Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Låt oss folkomrösta om höghastighetstågen

Inte en enda mindre ort längs höghastighetsbanan kommer ha nytta av tågen. Deras enda kontakt blir att se dem susa förbi i 250 km/h, skriver Lotta Gröning. Foto: LASSE SVENSSON
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN

230 till 250 miljarder kronor är extremt mycket pengar i en tid då underhållet av järnvägsnätet är så undermåligt att det bara behövs ett snöfall, löv på rälsen eller för varmt väder för att tågen ska ställas in.

Låt oss folkomrösta om höghastighetstågen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De nya stambanorna för höghastighetståg är tänkta att binda samman Sveriges tre största städer. Satsningen presenteras under rubriken ”Hela Sverige ska leva”.

Det är magstarkt.

Inte en enda mindre ort längs höghastighetsbanan kommer ha nytta av tågen. Deras enda kontakt blir att se dem susa förbi i 250 km/h.

Det bärande argument för detta politiska drömprojekt är att det är bra för miljön. Men det är bara en luftbubbla. Om vi värnar miljön borde vi satsa på en infrastruktur som knyter samman hela landet. Kollektivtrafik och fungerande stambanor behövs där folk har tio mil i bil till banken och BB, eller som i Bergslagen där folk som arbetspendlar i tåg från 40-talet och där minst ett tåg är inställt varje dag. 

Ibland har jag känslan av att vi håller på att stänga ner stora delar av landet

Häromdagen var alla avgångar på morgonen och förmiddagen ersatta av buss på ”min” station. Men dessa problem finns över hela landet. Underhållet av järnvägen är urusel, vägarna lika så. Ibland har jag känslan av att vi håller på att stänga ner stora delar av landet.

Trafikverket och forskare varnar för projektet. Inte nog med att det är oerhört dyrt – trots fyrapartiuppgörelsen har inga nya pengar tillsatts för höghastighetstågen. Socialdemokraterna har länge sagt nej till att låna pengar men nu trycker samarbetspartierna på och Tomas Eneroth har genast öppnat för att släppa in kinesisk finansiering. Socialdemokratisk politik har blivit som en klippa av gelé. 

Faktum kvarstår projektet är samhällsekonomiskt olönsamt. Det har till och med Trafikverket slagit fast i en utredning som visar att det är en dålig affär att satsa på tåg som kör 250 km/h. Underhållskostnaderna för sådana järnvägar blir enorma. Redan 2008 gjorde KTH en forskningsrapport som slog fast att en höghastighetsbana kostar en miljard per mil. 

På DN debatt skrev förra året sju professorer och en forskare att de kräver en faktabaserad diskussion och ett beslut fattat på sakargument. De menar att bygget blir en gökunge som driver bort andra nödvändiga investeringar och dessutom att byggandet av banan kommer att innebära enorma utsläpp. Ett omfattande byggande av tunnlar, broar och viadukter innebär att miljönyttan uteblir under flera decennier, skriver professorerna i sin debattartikel.

Hela idén om höghastighetståg kommer 30 år försent, och dessutom i en tid då resandet kommer att minska genom den digitala tekniken som ger oss möjlighet nya möjligheter att arbeta via nätet.

Men infrastruktur Tomas Eneroth är otålig, han längtar efter att få fatta beslut om att kunna ”ge tydliga signaler” för att Sverige ska börja bygga höghastighetståg. Nu ska han kalla till nya samtal med partierna och miljöpartister lär jubla, höghastighetstågen är deras ”paradfråga”. Men det är ett högriskprojekt. Den främsta anledningen är att politikerna styrs av drömmar, makt och vilja och dessutom – det är mitt intryck – har distanserat sig från verkligheten.

Frågan om höghastighetståg är så genomgripande och omfattande för befolkningen att det inte bara krävs expertutlåtanden, analyser och utredningar utan även en bred dialog med väljarna.

I sådana lägen är folkomröstningar det bästa alternativet. I frågor där politikerna inte har mer kunskap än många av oss andra, och där de ska ta beslut på tro och vilja, bör folket kopplas in.

Folkomröstningen om euron är ett ypperligt exempel där folket var betydligt klokare än etablerade politiker. Det främsta argumentet då var att vi skulle slippa växla när vi åkte utomlands om vi sa ja till euron. Det främsta argumentet för höghastighetståg är att storstäderna är landet som vi ska prioritera.