Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

De har två månader på sig att krossa Nyamko Sabuni

Nyamko Sabuni vill ta över som partiledare i Liberalerna efter Jan Björklund. Foto: NAINA HELéN JÅMA/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det blir inte vackert.

Det är nog det enda vi säkert kan säga om Nyamko Sabuni och tiden fram till valet av ny partiledare i Liberalerna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Under sin tidigare politiska karriär har Nyamko Sabuni blivit kallad både det ena och det andra.

”Islamofob” och ”den sämsta integrationsministern någonsin”, exempelvis.

Hon tog strid i frågor som hedersförtryck vid en tid då det sågs som mycket kontroversiellt. Sen dess har flera av hennes hjärtefrågor blivit mainstream, det kritiserade språktestet från 2002 har till och med blivit regeringspolitik.

Samtidigt har det politiska klimatet förändrats i grunden. Den offentliga scen som Sabuni lämnade i januari 2013 framstår som en pastoral idyll jämfört med dagens hyperpolariserade debatt, där hätsk ton, medvetna missförstånd och demonisering av meningsmotståndare hör till vardagen.

Hon utmanar Jan Björklund på många områden

Lägg därtill att hon vill bli partiledare i just Liberalerna, ett krisande parti som just nu verkar slitas isär inifrån.

På ena sidan är det Jan Björklunds anhängare som ställde sig bakom januariöverenskommelsen och som helst ser Erik Ullenhag som ny partiledare. Nyamko Sabuni representerar den andra falangen, som har en tydligare borgerlig identitet och vill återupprätta alliansen.

Hon utmanar Jan Björklund på många områden. Partiet har varit för snävt i sin framtoning – ”skolan, EU och värnskatten”, sammanfattar Sabuni torrt – och för mycket one man show. I en intervju med Kvartal framhåller hon i stället hur det var på Lars Leijonborgs tid, då partiet hade en lång rad namnkunniga företrädare som tog stor plats i debatten.

Striden i Liberalerna handlar inte bara om alliansens framtid, utan i högsta grad om partiets själ.

Där finns dels socialliberalerna som ligger väldigt nära socialdemokratins syn på samhället där staten griper in både när det gäller trygghet och ekonomi. Bengt Westerberg är kanske den partiledare som allra mest personifierar den inriktningen. Men socialliberalismen har också gjort att partiets ställning i politiken har blivit otydlig eftersom nästan alla partier har blivit ”liberaler”, inte minst genom socialdemokratins högervridning.

Nyamko Sabuni representerar en mer marknadsliberal inriktning, och har av debattörer till vänster beskrivits som ”hård mot invandare”. Hon betonar att människor själva har ett ansvar för att förändra sin situation och att det gäller även dem som flytt hit från krig och förtryck.

Vilken medlöpare från 1930-talet kommer hon att jämföras med?

Mest upprörande för Sabunis motståndare är åsikten att Liberalerna bör kunna samtala med Sverigedemokraterna i riksdagen och komma överens i utskotten i frågor där man tycker likadant. För Jan Björklund och hans anhängare har som bekant just SD-frågan – att hålla Jimmie Åkesson isolerad – gått före allt.

Både Dagens Nyheter och Aftonbladets ledarsidor har kraftfullt tagit ställning mot Sabuni, långt innan hon tillkännagav att hon verkligen vill bli partiledare – så farlig anses hon vara.

Nu har Sabunis motståndare drygt två månader på sig att krossa henne. Samtidigt som det pågår en offensiv för att övertala Erik Ullenhag att kandidera, kan vi utgå ifrån att det mobiliseras för att stoppa Nyamko Sabuni.

Det kommer bli övertydligt i sociala medier och på somliga ledarsidor, förmodligen även genom att gammal skit plötsligt flyter upp till ytan. Sannolikt kommer hon kallas värre saker än ”islamofob” och ”sämsta integrationsministern genom tiderna”.

Vilken medlöpare från 1930-talet kommer hon jämföras med? Vilka slutsatser kommer Aftonbladets kultursida dra när de analyserar hennes utseende?

Om drygt två månader väljer Liberalerna ny partiledare. Huruvida det blir Nyamko Sabuni, Erik Ullenhag eller någon kompromisskandidat är omöjligt att sia om.

Men vägen dit blir inte vacker.