Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Gröning: (S) kan göra sämsta valet på 100 år

Hjalmar Branting
Partiledare 1907-1925
Bästa valresultat: 41,1%, 1924.
Sämsta valresultat: 28,5%, 1911.

Var med och bildade det socialdemokratiska partiet. Skicklig förhandlare som stoppade revolution i Sverige 1917 och fick riksdagen att fatta beslut om allmän och lik rösträtt. Hans svaghet var punsch på verandan med näringslivstoppar. Han hade en förmåga att skänka rockar till fattiga.
Per Albin Hansson
Partiledare 1925-1946
Bäst resultat: 53,8 %, 1940.
Sämst resultat: 37,0%, 1928.

Fick majoritet i riksdagen genom kouppgörelsen med Bondeförbundet. Med dess partiledare Bramstorp genomfördes reformer för arbetare och bönder som därmed stoppade nazismens utbredning. Han var svag för cigarrer, levde dubbelliv och fick en sommarstuga.
Foto: Tt Historical
Tage Erlander
Partiledare 1946-1969
Bäst resultat: 50,1%, 1968.
Sämst resultat: 44,6%, 1956.

Byggde ut Folkhemmet och satsade på bostäder, skola, barnbidrag och äldreomsorg. Han var så ärlig att han inte ens tog med sig en penna hem som tillhörde statsverket. Han hade svårt för starka kvinnor i politiken.
Foto: Freddy Lindström / Tt /
Olof Palme
Partiledare 1969-1986
Bäst resultat: 45,6%, 1982.
Sämst resultat: 42,7%, 1976.

Lyckades klä socialdemokratisk politik i ord och handling. Han gjorde socialdemokrater stolta och Sverige stridbart. Men han tappade den enskilda människan och på hans tid började regeringen på grund av omvandlingar tappa kontrollen över ekonomin.
Ingvar Carlsson
Partiledare 1986-1996
Bäst res.: 45,3%, 1994.
Sämst res.: 37,6%, 1991.

Den som tog över efter Palme och tog Sverige in i EU. Han satsade på partiets kvinnor, som Mona Sahlin, Margot Wallström och Anna Lindh. Hans svaghet var att han aldrig lyckades ena partiet om EU.
Foto: Roger Lundsten/Tt
Göran Persson
Partiledare 1996-2007
Bäst resultat: 39,8%, 2002.
Sämst resultat: 35,0%, 2006.

Vågade fatta svåra beslut och ha järnkoll över ekonomin. Han använde sig av uttrycket "den som är satt i skuld är icke fri". Hans svaghet var att skulle ha kontroll över alla i partiet inklusive tjänstemännen. Akademiker och kulturarbetare försvann under hans tid.
Foto: Robban Andersson
Mona Sahlin
Partiledare 2007-2011
Bäst resultat: 30,7%, 2010.
Sämst resultat: 30,7%, 2010.

Den första kvinnan på partiledarposten som vågade lyfta frågor partiet duckade för. Hbt-frågan, småföretag och invandring var paradgrenarna. Hennes svaghet var att hon aldrig vågade driva hela sin egen politik utan hela tiden måste försöka blidka sina kritiker.
Foto: Jan Düsing
Håkan Juholt
Partiledare 2011-2012
Bästa valresultat: -
Sämsta valresultat: -

Var som bomb under sin tid som partiledare. Vänstern älskade honom och kände äntligen igen sitt parti. Högern vred sina händer och fick se hur han lämnande den förda mittenpolitiken och lovade mera skatter, välfärd och kultur.
Foto: Sven Lindwall
INGEN GIVEN LEDARE. Stefan Löfven fick en tuff uppgift när han tog över efter Håkan Juholt. Han hade nämnts som partiledarkandidat flera gånger, men alltid avböjt. Det krävdes inre maktkamper och två partiledarfiaskon innan Stefan Löfven accepterades som en kompromisskandidat. Foto: Sven Lindwall
1 / 9

Stefan Löfven kan i dag bli historisk på två sätt.

Han kan bli Sveriges nya statsminister.

Och driva partiet till sin sämsta siffra på hundra år.

Expressens krönikör Lotta Gröning har doktorerat på Socialdemokratins historia och som vanligt följt valrörelsen på nära håll.

I går var hon på plats på finalmötet i Göteborg - och såg en hoppfull partiledare och många oroliga väljare.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dagen före valet samlas ledarna för Sveriges Socialdemokrati i Göteborg, landets rödaste stad.

Så har det varit i decennier.

