Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

I ivern att centralisera vården riskeras cancerpatienters liv

Politiker som, i brist på erfarenhet och i många fall brist på utbildning, inte har förmågan till ett kritiskt tänkande eller till att kritiskt granska källor, skiver Lotta Gröning. Foto: RICKARD NILSSON / © RICKARD NILSSON
Sjukhuset i Sollefteå, där BB lades ner. Foto: IZABELLE NORDFJELL / TT NYHETSBYRÅN

Jag såg Dokument inifrån i SVT om hur en enig riksdag bestämt en snabb centralisering av den högspecialiserade kirurgin såsom svåra cancerfall. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Politikerna fattade beslutet på en utredning; ”Övning ger färdighet” gjord av Måns Rosén, professor och epidemiolog, som höftade till och kom fram till att 500 liv kan räddas om vården koncentreras till några få orter. De 500 dödsfallen fick han fram genom att räkna döda flera gånger, räkna patienter som inte var sjuka samt räkna människor som befann sig i livets slutskede där vården inte kunde göra mer. Måns Rosén har med andra ord bollat med statistiken för att uppfylla det politiska mål som regeringen fastställde för hans utredning, nämligen att den svenska sjukvården ska centraliseras. 

Argumenten för centralisering handlar inte om att rädda liv eller att värna kvaliteten i vården, det handlar uteslutande om volym. Den nationella strategin – träning ger färdighet – är bokstavligen beslutat av politiker med låg kompetens på området som tycks ha lämnat förnuftet hemma. 

I ivern att centralisera och stänga små sjukhus sätter de cancersjuka patienter i månadslånga köer till storsjukhusen som i högsta grad riskerar deras liv, de låter mödrar föda barn i bilar, de slår sönder en av världens bästa sjukvårdskedjor. Sjuka människor skickas hit och dit till sjukhus över hela landet och frågan är vem är det som har ansvaret för den sjuka och vem har ansvaret om patienten dör?

Jag vet, ärligt talat inte vilka som har gjort de största misstagen i denna sorgliga sjukhusorganisation. Är det Måns Rosén och hans expertgrupp och utredningskansli, eller är det en enig riksdag som fattade beslutet, eller är det rentav alla de som fick utredningen på remiss och inte reagerade på bristerna?

Jag funderar över hur många katastrofala resultat som politiker behöver av centraliseringsiverns effekter för att förstå att de fattar dåliga beslut. Borde inte träning ge färdighet också i det här fallet? Vi har en mängd tydliga exempel, polisorganisationen och rättsväsendet, larmcentralerna och 112-numren, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och inte minst jordbruket. Men ack nej, inga politiska misstag och erfarenheter biter på centraliseringsivern. 

 

Vad är det då som driver våra folkvalda? Kvantiteten, mängden, volymen är uppenbarligen viktig. Synen på att stora sjukhus per automatik är mer kvalificerade än små. Patienten har onekligen också en underordnad roll. Då återstår bara ideologi och drömmen om ett toppstyrt samhälle.

Tyvärr har välfärdssamhällets kollaps och de klyftor som nu skapas mellan stad och land sin bas i politiker som inte har kompetens nog att fatta kloka beslut. Politiker som, i brist på erfarenhet och i många fall brist på utbildning, inte har förmågan till ett kritiskt tänkande eller till att kritiskt granska källor. En kompetens som de däremot kräver av våra skolungdomar. Det är så talande att inte ett enda parti reagerade.

Jag tänker förstås också på Stefan Löfven och Sollefteå sjukhus och nedläggningen av BB och akuten. Han är etta på riksdagslistan i Västernorrland, men han vill absolut inte kännas vid något ansvar för BB-nedläggelsen i Sollefteå. Han har vägrat tala med sina partikamrater som antas rösta på honom i valet. Han vill inte kännas vid något ansvar för sjukvården heller. Nu visar det sig att nedläggningen av små sjukhus är en medveten strategi från regering och riksdag. Eller Jonas Sjöstedt som var i Sollefteå och hejade på motståndet samtidigt som han sa ja till en centralisering som lägger ner ännu fler små sjukhus. 

 

Det är en otrolig tur att motståndet mot detta centraliseringsvansinne är så starkt. Sollefteåborna har öppnat egen vårdcentral, i Dorotea vägrade de stänga sjukstugan som landstingen befallde. Uppror mot farliga beslut pågår runtom i landet. Eftersom det största problemet i vården är tillgänglighet och då inte bara för de två tredjedelar av landets befolkning som bor utanför storstäderna.

Vad blir nästa steg i centraliseringen? Kanske att stockholmare transporteras till New York för vård. Där är sjukhusen ännu större och operationerna fler. Det passar regeringens och riksdagens strategi; nämligen att träning ger färdighet!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!