Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Eliasson har skapat en myndighet i fritt fall

Det går över mitt förstånd hur Anders Ygeman och en enig regering och riksdag kan tro att en sammanslagning av 21 polisdistrikt till en stor centralorganisation ska kunna bidra till att polisen kommer närmare människorna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Därtill utser regeringen en rikspolischef som är politiskt tillsatt med en bakgrund på Försäkringskassan och Migrationsverket där Dan Eliasson hade likande organisatoriska uppdrag. Några krav på att kunna polisens verksamhet fanns inte. Det var tillräckligt att han är en god socialdemokrat som regeringen kan lita på. Han övertog en polisorganisation i kris och har hittills lyckats skapa en polisorganisation i fritt fall. Krisen är ett faktum, poliser lämnar sina jobb i frustration och sorg, yrket har hamnat på bottenlistan. Få vill bli poliser och läget är så akut att intagningskraven till polishögskolan fått sänkas rejält.


Det värsta kanske ändå är att polisen löser allt färre brott. Jag bor på landet, det händer att folk kör rattfulla. Det kom en man körande på vägen genom byn, han var så full att han inte visste vilken sida han körde på. Han brakade rakt in i skogen. Vi ringde polisen. Efter en halvtimme i kö kom vi fram och de lovade skicka en bil. Men närmaste polis var fem mil bort. Det räckte för att den berusade mannen hann gå en mil in till centrum och försvinna innan polisen var på plats. Det är landsbygdens vardag.

I förorterna bränns bilar och gäng kastar sten och attackerar utryckningsfordon. I många områden finns inga poliser närvarande, med undantag av Botkyrka där regeringen visat sin goda vilja ökar antalet poliser med 50 procent. Men det hjälper inte Sverige! Hur ska polisen kunna finnas där människor är när deras organisation upplever en centralisering av aldrig skådat slag? En centralisering som slår sönder fungerande lokala verksamheter, som genomsyras av horribla besluts- och delegationsordningar, en toppstyrning som sköter både rekrytering och organisationsledning.

21 småpåvar som Anders Ygeman uttryckte det i SVT:s "Agenda" när han talade om polisens tidigare problem, har nu ersatts av ett mindre antal centrala småpåvar som styr allt. Detta med lokal förankring verkar vara särskilt svårt att förstå för ledningen. Stockholmare hamnar i Skåne och liten hänsyn tas till enskilda polisers erfarenheter och lokala förankring.


Inrikesminister Anders Ygeman har stor förståelse för att Dan Eliasson har ett svårt jobb. Han talar mycket om den nya omvärlden med terrorhot och stora flyktingströmmar. Men Anders Ygeman betonade i "Agenda" att han ville se resultat under hösten. Det måste ske något som förbättrar läget inom polisen. Det handlar förmodligen om politikernas dröm om en vassare och starkare polisorganisation.

Men dit är det långt. En polis skriver till mig:

– Det som dödar är all ickepolis skit vi håller på med såsom armband och basketspelande med kriminella. Buset skjuter dig framifrån men polismyndigheten skjuter dig i ryggen.

Polisen har en av samhällets viktigaste funktioner, ytterst handlar det om att värna demokratin. Det värsta är att det inte bara polisväsendet som brister. Åklagare och domstolsväsen behöver också stärkas.

Vad gör regering och riksdag då? Tillsätter de chefer för åklagarmyndigheten och domstolsväsendet utan någon juridisk erfarenhet?