Lotta Gröning

Landsbygdens folk ropar ut sin frustration – i tomheten

Landsbygdens öde avgjordes med folkhemsideologin och skapandet av den moderna människan, skriver Lotta Gröning.
Foto: OLLE SPORRONG

Premium: Landsbygdens folk ropar ut sin frustration. Men ingen tycks lyssna. Ingen bryr sig om deras åsikter och krav.

I den avslutande delen i serien Kan hela Sverige leva? reder Lotta Gröning ut:

√ Hur landsbygden blev ”något gammalt, eländigt och totalt ointressant” för politikerna i Stockholm. 

√ Varför protesterna mot dåliga vägar, mot snabbt utbyggd vindkraft och försämrad samhällsservice i inlandet inte når fram till beslutsfattarna. 

√ Vad som krävdes för att ansvariga ministern, Anders Ygeman, skulle reagera på bristfälligt fungerande telefoni på landsbygden. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mer av det bästa från Expressen. Mer Premium hittar du här.

Kan hela Sverige leva?

Klyftan mellan stad och land tar allt mer plats i den politiska debatten.

Ser de styrande i regering och riksdag alltid till hela Sveriges bästa? Eller – finns det en tendens att människor som lever utanför de expansiva storstadsregionerna glöms bort i de politiska besluten?

Expressens krönikör Lotta Gröning, själv bosatt i en by i Bergslagen, skriver ofta om de aktuella frågorna ur ett landsbygdsperspektiv. Denna gång tar hon ett större grepp, med en serie krönikor som på olika sätt handlar om den balans mellan stad och landsbygd som hon anser har rubbats.

Under vintern 2021 publicerades tio texter som fick starkt gensvar från läsarna. I sommar har Gröning kommit tillbaka med nya krönikor på samma tema – detta är den avslutande delen i serien.

Landsbygdens öde avgjordes med folkhemsideologin och skapandet av den moderna människan. Det var på 1930-talet som visionen om henne föddes och det var arkitekter som skissade på den. Hon som bodde i staden, i en nybyggd lägenhet med alla bekvämligheter, i kvarter där det inte fanns smutsiga industrier runt husknuten.

Den moderna människan var effektiv och rationell, hade god hygien och bestämde över sin egen fritid. Staten tog ett större ansvar och omorganiserade landet. Folkhemsvisionen tog fart, egna hemrörelsen startades och landsbygden lämnades åt sitt öde, stämplades som töntig och bakåtsträvande. Det var i staden som allt hände.

Centrum blev nyckelordet för utveckling. Stockholm stod för utvecklingen i landet, allt viktigt koncentrerades till huvudstaden. Det växte fram en tro på att bara när vi satsade på centrum och centralpunkter i landet så skulle tillväxten sprida sig som vågor på vattnet.

Moster Greta sa alltid att hon flyttade från utedass och fattigdom.

Arbetarförfattarna beskrev det eländiga livet på landet: Moa Martinson om kvinnornas situation, Ivar Lo-Johansson om statarna och den blivande finansministern Gunnar Sträng som var ombudsman för lantmännen beskrev sina resor på cykel i Fattigsverige och hur han organiserade folket där för ett bättre liv.

Ivar Lo Johansson i sitt hem på Bastugatan på Södermalm. I hans barndom var föräldrarna statare på godset Hammersta i Ösmo.
Foto: ANDERS ENGMAN / BONNIERARKIVET SCANPIX SWEDEN
Moa Martinsson, en av de så kallade proletärförfattarna. Hon debuterade med romanen ”Kvinnor och äppelträd” som väckte stor uppmärksamhet när den gavs ut 1933.
Foto: Erik Conard / TT NYHETSBYRÅN REPORTAGEBILD
Gunnar Sträng (S), mångårig finansminister.
Foto: EXPRESEN

I min egen släkt flyttade mammas moster Greta till Stockholm, till en fin lägenhet. Hon sa alltid att hon flyttade från utedass och fattigdom. Ivar Lo-Johansson skaffade sig en fin lägenhet på Bastugatan, han klädde sig i brun sammetskostym och hade fin konst på väggarna i sitt arbetsrum och matchande tulpaner. Han lämnade också fattigdomen bakom sig. Gunnar Sträng gjorde karriär i det statsbärande partiet och bodde i en lägenhet i Gamla stan. I en intervju 1974 sa han att Sverige nu var färdigbyggt. 

Landsbygden blev kvar som något gammalt, eländigt och totalt ointressant för politiker och Stockholmscentrerade medier med journalister bosatta innanför tullarna.

Delsbo i Hälsingland.
Foto: OLLE SPORRONG

Bönderna har alltid varit ett problem. Flyttlasspolitiken uppmanade människor att byta liv, skaffa sig en bättre tillvaro och en ny dröm om framtiden. Stockholmstidningarna gjorde ibland sina reportage om livet på landet. I DN visade Po Tidholm som så många andra Stockholmsjournalister på den döende landsbygden i åtskilliga reportage. Sedan flyttande han själv dit och landsbygden blev lite mindre döende men ändå döende. Po Tidholm är bra, han talar med centralister på centralisters vis och de förstår honom. Han är en som har tolkningsföreträde och fick uppdraget av SVT att göra en dokumentärserie om lands- och glesbygd. Po Tidholm har gjort många bra iakttagelser, till exempel att bristen på politik är landsbygdens största utmaning.