Vid halv tvåtiden i går anlände så Stefan Löfven och Margot Wallström till Götaplatsen.

På Olof Palmes tid samlades runt 50 000 människor på denna plats men den tiden är sedan länge borta. Är vi snälla var det drygt 1 500 personer där, enligt statsvetare Ulf Bjereld som är en hejare på att räkna publik.

Göteborgs kommunalråd Anneli Hultén sa i sitt inledningstal att det numera är vi som är mest övertygade som samlas på Götaplatsen. Det var just ingen som tog ut någon seger i förskott. Mycket arbete återstår var budskapet. Vi ska fortsätta knacka dörr, vi ska inte ge upp löd uppmaningen till publiken.

Blir arbetargrabben Stefan Löfven, som kan liknas som en modernare variant av Per Albin Hansson, Sveriges näste statsminister?

 

Det som länge har betecknats som en promenadseger för det rödgröna har utvecklats till en rysare. Ett spännande val när klyftan mellan blocken minskar.

Men det är inte Socialdemokraterna som gör framgången för de rödgröna, det är Vänstern och Miljöpartiet. Socialdemokraterna har dåliga siffror i opinionsundersökningarna och håller den trenden i sig går partiet mot ett katastrofval.

Stefan Löfven fick en tuff uppgift när han tog över efter Håkan Juholt, och hans väg till makten var inte given. Han har visserligen nämnts som partiledarkandidat flera gånger, men alltid avböjt. Det krävdes tuffa inre maktkamper och två partiledarfiaskon innan Stefan Löfven likt Per Albin Hansson accepterades av båda sidor som en kompromisskandidat. När en nyvald Stefan Löfven tackade för förtroendet och talade om vad Olof Palme betytt för honom satt en stukad Håkan Juholt i publiken och applåderade.

Partiledningen hade valt att själva utse den nye partiledaren, det handlade om att försöka upprätta förtroendet för partiets högsta ledning och uppmana till vapenvila internt. Socialdemokratin med sin stolta tradition som statsbärande parti hade blivit ett skämt och ledningen till åtlöje.

Decennier av inre stridigheter hade inte bara splittrat partiet utan också bidragit till en stor medlemsflykt. Sprickan började redan med EU-valet då höger- och vänsterfalangerna blev tydliga. Men det är en spricka som ledningen konsekvent vägrat erkänna eller ens tala om.

 

När krutröken skingrats och när dimman lättat står Stefan Löfven där, med en enorm börda på sina axlar. Hans uppgift är att återupprätta socialdemokratin och balansera mellan de starka viljor som finns inom partiet. Det arbetet har inte varit enkelt. Löfvens tid som partiordförande började med ett rejält bråk med kvinnoförbundet. Dåvarande ordförande Lena Sommestad kunde inte acceptera den nya partiledaren som gjort sig känd som den hårdföre metallbasen som konsekvent sa nej till särskilda kvinnopotter för de lägst avlönande.

Men med lite fix och trix avgick Lena Sommestad och Stefan Löfven klev fram som feminist och därefter har det varit förhållandevis lugnt på det området.

Han var ju också den framgångsrike metallbasen som börjat med två tomma händer, som lärt sig att klara sig själv och arbeta hårt. Han är bilden av ursossen som varit partiet troget i alla år, en rejäl människa, sympatisk, med fötterna stadigt på jorden. Han vet vad fattigdom och arbetslöshet är, han vet hur tufft det är för industrin i en hård global konkurrens.

Egentligen är det få som kan vara riktigt förbannade på Stefan Löfven. Det visade sig också genom att bråken tonade bort och partiledningen fick i lugn och ro ta fram en politisk strategi. Men oron fanns förstås kvar, särskilt på vänsterkanten. Där hade många satt sin tilltro till Håkan Juholt som i sina tal förde partiet tillbaka till klassretorikens tid. Många konstaterade att äntligen kände de igen den gamla socialdemokratin.

Stefan Löfven fortsatte inte på Håkan Juholts inslagna väg. Klassretorik fungerar inte när medelklassen måste vinnas för att partiet skulle ha en chans att få tillbaka makten. I stället valde Stefan Löfven att lägga sig i politikens mittenfåra och inte bara det: han sträckte ut en hand till samverkan, till hela borgerligheten inklusive Moderaterna.

Men den utsträckta handen skapade oreda, både inom partiet och inte minst inom alliansen. Vänstern längtade efter klasskamp och tydliga skiljelinjer. Fredrik Reinfeldt stoppade händerna i fickorna och vägrade ta emot en utsträckt hand. Hans reaktion blev nästintill patetisk och näringslivet hyllade Löfven.

