Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

De hade så fullt upp med SD att de blundade för katastrofen

Brottsförebyggande rådet anklagas för partisk forskning.
Foto: OLLE SPORRONG
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL

Den som vandrar i mörkret och inte vill se missar mycket av vår samtid.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Redan i slutet av 1990-talet skrevs ett uppror i våra största dagstidningar om det ökade våldet och bilbränderna. Det var få som brydde sig.

Det var inte allt för många år sedan som en ung avhoppare från gängkriminalitet minskade betydelsen av bilbränderna och jämförde dem med hur unga förr i tiden såg en sport i ett palla äpplen.

Sedan SD kom in i bilden och pratade brutalt om invandrare, organiserad brottslighet och gängkriminalitet lades locket på. Rasister ska inte få sprida lögner om vårt samhälle. SD blev den politiska motståndare som skulle krossas och deras argument och påhopp smulas sönder.

Vi fick då en åsiktskorridor, politiker och medier i gemenskap. Vi var överens, vissa saker talade vi inte om. Den tiden är tack och lov borta nu, nu granskar medier och politiker kallar till samtal om det som betecknas som ett av Sveriges största samhällsproblem.

Men frågan återstår: Varför ville vi inte se och varför kunde kriminaliteten gräva sig in i välfärdsstaten, ta över hela stadsdelar och se till att polis och räddningstjänst fick problem att ta sig dit?

Kanske är Brå en av förklaringarna. De har alltid matat oss med statistik som säger att brottsligheten minskar, morden var fler förr och de ökade våldtäkterna beror på att fler anmäler.

Nu kom en forskningsrapport från Malin Wieslander där hon frågar om det går att lita på Brå. Forskningsrapporten bygger på 37 intervjuer med anställda och före detta anställda vid Brå. Med finns också två före detta generaldirektörer, sex före detta rikspolischefer, tre tidigare justitieministrar samt flera från Brås insynsråd. Med andra ord ett synnerligen bra underlag för en forskningsrapport. 

Malin Wieslanders slutsats är att ett det finns ett osunt förhållande mellan Brå och justitiedepartementet. Att forskare varit föremål för konkreta påtryckningar. 

Brås tillförordnade generaldirektör Björn Borschos slår ifrån sig all kritik och jag tolkar honom som att han menar att de är utsatta för skitsnack.

Nu är turbulensen i full gång. SD har anmält Morgan Johansson till KU och justitieutskottet kallar till sig chefen för Brå. Han känner absolut inte igen sig i kritiken och hävdar att han inte försökt styra forskningen.

Jag misstror inte Morgan Johansson på något sätt men är det någonting som politiken gör så är det att styra forskningen. Pengar till forskning om vindkraft får stora forskningsresurser, likaså genusvetenskap för att ta ett annat exempel. Forskning om kärnkraft har länge varit tabu och ensamma pappor är ingen hit att forska om utifrån möjligheten att få bidrag.

Det går inte att komma ifrån att vi har en väldigt politiskt styrd forskning i Sverige.

Men åter frågan varför vill regeringens representanter inte såg samhällsutvecklingen.

Inrikesminister Mikael Damberg har svarat på frågan om hur det kunde gå så här långt i Sverige, att de helt enkelt inte såg problemen med integrationen. Han har också sagt i en intervju i DN att han inte såg hur allvarligt hotet är från islamisterna. 

Min tes är att regeringen och de andra sex partierna hade så fullt upp med att bekämpa SD och rasismen att de blundade för den katastrof som kriminaliteten och gängbrottligheten nu har skapat. De ville helt enkelt inte se den verkligheten.