Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Klyftorna lär knappast minska med detta förslag

Stefan Löfven sommartalade i värmländska Björneborg under söndagen.
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Nu vill regeringen satsa på att minska klyftorna i landet och för att Sverige ska hålla ihop vill Stefan Löfven att kommuner och landsting ska ha goda och likvärdiga förutsättningar för att stärka välfärden mellan olika landsändar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Stefan Löfven höll sitt sommartal i värmländska Björneborg. Förslaget han presenterade för landets sammanhållning innebär att kommuner och landsting får dela på 1,8 miljarder extra. Stödet ökar från 9,7 miljarder kronor till 11,5 miljarder kronor.

Den största ökningen hamnar hos landstingen: från 2,2 miljarder kronor till 3 miljarder kronor. Jag skulle verkligen önska att Löfven har rätt men tyvärr tänker de helt fel.

Dessutom är det för lite pengar. 1,8 miljarder extra är vad förlossningsvården fick 2018. Bygget av 1 kilometer tunnelbana kostar över en miljard kronor. I förhållande till detta blir utjämningen liten mellan landets kommuner och landsting. Om landstingen får mest resurser kommer pengarna att satsas i regionens största stad där centrallasarettet ligger. Om regionen i Karlstad får 250 miljoner mer som regeringen lovar till sjukhuset där fortsätter den centralistiska filosofin som säger att det bara är stora sjukhus med många experter som är bäst på vård. Precis som i Stefan Löfvens hemlän Västernorrland där konflikten med nedläggningen av BB och akutvård i Sollefteå lades ner efter centralismens filosofi och striden blev oerhört infekterad och bidrog till en gigantisk valförlust för Socialdemokraterna. Det är ingen tillfällighet att landstingen ligger på bottennivå när det gäller medborgarnas förtroende.

Vad blir sedan kvar till kommunerna? Alla statsstöd räknar huvuden och ju fler man har desto mera pengar. Det ligger med andra ord en automatik i att små kommuner med få medborgare inte får särskilt mycket pengar via statliga utdelningar. Det stora problemet i all statlig verksamhet är centralismen. Det är därför som ett område stort som Danmark i Norrlands inland bara hade två poliser i tjänst under sommaren. 

Centraliseringen av sjukvården med en ambulerande ambulans på vissa ställen och 35 mil till närmaste sjukhus är bara ytterligare ett bevis på att staten inte värderar människor lika. Vi som bor på landsbygden är mindre värda än de som bor i städerna. 

Helt klart är att staten har brutit samhällskontraktet. Det är därför som motståndet nu mobiliserar sig och olika typer av uppror bildas. Det är människor som känner sig diskriminerade av regering och riksdag och utnyttjade av staten. Många ifrågasätter varför de ska betala skatt och kräver i stället att få behålla vinsterna av naturtillgångarna. Det handlar om mycket pengar. Skellefteå kommun som var klok nog att behålla sina kraftverk drar in över 30 miljoner per år till kommunkassan som kan satsas i omsorgen. 

Så klyftorna lär knappast minska med detta förslag. Inte sammanhållningen heller. ”Robin Hood”, som utjämningssystemet kallas, är något som kommunerna själva får stå för. Stockholm är den enda nettobidragsgivaren. De får ingenting tillbaka. De kommuner som fått mest pengar är Malmö och Göteborg, de hade varit konkursmässiga annars. 

Som Bengtsfors som i Expressens reportage ropar på hjälp med 20 miljoner back i år och 30 miljoner nästa år. De är en av många fattiga kommuner som fick ta en stor del av flyktingmottagandet. En statlig gökungepolitik att nyttja de kommuner som hade billigast bostäder. Det är staten som måste ta ansvar för hela landet. Endast så kan samhällskontraktet efterlevas och förtroendet öka för politiken.

Stefan Löfven håller sommartal.