 

Så blev det en tid där Stefan Löfven framstod som mer mogen och ansvarskrävande än statsministern. Alliansen tappade stort i trovärdighet och de rödgröna steg fram som det självklara alternativet. Missnöjda socialdemokrater protesterade genom att ansluta sig till Vänsterpartiet eller bara konstatera att de bestämt sig för att rösta vänster. Det accelererade i takt med att Stefan Löfven framhöll Miljöpartiet som sin närmaste samarbetspartner. Hittills kan vi konstatera att Stefan Löfven samlade partiet, men lyckades inte ena det. Det märks inte minst i socialdemokratins dåliga förtroendesiffror.

På Götaplatsen fanns i går många som inte var säkra på en valseger. Människor som knackat dörr, stått i valstugor och talat med folk. Det finns en oro för att många sossar vill ha en större vänstervridning än den partiet har åstadkommit, sa några.

Jens Söder och Hans Aronsson är två gamla partiarbetare. Båda har varit arbetarkommunens ordförande och Hans Aronsson ordförande i regionfullmäktige till 2010. De hoppas givetvis på en rödgrön vinst. Men de ser också problemen. Det handlade just om att folk vill ha större skillnader i politiken. Det var något de ofta fått höra i valstugan.

Just därför var det så bra, tycker de, att Stefan Löfven i TV4:s partiledardebatt föste bort Annie Lööf och inte tog emot någon långtidsprognos från Energimyndigheten.

Löfvens sätt att bryskt mota bort Annie Lööf har sågats av politiska bedömare, och kallats för "härskarteknik".

Men många i fotfolket såg något annat: Löfven stod upp mot borgerlighetens provokationer. Äntligen blev det lite klasskamp i valrörelsen.

Jag har pratat med många socialdemokrater inför valdagen, med fotfolk, ombudsmän och före detta ministrar. Många har börjat tvivla på att de rödgröna verkligen segrar, även om hoppet fortfarande finns. Deras oro bottnar inte heller i någon direkt kritik av Stefan Löfven. De gillar att socialdemokratin framtonar som Framtidspartiet, det är ungefär som när Per Albin Hansson började visionera om folkhemmet.

Men det var inte Per Albin som utformade folkhemsstrategin, det gjorde Tage Erlander.

 

Partikollegan Margot Wallström, som har fått en framskjuten roll i valspurten, fick på Götaplatsen en utmaning att i ett ord beteckna Socialdemokraterna. Hon sa Framtidspartiet och pratade sedan mycket om jämställdhet. Hon passade också på att hylla Stefan Löfven partiledare och han tackade senare och hyllade tillbaka: "Vi är så glada för Margot".

Oavsett hur det går i valet är det inte troligt att Stefan Löfven stannar länge på sin post. Jag tror nämligen inte att han vill. Han ser sig själv som en övergångskandidat med uppdrag att ena partiet. Till nästa val kan socialdemokratin ha en ny partiledare, det finns många som står och stampar i kulissen. Mikael Damberg är en tänkbar kandidat men allt fler lyfter fram Ardalan Shekarabi som ett framtidslöfte.

Som vanligt är det männen som figurerar till denna tunga post, partiet har internt problem med jämställdheten och förnyelsen. Det är gamla makthierarkier som styr och ogärna släpper sitt tag om makten. Men en sak ska sägas om denna valrörelse, det är de unga som har stått i centrum och SSU har varit högljudda och tongivande. SSU höll ställningarna i Göteborg och på många andra orter. Vad gjorde partiet utan Ungdomsförbundet? De är inte så många men de verkar ha varit överallt. Jag pratade med några som hade fått bättre motion och starka benmuskler av allt dörrknackare och spring i trappor.

- Vi hoppas att det går vägen, sa de, Sverige väntar på en bättre regering.

Det fanns hopp där på Götaplatsen och enligt Monica Plakk i publiken var detta det bästa tal som Stefan Löfven någonsin hållit. Hon var lycklig och övertygad om att hon just hört Sveriges nästa statsminister tala.

Stefan Löfven som kommit in i andra andningen var engagerad och eldade på när han talade.

- Vår framtid, sa han, är mycket större än några 100-lappar mer i plånboken.

Vädret var vackert, det fanns visserligen inga röda fanor men väl röda rosor med devisen din röst avgör.

Kanske kände han historiens vingslag.

I morgon kan han få i uppdrag att bilda regering. Då börjar de riktiga svårigheterna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!