Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Laglöst land har blivit vardag på glesbygden

Sammanställning av BRÅ:s senaste rapport
Väg E10 mellan Kiruna och Narvik. Foto: TT NYHETSBYRÅN
En vanlig synlig i nordligaste Sverige: Det finns ingen polis att tillgå. Foto: MARIA ENGSTRÖM ANDERSSON

Att leva i laglöst land har blivit vardag för människor i glesbygd och det är inte ovanligt att få vänta till och med i dagar på en polispatrull.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I sommar har polisen i region Nord – Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län – infört vad vi skulle kunna kalla ett nödläge, det är personalbristen som gör läget akut. Sämst är det i norra Lappland i kommunerna Kiruna, Jokkmokk och Gällivare. 

För dessa tre kommuner har polisledningen infört ”beredskap på nätterna”. Det innebär att det endast finns två poliser i tjänst, men de har hjälp av en patrull i beredskap med en inställelsetid till stationen på en timme. 

Har poliserna otur och brottslingarna tur då kan det vara långt över 20 mil mellan patrullerna. Området de bevakar är som bekant stort, det är Sveriges tre största kommuner till ytan. 

Den här idén med en patrull och en i beredskap har provats tidigare i Västerbotten, men urdåligt resultat. Det är inte bara brottsutsatta människor som drabbas, poliserna i tjänst utsätts för stora utmaningar och mycket övertid. 

Peter Burman, ställföreträdande regionalt huvudskyddsombud i Nord är oerhört kritisk, till NSD säger han: 

– Min uppfattning är att vi inte ska ha beredskap, medarbetarna jobbar sig själva till döds.

Vi behöver inte vara någon Einstein för att förstå att politikerna och staten när det gäller medborgarnas trygghet och säkerhet fullkomligt struntar i dessa områden. 

Det är inte bara polisen som dragit sig undan utan också rättsväsendet. Det är heller inget nytt fenomen i många år har polisbevakningen i Norrbotten varit ett problem. 

Jag jobbade på NSD som politisk chefredaktör i 13 år och under den tiden förskräcktes vi åt bankrånare som lyckades råna två banker i Kiruna och sedan försvinna utan att polisen hann fram. Vi skämtade om att de försvann på cykel. 

Situationen har inte blivit bättre efter den stora centraliseringen av polisorganisationen som ägde rum 2015. Den nya stockholmsbaserade supermyndigheten togs med stor majoritet i riksdagen och sedan dess är ingenting sig likt inom polisen. 

Massavhopp av kompetenta medarbetare, stora områden i landet som saknar polisbevakning och en total brist på samordning mellan den centrala myndigheten och det lokala markarbetet. 

Det visar inte minst poliskrisen och bristen på förtroende som drabbar inte bara polisen utan också ansvariga politiker. Statskontoret gjorde en utredning som radar upp en mängd problem och brister i den nya organisationen. 

Så lokalområde Norra Lappland är nu i sommar en fantastisk möjlighet för inbrottstjuvar, fyllekörningar och andra hot och trakasserier som det kriminella Sverige ägnar sig åt. 

Är detta rimligt? Givetvis inte men jag är så oerhört van vid att landet utanför tullarna alltid prioriteras ner. 

Jag måste också hylla de tappra poliser som trots olidliga arbetsvillkor försöker upprätthålla lag och ordning. Det blir förmodligen många timmar i bil, stress och en gigantisk övertid.