Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Ett under att vi fortfarande har jordbruk i Sverige

Foto: KARL HENRIK EDLUND / GT/EXPRESSEN

 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Är krisberedskapen tillräcklig för jordbruket eller har näringen nått vägs ände?

Regeringen satsar 1,2 miljarder kronor för att stötta de svenska lantbrukarna och det finns en livsmedelsstrategi. Men räcker det?  Den extrema torkan har inte bara försatt jordbruket i kris, det har också blivit uppenbart hur politikerna i årtionden har satsat på att avveckla näringen.

Just nu råder det akut brist på brist på foder och på bete. En rundbal hö kostade ifjol 500 kronor – nu tar vissa ockrare 1 200 kronor. Hö stjäls på åkrarna och bedragare lurar desperata djurägare att köpa hö dyrt och betala i förskott för att sedan bara försvinna med pengarna. Något hö finns inte.

400 miljoner ska gå till lantbrukare som har mjölk, nöt-, kött och lammproduktion. Stödet till ett nötdjur är på 375 kronor. Det räcker inte långt!

Jordbruket är dessutom paragrafryttarnas himmelrike. Vi har regler för allt, för betesmarker, för hur man skördar, för vad grovfoder ska innehålla. Regler som stoppar sunt förnuft och nya lösningar, men vi rättar in oss i byråkratin.

Trots vissa tillfälliga lättnader i regelsystemet riskerar djur att svälta samtidigt som köerna till slakterier halvårslånga. Det innebär att bönder kan komma att tvingas slakta sina djur hemma på gården. Då är regelsystemet att djuren ska brännas upp och det kostar för bonden 2300 kronor för varje djur. Ett vettigt sätt att hjälpa krisande bönder vore att ta bort den avgiften när nödslakt blir nödvändigt. 

Men frihandelsivrarna jublar förstås: Köp inte svenskt kött, vi måste inte ha svenskt jordbruk, utbrast Fredrik Segerfeldt på Expressen Debatt nyligen. Han är inte ensam. Tål ni lite historia fast det är valrörelse så torde sju av riksdagspartierna vara ganska nöjda nu när svenskt jordbruk snart är ett minne blott. Tack vare socialdemokratins nära samarbete med Centerpartiet genom årtionden är det svenska jordbruket hårt rationaliserat och inriktat på några få stora enheter. Borgerliga regeringar har gladligen hjälpt till.

 

LÄS MER av Lotta Gröning: Människor utnyttjar situationen för sin egen vinnings skull 

 

– Jordbrukspolitiken har styrts av nyliberaler. I sann nyliberal anda tycker de att ingen politik alls är det bästa för jordbruket.  Att de sedan gärna äter fransk mat subventionerad av franska skattebetalare har ingen betydelse, menar Hans Röös, fritidsbonde som i många år arbetat för böndernas överlevnad.

– Många retar sig på att vissa lantbrukare får bidrag bara för att lägga åkrarna i träda och därmed inte bruka jorden. Det är inte lönsamt att driva lantbruk och alla tycker inte det är så kul att köra traktor. Bidrag för att inte odla är något som EU-systemet faktiskt uppmuntrar, fortsätter Hans Röös.

Denna krissommar är det många som vurmar för det svenska jordbruket.

Men det är faktiskt ett under att det fortfarande finns över 60 000 lantbrukare i landet. Utan deras vilja att överleva vore jordbruket blott ett fornminne.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!