Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Det doftar bränt valfläsk av Löfvens nya drive

Statsminister Stefan Löfven och inrikesminister Anders Ygeman.
Foto: Thomas Johansson/TT

Det går inte att säga någonting annat än att det doftar bränt valfläsk av Stefan Löfvens och regeringens nya drive att försöka ena stad och land. Helt plötsligt efter decennier av statlig exploatering av landsbygden stod statsministern i Enköping och hyllade människor som trots allt bor kvar på landsbygden.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Partiledarintervjun i Expressen vill han ha i Hallstavik. På lagom avstånd från Stockholm lyfte han fram människor som han annars aldrig talar om. Lantbrukarna som regeringen och riksdagen håller på att utrota är nu plötsligt viktiga och ska få en livsmedelsstrategi. Staten ska tydligen komma tillbaka om vi ska tro på statsministerns ord. Stefan Löfven verkade inte alls komma ihåg det nyligen så nesliga misslyckandet av införandet av sex storlän där regeringen var helt inställd på att snabbt genomföra reformen för att köra över allt från motståndare till demokrati i sin tro på den rationella centralismen.


Självklart förstår jag
att regeringens kovändning handlar om makt och om klyftor som ökar rekordartat. Insikten börjar komma om att misstron har blivit så stor mellan människor i stad och land att det inte längre finns någon tilltro – ingen samhörighet. Rikspolitikerna har helt förlorat sin trovärdighet genom att staten har tagit ledningen i uttåget från landet. Statliga myndigheter har lämnat, vinsterna från statliga bolag har satsats i storstäderna där och jobben bildats. Polisen finns inte längre lokalt, distriktsveterinärerna har delats in i fyra regioner där jouren är placerad i stora städer, larmcentraler, åklagare domstolsväsen alla har de centraliserats. Livsmedelsproduktionen är inte bara en skamfläck utan också en nationell säkerhetsrisk. I Sollefteå, i Dorotea kämpar människor för sin rätt till sjukvård. Media har också lämnat området. På många ställen är det annonsblad som sköter nyhetsrapporteringen.

Sverige utanför tullarna är ett skämt i jämförelse med många andra EU-länder.


Jag önskar att
Stefan Löfven tror på sina egna ord. Jag önskar också att han förstår att det inte längre hjälper med fagra ord och löften om att han vill förändra. Folk har tröttnat, många vill inte ens tillhöra Sverige längre, de pratar om Swexit. Kommuner som hyser naturtillgångarna vill ha del av vinsten. Framför allt vill väljare ha politiker som representerar dem och driver deras frågor. De är trötta på riksdagsmän som följer den centrala partiledningen och offrar sina egna län.

Statsministern måste också förstå att kastet är stort mellan krav på storregioner och denna nya linje med småskalighet och samverkan. Självklart har människor väntat årtionden på ett politiskt uppvaknade när det gäller landsbygden. Men ord kräver politisk handlingskraft för att vara trovärdiga.


Jag har svårt att ta regeringens uppvaknade intresse för landsbygden på allvar. Det framgår tydligt att statsministern ser på landsbygden med storstadens ögon. De små, de unika, den starka kraften som är pittoreskt men som inte bygger Sverige. Ska Löfvens nya rike bli verklighet krävs en mental revolution och hela den statliga centralistiska organisationsstrukturen måste vändas upp och ner. Tänk bara på hur budgetar utformas. Menar han trots allt allvar är det bara att hålla i hatten på länsstyrelser, landsting, regionkontor och kommuner, för närmare revolution än detta lär vi aldrig komma i Sverige.