Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Jag oroar mig för de bortglömda väljarna

Foto: FOTO: FREDRIK WENNERLUND. COPYRIGHT: / STELLA PICTURES

Efter fyra månader av låsta positioner, hårda ord, sega förhandlingar och allt mer missnöjda väljare fick han till slut som han ville.

Stefan Löfven får fortsätta som statsminister, men frågan är om han är kapabel att klara den svåraste utmaningen:

Att ena ett delat land.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så fick vi då äntligen klartecken för en regering efter fyra månader av politisk turbulens med heta känslor och mullrande ilska. Att Stefan Löfven får bilda regering innebär trots allt att politikerna kan börja arbeta och ta ansvar för landet.

Sannerligen behövs det. Vi står inför stora utmaningar och problem som kräver snabba lösningar. Men utgångsläget för Löfven är inte enkelt. Även om många i dag drog en lättnadens suck, så svepte det stora vemodet in över landet denna gråkalla januaridag. 

Vi har en regering, men hur länge och vem är det som kommer att styra?

Sverige är ett delat land, klyftorna är större än någonsin och på många områden. Mellan stad och land, mellan de som har utbildning och de som saknar.

 

LOTTA GRÖNING: Tänk om Löfven har lurat skjortan av oss allihop

 

Klyftorna är särskilt tydliga demokratiskt, det är så många väljare känner sig helt osynliggjorda och bortkörda. De proteströstar i hopp om att ansvariga politiker ska lyssna till dem. Men de har ytterst lite att hämta från riksdagspartierna, det har denna regeringsturbulens visat med all tydlighet.

Det är de andra som jag oroar mig för. De som känner sig bortskyfflade från välfärdssamhället.

De välbärgade klarar sig alltid; de som har ett jobb att gå till, en lägenhet att komma hem till och pengar på banken. Nu får de skatteavdrag också och kan förmånligt köpa hjälp via utökad Rut med ytterligare skatteavdrag.

De är de andra som jag oroar mig för. De som känner sig bortskyfflade från välfärdssamhället – bortprioriterade, bortglömda.

Migrationspolitiken, som har varit en stor fråga både under den gångna mandatperioden och i valrörelsen, lämnas helt utan analys och åtgärd. Istället ska regeringen Löfven öka anhöriginvandringen och migrationspolitiken ska de göra upp om i en parlamentarisk kommitté. Det lär ta lång tid.

Migrations- och integrationspolitiken är på många områden en katastrof. Släpp in människor och visa din medmänsklighet – det är budskapet från många partier, men sedan tar det slut. Sverige har ingen strategi för en fungerande integration och vi struntar helt i många människor som kommit hit för att de vill leva och komma in i samhället.

Har ni den ödmjukhet som behövs för att kunna lyssna på och möta även de väljare som inte röstade på er?

Den här regeringen är en nödlösning tillkommen i brist på både tillit och samförstånd. Den enda som var glad var Stefan Löfven. Jonas Sjöstedt betonade att Vänsterpartiet har fått klartecken till inflytande och talade om ett hemligt papper som ingen skulle få se. Jan Björklund såg ut som han sålt smöret och tappat pengarna.

Det är en bräcklig överenskommelse.

Opinionsmätningar har också visat på ett stort missnöje med hur de ledande politikerna hanterat den utdragna regeringsbildningen. När uppgörelsen mellan S, MP, C och L var ett faktum svarar ungefär halva väljarkåren att de tycker den är en dålig lösning. Samtidigt har de olika politiska lägren gjort sitt bästa för att skruva upp samtalstonen ytterligare. Som om inte samhällsdebatten var tillräckligt hätsk och polariserad redan.

 

LOTTA GRÖNING: Rimligt att Sjöstedt röstar nej – för demokratins skull

 

Mina frågor till de partier som står bakom regeringen Löfven är: Hur ska ni minska klyftorna och arbeta för att ena Sverige? Har ni den ödmjukhet som behövs för att kunna lyssna på och möta även de väljare som inte röstade på er? Har ni självkritik för att förstå att alla beslut som fattats inte har varit så lyckade?

Finns det någon strategi för att stärka sammanhållningen i landet?