Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Det sexuella spelet kan vara en del av en strategi

Riksdagens talman Urban Ahlin anklagas för sexuella trakasserier. Foto: DAHLSTRAND, MELKER / RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN
#Metoo-kampanjen har varit den senaste månadens stora nyhetshändelse. Foto: SOMER/ABACA / STELLA PICTURES

Den politiska världen är inget himmelrike. Det är en kamp på liv och död när kompisar och fiender ska avgöra din politiska framtid. När makt och män styr är kvinnor, sex och märkliga relationer också ett inslag i vardagen. Vi vet att makten berusar och när den ska utökas, bibehållas eller bekräftas finns kvinnorna där. Fenomenet är internationellt. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I Storbritannien avgick nyligen försvarsministern sir Michael Fallon på grund av sexuella trakasserier, och han var inte den förste och är inte den ende. Sexskandalerna i Storbritannien har avlöst varandra genom årens lopp. 

I Frankrike har ledande politiker fallit och vi är nog många som minns Berlusconi i Italien.  

Den berömda tystnadskulturen är signifikant i politiken, det handlar ju trots allt om att behålla uppdrag och stärka sin ställning och i den bemärkelsen är de sexuella relationerna en del av spelet. I Sverige har också medierna varit ganska snälla och måttfulla genom årens lopp när det gäller politiska skandaler. Medierna har varit hänsynsfulla. Det är först på senare år och framför allt nu med sociala medier och #metoo-kampanjen som skriverierna blivit tuffare. 

 

LÄS MER: Urban Ahlin anklagad för sexuella trakasserier

 

Självklart finns det sexuella trakasserier inom den politiska världen, men det sexuella spelet kan också vara en del av en strategi att lyfta eller fälla en partikamrat. Det syns nu i fallet med Urban Ahlin. 

Han anklagades för sexuella trakasserier redan 2010, det i samband med valet och just då en socialdemokratisk utrikesministerkandidat måste lyftas fram. Urban Ahlin var den självklare kandidaten eftersom han i flera år varit utrikespolitisk talesman i riksdagen. Så kom dessa anklagelser anonymt från en kvinna i hans närhet. 

Partiet med Sven-Erik Österberg gjorde en utredning och likaså kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekul. Resultatet blev en reprimand från Sven-Erik Österberg samt att kvinnan som anklagade Ahlin flyttades till annan plats.

 

LÄS MER: LOTTA GRÖNING: Unken partikultur tystar de utsatta 

 

I dag säger Nalin Pekgul att det inte fanns bevis utan bara anonyma anklaganden och att hon ser händelsen som ett sätt att få bort Urbans Ahlin som kandidat till utrikesministerposten. Vilket också lyckades. Han fick som plåster på såren i stället bli talman. Även om något pågått mellan de två, allt från ett gemensamt spel till något annat, så tror jag att Nalin Pekuls slutsats – att personer ville ha bort Ahlin – stämmer. Hon är en person med hög trovärdighet. 

Ni kan tänka er hur många relationsdramer som pågår inom politiken nu när riksdagslistorna ska spikas och sättas. Kunde vi ta pulsen på alla som drömmer om en riksdagspost och lyssna till deras frustrationer över listorna skulle partierna vara redo för intensivvård. 

Just nu är spelet om makten som värst. Trots det finns rädslan och tystnadskulturen där, alla vet att blir de för utmanande förlorar de sin position. Då kan det vara bäst att tiga!