Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Det är dags att dra i handbromsen för EU och dess kostnader

Det är dags att dra i handbromsen när det gäller EU och dess ökade kostnader, skriver Lotta Gröning.

Det är dags att dra i handbromsen när det gäller EU och dess ökade kostnader. EU-kommissionen har presenterat sitt förslag på långtidsbudget och enligt den innebär medlemskapet en rejäl ökning av kostnaderna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Förklaringen till detta är Brexit och att Storbritannien nu lämnar EU. Men dessutom vill de ha ytterligare klirr i kassan – EU-kommissionen kräver en utökad budget på 1,11 procent av ländernas totala inkomster.

EU vill att de övriga länderna ska betala 100 miljarder extra per år. Sverige som redan tidigare är nettobetalare och levererar 40 miljarder i medlemsavgift till ska enligt förslaget betala ytterligare 40 procent vilket skulle innebära 16 miljarder till. Dessutom vill kommissionen ha inkomster från bolagsskatter och handeln med utsläppsrätter.

Frågan som infinner sig är om det verkligen är värt alla dess miljarder för att medverka i en union på dekis?

Det logiska borde vara att EU drar ner på sina kostnader när ett medlemsland försvinner. Men några tankar på att anpassa kostymen efter storleken finns inte. Sveriges regering har hävdat att de varit tuffa i förhandlingarna. Stefan Löfven har till och med talat om att en för stor medlemsavgift som 40 procent till skulle kunna hota den svenska välfärden.

Det är något han betonat att han inte tänker acceptera. Nu har vi dock erfarenheter av både EU och svenska politiker. Det är mycket tomma ord och lite verkstad. Ett bestämt nej kan mycket väl ersättas av ett ja!  

 

EU-medlemskapet har helt klart förändrat Sverige och tummat både på välfärden och inte minst bidragit till att skapa klyftor i landet. 

Ta jordbrukspolitiken som ett talande exempel, som är en av EU:s största utgiftsposter. EU har framtidsscenarier där svenskt jordbruk är helt avvecklat. Tanken är storskalighet och jordbruk där de lämpar sig bäst och transporter till övriga delar i unionen.

Svenska politiker har länge gått på den linjen, vi har EU:s lägsta inhemska livsmedelsproduktion. Rationalisering, centralisering och stora enheter är modellen. Nu har det på senare år inträtt en viss förändring i synen på jordbruket sedan det stod klart att den låga livsmedelsproduktionen är en säkerhetspolitisk risk.

Detta tillsammans med att vi tömt alla förråd inte bara på livsmedel utan också på bränsle, mediciner och andra livsnödvändiga varor. Vilket också är ett EU-påhitt. 

 

Unionstankarna slår igen i allt. Ta bara regionalpolitiken – den är också hänvisad till stöd och byråkrati. Med den nya långtidsbudgeten drar kommissionen in stöd både till jordbruket och regionalpolitiken. Det var på grund av stöden vi skulle gå med, minns ni det? Alla fantastiska löften från euforiska politiker.

Samma problematik gäller polisväsendet och framför allt beslutet att flytta gränskontrollerna till EU:s yttre gränser. Allt skulle bli så bra bara vi samarbetade över gränserna. Den fria rörligheten har gett oss grov organiserad brottlighet, politiker har inte förstått problemen har bidragit till att den svenska lagstiftningen är hopplöst efter den verklighet vi har i dag. 

Ta tullen som ett lysande exempel som får stå och se på när stöldgodset rullar ut ur landet. Nu ska EU öka gränsbevakningen från 1 200 personer till 10 000 personer, ska vi gråta eller skratta? Det är inte undra på att brottligheten har fri lejd med den nuvarande vaktstyrkan. 

Jonas Sjöstedt hade ett bra förslag inför förhandlingarna om budget. Att partierna i riksdagen ska bestämma ett tak för vad EU-medlemskapet får kosta oss skattebetalare. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!