Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Hur ska Sverige kunna hävda sig som nation?

En skolmarsch mot nedskärningar i skolan hölls på Stortorget i Lund på lördagen.Foto: ANDREAS HILLERGREN/TT / TT NYHETSBYRÅN

I helgen protesterar lärare, föräldrar och annan skolpersonal på flera platser i landet mot nedskärningarna i skolan.

Kommunerna har ett tufft ekonomiskt år med stora besparingar och skolan kommer inte att undantas när budgeten ska bantas.

Slakten av de svenska skolorna, särskilt de små, har pågått under flera år och nya nedskärningar är att vänta.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Alexander Skytte är en av initiativtagarna till Skolmarschen och i en artikel i tidningen Skolvärlden ger han ett tydligt scenario: Byskolor stänger och slås ihop till jätteskolkomplex, elevassistenter och annan kringpersonal försvinner och specialpedagoger och elevhälsan får mer och mer att göra.

När personal tas bort och klasserna blir större så spelar det ingen roll hur duktiga lärarna är – det kommer ändå att krascha.

Känner ni igen situationen? Ni bör ha sett det förr, både inom sjukvården och polisen för att nämna ett par exempel. Självklart handlar det om centralisering, storskalighet och rationalitet. Inte alls om lärare och elever, än mindre om utbildningsmål och kompetens.

Det här är en av regeringen och riksdagen fastlagd politik som håller på att undergräva landets förmåga att utvecklas och hävda sig i en hård internationell konkurrens. Människors trygghet försvinner, och än värre är att vi har förlorat vår tidigare starka position som kunskapsnation. Det i en tid när kunskapen kommer att vara den viktigaste maktfaktorn, inte industrier eller ens äganderätt. Digitaliseringen och AI – artificiell intelligens – kommer att förändra samhället i snabb takt och i grunden.

Men i Sverige är kunskapen på dekis. Politiker som ofta inte har tillräckligt med kompetens bestämmer över skolan. Alla små skolor läggs ner för att någon professor en gång har sagt att eleverna mår bättre om de är många. Det är så pedagogiskt riktigt.

Det hjälper inte om de små skolorna har utmärkta resultat och elever som trivs. De ska skjutas till den stora skolan, det har ingen betydelse om resvägen är över en timme och kostnaderna för skolskjutsen är så höga att det inte blir några besparingar. Centrumskolan ska vara stor, då är kommunpolitikerna nöjda.

Därför är det inte heller säkert att mer pengar till kommunerna verkligen går till utveckling av skolan.

Lärarna är viktigare än vi tror. De är navet i hjulet och kan ses som vår tids nya folkrörelse. Inte bara i Sverige utan också internationellt. Skolan i många små kommuner är platsen där IT och digitalisering utvecklas som viktiga verktyg i utbildningen. Många kommuner lyfter också fram skolan som experter på digitalisering, det är där utveckling sker. I Sunne till exempel är det elever från skolan som i ett stort projekt lär människor som är 65 plus att hantera en dator och surfa på nätet. Det är lärare i skolorna som töjer gränser och hittar nya vägar för att stimulera eleverna.

Kunskap, samarbete och social kompetens är nyckeln för att klara framtiden. Hur kommer det sig att Sveriges politiker inte förstår det?

Ett av de största problem för svensk skola är också att det inte finns någon långsiktighet. Det är ny organisation, nya regler vid varje regeringsbyte. Det är förödande. Varför är centraliseringen viktigare än elevernas kunskapsutveckling? Hur ska vi möta den internationella konkurrensen från Kina och Indien?

Hur ska vi stimulera unga att vidareutbilda sig och anamma kravet om livslångt lärande när de i grundskolan möts av kaos och utmattade lärare som går in i väggen? Hur ska Sverige hävda sig som nation?