Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Vågar Löfven satsa på kompetens den här gången?

Stefan LöfvenFoto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

En S-regering är inget familjeföretag.

Det hoppas jag att Stefan Löfven lärde sig under förra mandatperioden, då han utsåg en rad ministrar på helt andra kriterier än kompetens.

Efter fyra år med en svag och kraftlös regering står Löfvens trovärdighet på spel.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

På måndagen presenterar Stefan Löfven sin nya regering. Det är en stor utmaning för honom, särskilt nu som han blivit politikens motsvarighet till ett bemanningsföretag och ska driva en liberal politik som går rakt emot hans egna vallöften.

Löfvens förra regering fick mycket kritik och har betecknats som svag och kraftlös. Kanske har han lärt sig av misstagen med tanke på att valresultatet var katastrofalt och att regeringen varken lyckades framstå som trovärdig och handlingskraftig.

En bidragande orsak till regeringens svaga position var också Decemberöverenskommelsen (DÖ) som bidrog till att oppositionen försvann. Alliansen slickade sina sår, några av partiledarna låg i hängmattan och läste böcker medan andra passade på att bli barnlediga. Utan opposition, inget tryck på regeringen – tänk Borg utan McEnroe eller Expressen utan Aftonbladet.

Ministrarna kom från LO, från SSU, från sociademokratiska kommuner och tidigare S-regeringar...

Stefan Löfven tog tillfället i akt att utse en regering som var byggd på arbetarrörelsens olika grenar. Ministrarna kom från LO, från SSU, från socialdemokratiska kommuner och tidigare S-regeringar. Dessutom följde han en tradition som länge funnits inom socialdemokratin: det viktigaste inte är att ministrarna har kompetens från de område de ska ansvara för, istället ligger tyngden på att de profilerar rörelsen. Just den synen blev förödande för Löfvens första regering.

Kritiken var från början stor också inom partiet. Det var många som konstaterade att statssekreterarna borde ha varit ministrar och ministrarna politiskt sakkunniga. Flera klarade inte heller jobbet.

SSU:s ordförande Gabriel Wikström som blev sjukvårdsminister hade lite erfarenhet från det området och avgick sedan han gått in i väggen.

Anna Johansson sa till Expressen några månader efter hon tillträtt att det svåraste för henne som minister var att lära sig transportpolitiken. Hon tvingades avgå i skandalen där Transportstyrelsen lämnat ut försvarshemligheter till främmande makt och hade inte förstått allvaret i situationen. Detsamma gällde inrikesminister Anders Ygeman som hade en tung position i regeringen men inte klarade av att hantera sin roll i skandalen.

Helen Hellmark Knutsson blev minister för högre utbildning och forskning – ett område hon hade lite erfarenhet ifrån, enligt hennes CV har hon 60 poäng i olika universitetskurser. Däremot var hon oerhört kunnig och skicklig som landstingspolitiker, sjukvårdsfrågorna hade passat henne bättre.

Stefan Löfvens trovärdighet står på spel

Det finns många fler exempel i Löfvens gamla regering men kontentan av en sådan här uppställning var att det tog lång tid innan regeringens arbete märktes. Ministrarna behövde något år för att lära sig frågorna och därifrån är steget långt till den erfarenhet som behövs för att förstå vilka beslut som behöver fattas och varför.

Nu får ändå Stefan Löfven en chans till. Vågar han satsa på kompetens? Han har uttryckt en vilja att organisera om och byta ut ministrar, så det finns hopp.

– Det är bra att göra om lite grann, sa Löfven i en intervju med Aftonbladet.

– Med tiderna förändras tänket, sa han och tillade att organisationen kan bli bättre och effektivare.

Det är både nödvändigt och klokt för Stefan Löfven att tänka om. I det läget som landet befinner sig i och med alla problem som måste lösas krävs ministrar som kan frågorna och har erfarenhet ifrån sina områden.

Det finns en rad områden där regeringens kompetens bör höjas – exepelvis krävs samordning under en ansvarig minister för digitalieringsarbetet där Sverige halkar efter. Bostads- och digitaliseringsministern Peter Eriksson (MP) bör bytas ut. Darja Iskasson, vd på Vinova och digitalieringsexpert är ett bra namn. Roger Mörtvik, tidigare statssekreterare vid Utbildningsdepartementet och samhällspolitisk chef på TCO, är ett annat exempel på kompetens jag gärna skulle se i regeringen – Mörtvik skulle vara perfekt som arbetsmarknadsminister.

Stefan Löfvens trovärdighet som ledare står på spel, en S-regering är inget familjeföretag. Han måste få fram en regering som kan börja arbeta omedelbart och åstadkomma resultat. Ministrar som gör honom stolt och visar att han är en god ledare. Det kräver kompetens.

Lyckas han inte med detta lever socialdemokratin farligt, vad ska han då gå till val på 2022?