnasiet i Ludvika. Jag ringer upp honom för att höra hur han ser på saken:
– Den stora tryggheten som fanns på orterna var bruket och gruvorna, men entrepernörsandan saknas. När jag gifte mig med min första fru så fick vi 3000 kronor. Vi beslutade genast att sätta pengarna i aktier i Gränges. Men när gruvan lades ner rasade aktierna och vi hade inte ett öre kvar. När sedan kommunpolitikerna kallade till rådslag för Grängesbergs framtid var det inte företagarna på orten som var viktiga utan då kallades pojkarna som flyttat till Stockholm hem för att ge råd, säger Jens Spendrup. Han menar att ”nånannanismen” är stark. Räddningen ska komma utifrån.
Entreprenörsskapet som Stefan Löfven efterlyste i sitt tal är svagt på bruksorter, så också i Grängesberg. Stefan Löfven sa att hela landet ska leva och att skogen inte växer i Stockholm. Nej skogen växer inte där, och statsministern borde också ha förklarat hur det kommer sig att vinsterna från skogen hamnar i Stockholm och att jobben skapas i staden och inte på landsbygden.
Vad fick Stefan Löfven egentligen med sig från Grängesberg förutom ett fång röda rosor? Vad tänkte alla de som redan känner sig utanför samhället, som inte delar Stefan Löfvens verklighetsbild, de människor som han aldrig ens kom i närheten av? Han skulle lyssna, men han valde att tala. Han talade för de redan frälsta. I riksmedia kommer eftermälet av Grängesbergsmötet att vara att Stefan Löfven inte kommer till Almedalen. Han har väl fått nog av samtal med folk!