Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

En humanitär katastrof – skapad av svenska politiker

Morteza bor i en husvagn utan ström och värme. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN

Valåret 2018 var de på allas läppar. De unga afghanerna.

I dag är det annorlunda.

Den situation som dessa pojkar befinner sig i är så långt ifrån humanism och medmänsklighet man kan komma.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ali flyttar runt med sina tillhörigheter i en Ikea-kasse. Morteza bor i en husvagn utan ström och värme.

Det är hjärtskärande att läsa om deras livsvillkor i Sverige 2019, som Expressens reporter Federico berättar om i ett reportage från Malmö.

Den stora gruppen ensamkommande unga afghaner blev valårets kanske hetaste debattämne. Nu är de bortglömda, får klara sig bäst de kan.

Gustav Fridolin, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt och många andra politiker stred för dessa pojkars rätt till en ny chans.

– Det handlar ytterst om människor, om människor som flytt från saker vi aldrig någonsin får uppleva, sa Annie Lööf i Expressens valdebatt i augusti.

På en presskonferens om gymnasielagen betonade Centerledaren att de medmänskliga konsekvenserna skulle ha blivit att bli alldeles för stora om riksdagen valt att stoppa det omstridda lagförslaget. 

Statsminister Stefan Löfven var lika övertygad, han var stolt över att gymnasielagen var i hamn och betonade samtidigt att migrationspolitiken både är långsiktig och förutsebar. 

Men det var trots allt kritikerna – de som varnade för lagen – som såg vad som komma skulle. Politikernas oförmåga till någon som helst konsekvensanalys av fattade beslut har lett till humanitär katastrof för tusentals av afghanpojkarna. 

De är inte heller de enda som far illa.

Polisen och Säpo har flera gånger larmat om problemen, men ansvariga politiker tycks inte bry sig

För många asylsökande har Sverige blivit ett helvete, det vet jag efter att ha besökt åtskilliga flyktingförläggningar. När flyktingarna väl är här har de inga rättigheter, de förväntas bara vara tacksamma och ödmjuka.

För många ensamkommande från Afghanistan handlar det inte bara om att de blir utnyttjade i svartarbete och hamnar på gatan. Många sugs också upp av den organiserade brottsligheten och hamnar i drogmissbruk och tvingas försörja sig som langare.

Polisen och Säpo har flera gånger larmat om problemen, men ansvariga politiker tycks inte bry sig. Jag har inte hört någon av de politiker som stod bakom beslutet om gymnasielagen kommentera afghanpojkarnas situation. Kanske har jag missat någon, men visst borde det ha kommit ett ramaskri och en våg av självrannsakan: Vad är det vi har gjort? Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Hur kan problemen lösas?

Den situation som dessa pojkar befinner sig i är så långt ifrån humanism och medmänsklighet man kan komma.

FLYTTAR RUNT. Ali drömmer om att bli tandläkare. Han omfattas av gymnasielagen och går i skolan, men saknar bostad. Ali har sina tillhörigheter i en Ikea-kasse. Foto: JENS CHRISTIAN

Ansvaret har regering och riksdag som fattat beslut om regelverket. Många ensamkommande som har rätt att vistas i landet men fyllt 18 har inget stöd av samhället. Ingen hjälp med bostad, inga pengar att leva för och de får inte jobba under tiden som deras ansökan behandlas. Och de som fått bifall på ansökan får ändå ingen hjälp med bostad.

Visst finns många historier om ensamkommande unga som klarar sig galant. Som har fina betyg, talar perfekt svenska och utmärker sig i föreningslivet. Inte sällan finns då ett nätverk av engagerade svenskar runtomkring som bidrar med trygghet, kontakter och handfasta råd om hur man tar sig fram i det svenska samhället. Men det bygger alltså på frivilliga insatser. De unga afghaner som saknar den typen nätverk har det betydligt tuffare.

Vi har nu ett skuggsamhälle där flyktingar lever utan mänskliga rättigheter

Regeringen gav visserligen extra pengar till kommuner som tagit emot asylsökande. Men många kommuner valde i stället för att satsa på integration att använda pengarna till sporthallar, pensioner och nya avloppssystem.

Förmodligen växte politikernas självbild av stoltheten över att vara svensk, att ha ett öppet hjärta, att vara solidarisk och medmänsklig. Men vi har nu ett skuggsamhälle där flyktingar lever utan några mänskliga rättigheter, utan trygghet, med bara sig själva att lita på.

Morteza, som bor i en kall husvagn i ett koloniområde, drömmer om att bli vårdare. Han berättar för sin rektor på skolan hur han lever och överlever.

– Jag förstår. Men jag hoppas att du åtminstone trivs här i skolan, säger rektorn.

Morteza svarar att han älskar skolan. Där slutar historien, för skolan har inte heller något ansvar för elevernas livsvillkor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!