Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Livet utanför storstaden förminskas och förlöjligas

Landsbygdsbefolkningen har fått skulden för beslut som centrala politiker uppfattat som fel, skriver Lotta Gröning. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Stockholm. Foto: OLLE SPORRONG

Äntligen har det blivit tydligt hur den strukturpolitik och maktutövning som den nationella politiken använder sig av för att befästa synen på landsbygden fungerar. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det kan vi tacka "Uppdrag granskning" för. Det blev tydligt hur medierna och politiken sitter i samma båt och företräder en kolonial tanke som handlar om att ingen ska ifrågasätta centralt fattade beslut.  

Det här är inget nytt fenomen, landsbygden och dess befolkning har sedan urbaniseringen tog fart på 50- och 60-talen hanterats skickligt med en härskarteknik som förminskar och förlöjligar livet utanför storstaden. När den urbaniserade rationella storstadsmänniskan blev den svenska normen och demokratin centraliserades både regionalt och nationellt blev landsbygden som ett folklustspel. Det var bara bakåtsträvare som bodde kvar, tids nog skulle vi släcka lyset för gott. 

Vi minns väl alla Anna Kinberg Batra när hon stolt konstaterade att stockholmare var mycket smartare än landsbygdsbor. Så har maktutövande från centrum till periferi alltid sett ut. 

Landsbygdsbefolkningen har också fått skulden för beslut som centrala politiker uppfattat som fel. Ta folkomröstningen om euron som ett exempel, då slog statsvetare fast att det var folk i övre Norrland som röstade nej. Märkligt nog tycks de ha trott att en majoritet av landets befolkning bodde där då. Än värre blev det när SD kom upp på den politiska dagordningen. Då slog samma statsvetare fast att det bara var arbetslösa unga killar på landsbygden som röstade på partiet. Landsbygdens befolkning har med andra ord bidragit stort till centralmaktens problem med demokratin. 

För att minska gräsrötternas och för den delen även kommunernas påverkan på politiken har regering och riksdag centraliserat beslutsfattandet. Landstingens ansvarsområden svällde stort för att centralmakten sedan med stor övertygelse skulle kunna införa sex storlän i Sverige. Planen sprack men likväl har landstingen en stor makt och de har i dagsläget tagit över nedläggningen av servicen på landsbygden. 

 

LÄS ÄVEN: Jag förstår att många i Norrland vill lämna Sverige

 

Anna Kinberg Batra. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Kampen för BB i Sollefteå talar sitt tydliga språk. Riksmedia och det politiska etablissemanget går samman för att få dem att hålla tyst och respektera sina folkvalda. Demokrati nuförtiden tycks vara att ha förmågan att ta politiska beslut som människor ogillar. Att trycka ner landsbygdens protester har blivit normalt, samtidigt fattas beslut som exploaterar våra liv totalt. 

Det handlar inte bara om sjukvård och offentlig service som försvinner. Det handlar om att ge bort naturtillgångar som malm och mineraler till privata intressen och urholka människors äganderätt. 

Det handlar om att införa oljeplattform-ekonomier så att folk kan pendla till jobbet utan att behöva betala skatt i kommunen och flytta hela samhällen – som i Kiruna – till förmån för LKAB. 

Det handlar om att ta vinsterna från skogen, malmen och vattenkraften och placera dem i Stockholm. Landsbygdens ”propagandakrigare” fick nu också skulden i "Uppdrag granskning" för att de för gräsrotsprotesterna vidare till förorter. Det gäller förstås bara frågor som etablissemanget inte accepterar. 

Problemet för landsbygden har accelererat med att mediehusen också har centraliserat sina redaktioner. Journalister skickas ut på vischan under en dag, de hittar en äldre person på spark som säger att landsbygden behöver bidrag. Då är jobbet fullbordat. 

 

LÄS ÄVEN: Lätt att bli förskräckt av de nya lagarna för 2018 

 

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!