Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Konflikten mellan stad och land har flammat upp rejält

Senaste nytt om coronautvecklingen i Expressen TV – vi sänder direkt mellan 07 och 23 varje vardag och mellan 11 och 20 på helgerna.
”Strategin för att begränsa smittspridningen har utgått ifrån bristerna i samhället”, skriver Lotta Gröning.Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

Sverige var ett splittrat land innan pandemin slog till. Kan coronakrisen skapa en ny samhörighet och bidra till att läka gamla sår? Jag är tyvärr tveksam.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kriser brukar innebära att människor sluter sig samman, hjälps åt och är solidariska. Men så är det inte riktigt med corona, även om det rapporterats om många goda enskilda exempel.

Vi har många problem att brottas med. Strategin för att begränsa smittspridningen har utgått ifrån bristerna i samhället:

√ Det är onödigt att testa för många – ja, när vi inte har några testkit.

√ Det behövs inte alltid skyddsutrustning för sjukvårdspersonalen – ja, när vi har brist på skyddsutrustning.

√ Vi måste se till att smittkurvan inte stiger för fort – ja, för sjukvården klarar inte trycket.

Skulle transportväsendet kollapsa är det tomt i butikerna efter ett dygn.

Nedmonteringen av civilförsvaret började med EU-inträdet. Vi skulle vara bäst i klassen och anpassade oss till centralisering och stordriftsfördelar. Stora delar av jordbruket avvecklades, sedan EU-inträdet finns det inte längre några beredskapslager. Inte heller EU har några beredskapslager. Tanken var att vi skulle köpa skyddsutrustning från Frankrike och Tyskland, men nu behöver de sin utrustning själva.

Skulle transportväsendet kollapsa är det tomt i butikerna efter ett dygn. Vi har alla läst MSB:s broschyr om kriget kommer.

Det finns heller ingen myndighet som ansvarar för läkemedelsförsörjningen. Ansvaret låg tidigare hos det statliga Apoteket men det försvann när apoteksmonopolet avreglerades 2009. Då avvecklades också de nationella beredskapslagren. Regionerna fick ta över men de har inte klarat uppdraget. Vi har också monterat ner försvaret och skänkt bort fältsjukhus.

EU:s medlemsländer har stängt gränserna och tänker i första hand på sin egen befolkning. Solidariteten och sammanhållningen i EU är numera inte särskilt markant. De flesta länder skäller på Sverige.

Regeringen har med andra ord många problem att lösa. Jag välkomnar att Stefan Löfven nu vill agera kraftfullare och ta ett större ansvar för cornapandemin. Det är verkligen på tiden, hittills har Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell hållit i taktpinnen och regeringen fattat beslut därefter. 

Vi behöver ett tydligt ansvarstagande från politiken och vi har inget tjänstemannaansvar – om det går fel hjälper det inte att skylla på Anders Tegnell.

Det är guld att höra socialminister Lena Hallengren, hon har verkligen växt i krisen. Hennes krav på att kunna tvinga regioner och privata företag att dela med sig av sjukvårdsmaterial är berättigad. Vi måste samarbeta. Jag hoppas att hennes insikt om problemen kan leda till en bättre krishantering på sikt.

Sverige var ett splittrat land redan före pandemin.

Så var det detta med solidaritet. Den finns, vi ser det genom att privatpersoner låter 3D-skrivarna gå varma när de tillverkar ansiktsskydd till vården. Vi ser den genom sjukvårdspersonalen som sliter i 15-timmarspass med risk för att bli smittade. Vi ser det genom att unga handlar åt gamla.

Men Sverige var ett splittrat land redan före pandemin. Under krisen har stad och land-konflikten har flammat upp rejält – i fjällen, på Gotland, på Österlen och i skärgården vill ortsborna inte ha några sommargäster, eller några skidturister.

– Vi stockholmare är helt enkelt inte välkomna längre utbrast en dam som ville till sitt lantställe i Skåne.

Inte någonstans vill vi ha smittan och det är ingen vågad gissning att många önskar att Stockholm, där smittan är som mest utbredd, sätts i karantän.

Vi litar helt enkelt inte på att människor tar det ansvar som Anders Tegnell och Stefan Löfven så tydligt har överlåtit på oss.