Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Löfven möttes av jubel – det gav en märklig känsla

Lotta Gröning undrar om Löfven har lärt sig något.

Stefan Löfven lyftes fram till talarstolen av applåderande och jublande ombud inför sitt tal till kongressen. Från presidiet hyllades han både som ledare och som statsminister för att han tar ansvar för partiet och nationen. 

Det gav en märklig känsla. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Men samtidigt är det självklart att kongressen hyllar honom. I kristider samlas skarorna och sammanhållningen är absolut nödvändig. Socialdemokraterna är ett toppstyrt parti och kongressombuden består i huvudsak av betalda ombudsmän som via åtskilliga telefonmöten har varit med och beslutat om den förda politiken. Det är ingen ny politik som kongressombuden ska ta ställning till och inget tillfälle för att klaga över januariöverenskommelsen. Det är få på kongressen som högt vågar eller ens vill uttala sitt missnöje. 

Men partiledningen har fått se medlemmar och sympatisörer försvinna, de har fått uppleva att partiets rödaste fästen har fallit. I Norrbotten och i Ådalen som är Stefan Löfvens hemmaplan. Socialdemokraterna är ett krympande parti men hittills har Stefan Löfven klarat trycket, turbulensen och ilskan gentemot den förda politiken. Men har han tagit lärdom av erfarenheterna?

Misstroendet mot partiet har också nått ledningen. De börjar kanske förstå att de inte längre kan peka med hela handen och kräva att folk ska tycka som de bestämt. Därav kommer förslagen på att återgå till den gamla folkrörelseorganiseringen. 

Därför höll också Stefan Löfven ett ideologiskt tal med tankeresor tillbaka till 1930-talet och den politiska retorik som fördes då. Han jämförde januariöverenskommelsen med kohandeln med Bondeförbundet och precis som då talade om behovet av utbildning och demokrati. 

Stefan Löfven efter sitt tal på S-kongressen. Foto: PELLE T NILSSON / SPA

Men trots stora visioner och löften om en välfärdsstat för alla landade han inte i verkligheten. Han vill inte se bristerna i den socialdemokratiska politiken eller de sympatisörer som lämnat honom. Han hyllade Greta Thunberg och hon är fantastisk, men han hade tjänat mer på att hylla alla fattigpensionärer som jobbat ett helt liv och som nu inte klarar att leva på sin pension. 

Han pratade om hedersvåldet, att vi skulle se det och hata det och befria de unga. Det är klockrent! Men han borde också ha tagit upp den organiserade brottsligheten som ätit sig in i hela samhällssystemet, den lurar Försäkringskassan på bidrag, den organiserar bilbränder och attacker mot polis och räddningspersonal. Den bidrar i högsta grad till otrygghet. Det är en av förklaringarna till att socialdemokrater gått till SD. 

Han pratade om att bildning och makt gjorde att vanligt folk kunde ifrågasätta politiken och fördjupa demokratin. Men många ifrågasättare har av partietablissemang blivit stämplade både som rasister och klimatförnekare. Det politiska samtalet har spårat ur eftersom vi har så svårt att tåla åsikter vi inte gillar. Stefan Löfven måste våga landa i verkligheten för att lyckas. Det hjälper inte med klassisk retorik och bevingade ord när människor tappat förtroendet för politiken.