De ropar ut sin frustration i tomhetens universum.

Landsbygden speglas alltid utifrån centralismens perspektiv. En bild på en ren från Pajala, folk som åker spark och sönderfallna ruckel i en öde by. Problemet är att ingen bryr sig de åsikter och krav som folk på landsbygden har. De ropar ut sin frustration i tomhetens universum.

Bönder demonstrerar i Skåne 1985.
Foto: LENNART PERLENHEM / IBL

Jag tänker på landsbygdens proteströrelser. Inlandsupproret, vindkraftmotståndarna, bensin- och väguppror och böndernas förtvivlade rop på hjälp. De når aldrig fram till ansvariga politiker. De stoppas effektivt av de politiskt anställda tjänstemännen som har i uppdrag att skapa politik och vara en länk till folket och prioritera de frågor som ska lyftas upp på dagordningen.

När inlandsupproret skickade 1 000 brev för att komma i kontakt med bland andra Stefan Löfven och Tomas Eneroth, så fick de inte ett enda svar. Breven stoppades i arkivet av de politiskt anställda.

I en forskningsstudie som gjordes av bland annat Bo Rothstein framkommer att de politiskt anställda är oftast förhållandevis unga, rekryteras från universitet och kommer från Stockholm. Idag har Regeringskansliet över 200 politiskt anställda tjänstemän. De har makt men inget mandat från väljarna och det omöjligt att ställa dem till ansvar. 

Inte heller kommunpolitikerna prioriterar sin invånare. De följer ofta partiets centrala direktiv.  Det är väldigt tydligt när det gäller hur naturtillgångar ska hanteras och klimatåtgärder såsom utbyggnaden av vindkraften. Exploateringspolitiken har stöd bland kommunpolitiker trots erfarenheter av utarmning och flyttlasspolitik.

Plötsligt blev Ygeman självkritisk...

Det är bara några enstaka aktörer och viss Stockholmscentrerad media som får de politiska företrädarna att lyssna. Ett bra exempel på det är när Dagens Nyheter i våras gjorde en granskning över hur telefoni och bredband fungerar i landet. Granskningen innehåll inte så värst mycket nyheter. Vi vet sedan åtskilliga år tillbaka att Telia stänger ner kopparnätet trots att det inte finns några alternativ. Vi har sett bilder från SVT på Markus, 82, som länge behövde klättra upp på taket för att kunna ringa. Vi har fått rapporter från Post- och telestyrelsen om att regeringen ger för lite pengar till bredbandsutbyggnaden. De saknas över 20 miljarder enligt myndigheten men regeringen tillförde endast 1,6 miljarder.

Energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman reagerade – men först när Dagens Nyheter, den stora morgontidningen i Stockholm, rapporterade om problemen.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Anders Ygeman, som är ansvarig minister, har slagit ifrån sig kritiken och dessutom varit väldigt optimistisk om både utbyggnad och resultat. I minst ett decennium har kravet på lika behandling och rätten till bredband och telefoni framförts av frustrerande människor i byar och kommuner. De har skrivit brev i tusental och skickat till regeringen, de har protesterat på insändar- och debattsidor. Men ingenting har hänt och Anders Ygeman har bara tonat ner problemen – ända tills DN publicerade sin granskning. Plötsligt blev han självkritisk, sa att regeringen måste jobba hårdare, att Telia inte fick släcka ner nät när inga alternativ fanns och att han skulle läxa upp Post- och telestyrelsens för bristande information.

Här fick vi ett tydligt exempel på symbiosen mellan politiska partier och den Stockholmscentrerade journalistiken.

Landsbygdens största utmaning är politikens totala ointresse för landet utanför tullarna. Problemet är hur landsbygdens folk ska kunna slå hål på myterna som storstadsetablissemanget odlar. När de försöker göra sin röst hörd är det ingen som lyssnar, om de inte är vulgära eller levererar nyheter som handlar om elände.

Kanske finns det ändå hopp, den moderna staden har blivit sårbar, överbefolkad och brottas med gängkriminalitet. Allt fler stadsbor har börjat fundera över sin egen tillvaro. Stockholms handelskammare kom med ett pressmeddelande i februari: enligt SCB hade 5 596 flyttat från Stockholm under 2020.

Stockholm lever i sin egen bubbla. Vi skulle kunna skratta men det är bäst att hålla tyst. De har makten på sin sida.


LÄS MER: Lotta Gröning: Stora delar av Sverige har livsfarliga vägar 

LÄS MER: Lotta Gröning: Markägaren hotade att ta till vapen för att försvara sin skog 

Evin Ahmad i tvist med produktionsbolag – stoppade film

Premium: ”Snabba cash”-Evin Ahmad stäms • Bevisen: Messenger-meddelanden

SD-ledaren: Hon var ändå bara inkvoterad

Premium: Aleksandra Børgesen lämnade i protest när Kent Ekeroth fick uppdraget

Makens sista ord till frun innan han dog av bettet

Premium: Amanda i Moçambique: ”Fruktansvärt sätt att dö på”