Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Jag har funderat över varför jägareförbundet agerar som en "dummerjöns"

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vargen berör oss. Det finns anledning att fundera över varför vi moderna 2000-talsmänniskor fortfarande kan vara rädda för vargen och se den som ett hot.

Är det en nedärvd rädsla? Eller är vi så okunniga om vargen att vi inte tänka klart? Eller är det så illa att den hatas bara för att den inkräktar på vårt revir? Har det moderna samhället inte plats för rovdjur?

En av de tunga lobbyisterna mot vargen är Svenska jägareförbundet. De kräver inte utrotning men de kräver lokalt inflytande och begränsning av vargstammen. De kräver också jakt på varg eftersom de anser att stammen är för stor. Jägareförbundet säger på sin hemsida att "de stora rovdjuren medför i delar av Sverige avsevärda problem för lokalbefolkningen. Problemen överstiger den nivå som rimligen kan tolereras."

Jag bor i Bergslagen mellan två vargrevir och där diskuteras förstås vargen. Jag har också noterat att det finns olika åsikter i fråga om vargen mellan de två småorter där vargarna håller till. I det ena samhället har vargen blivit ett hot mot befolkningen. Människor är rädda, barnen har ibland inte fått gå ut och demonstrationer har ordnats för att få bort vargen. Att få idka skyddsjakt. I det samhället finns många jägare.

I samhället i det andra vargreviret finns inga jägare och där upplevs inte heller vargen som något hot. Människor pratar om att de hör den yla om kvällarna, de pratar om de nya ungarna som fötts och de säger att vargen inte ens tar lammen som hamnat utanför fårstängslet.

I samhället där vargen var ett hot är vargen numera borta. Alfahonan har skjutits, hanen har drunknat och ungarna är spridda för vinden. En sågs visst i Skåne, hörde jag av länsstyrelsen. I den andra byn viskas det tyst att de är mest oroliga när jägarna kommer, rädda för att någon ska skjuta deras vargar.

Vargen är märkligt nog också närvarande i Almedalen. Svenska jägareförbundet är här och presenterar en opinionsundersökning om vad folk på landsbygden och i storstäderna tycker om vargen. Det är inga uppseendeväckande slutsatser som kommer fram. Men det ställer frågan om människor och rovdjur kan förvaltas tillsammans.

Jag känner många jägare, fantastiska människor, djurvänner som bryr sig om livet i skogen. Jägare som inte ser rovdjuren som det stora hotet.

Jag har funderat mycket över varför jägareförbundet agerar som en "dummerjöns" som förstör ryktet för alla seriösa och ansvarskännande jägare? Det finns en klick varghatare i Sverige - varför ska de ha så stort inflytande? Länsstyrelsen i Västmanland har kunnat visa att viltet ökar i de områden där vargar finns. Bytet räcker med andra ord till både vargen och jägarna.

Borde inte vi moderna människor i en tid där det pågår massdöd av många djurarter ha bättre vett? Borde inte vargar och jägare kunna samsas i skogen?

Jägarna klagar över att antalet jakthundar som rivs av vargen har ökat. Jag har koll på mina hundar när jag går promenader i vargrevir. Jag tycker att det är mitt ansvar. Det kanske också vore något för jägarna att tänka på.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!