Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Klarar Socialdemokraterna att lyssna på gräsrötterna?

Stefan Löfven (S). Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Kan Socialdemokraterna någonsin möta sina gamla väljare och sympatisörer igen?

Uppförsbacken är brant.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Socialdemokraterna har inlett sin 40:e kongress i Örebro och de organisatoriska grundsatserna som ska antas känns som en déjá vu.

Här har vi ett parti som ser sig tvungen att börja om från början. Målet är att bygga folkrörelse igen.

Det är kanske inte så konstigt, efter år av förlorad markkontakt och toppstyrning har medlemsantalet minskat och stor del av väljarkåren försvunnit. 28 procent är det sämsta valresultatet någonsin.

Den socialdemokratiska partiledningen har upptäckt att de sociala medierna med Facebook och Twitter förändrat samhällets organisation i grunden. Istället för S-föreningar och arbetarekommuner har det bildas lokala opinionsgrupper som påverkar samhället. Människor sluter sig samman utifrån intresse, grannskap och politiska målsättningar.

Partipolitiken har lite där att göra, politikerna kan heller inte hantera situationen.

Socialdemokratiska åsiktspoliser har blivit vanliga i sociala medier – det är alltid partiledningens officiella politik som de försvarar och kräver lojalitet till.  Många människor som tycker fel blir stämplade som farliga och odemokratiska.

Åsiktspoliserna har en förmåga att skapa en olustig stämning.  Men nu ska det alltså bli andra bullar.

Januariöverenskommelsen känns som en klippa av gelé

Socialdemokraterna lovar en renässans för det politiska samtalet. Man ska utse ideella S-ledare som jobbar fritt och lokalt och de ska framför allt lyssna på människors åsikter. Det måste ju rimligtvis även inkludera åsikter de ogillar, men jag är inte så säker på det.

Ebba Bush Thor har med sitt utspel om att börja prata med SD fått hela det politiska landskapet i gungning. Januariöverenskommelsen känns som en klippa av gelé. Annie Lööf är bestört och Stefan Löfven talar om att KD-ledaren sätter sig med ett parti som bottnar i nazism och den vita maktrörelsen. Detta samtidigt som 48 procent av väljarna i Expressen/Demoskops mätning ger KD-ledaren rätt. Och inte nog med det, SVT sänder nu en dokumentär om visar att SD:s Mattias Karlsson är sprungen ur arbetarklassen med föräldrar som jobbat hårt.

Mattias Karlssons bild av Sverige har lockat stora skaror av de S-väljare till SD. Han har utklassat Socialdemokraterna som Torbjörn Nilsson skriver i Expressen. SD suger upp allt missnöje.

Så länge klyftorna mellan stad och land växer, så länge gamla människor vanvårdas, och antalet fattigpensionärer ökar hjälper det inte att skälla på Jimmie Åkesson. 

Ju mer Stefan Löfven skäller på dem och pekar ut dem som rasister desto större blir deras stöd. Det rimmar ganska illa med att lyssna på gräsrötterna.

På kongressen pratar många givetvis om Ebba Bush Thors utspel. Även här finns det kongressledamöter som säger att hon gör rätt. Men de säger det tyst, de vill inte höras.

Frågan är om socialdemokratin någonsin kan möta sina gamla väljare och sympatisörer? Kan återinrättade medlemsansvariga rekrytera 10 000 medlemmar per år? Kan lokala ideella S-ledare nå trovärdighet med partiets politik? 

Svaret är öppet – vi vet inte. Det vi vet är att partiet har en brant uppförsbacke med sitt demokratiarbete och sin trovärdighet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!