Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Corona är otäckt på ett annat sätt än branden

Då finns ett vaccin • Hör Jimmie Åkesson, Jonas Sjöstedt, Nyamko Sabuni och Ebba Bush • Johan Carlson på Folkhälsomyndigheten svarar på frågor.
Flygfoto från 2014 då den stora skogsbranden rasade i Västmanland.Foto: JENS L'ESTRADE

När den stora branden rasade i Västmanland var det sammanhållningen som räddade livet på oss, säger Eva Lennartsson till mig.

Corona är något helt annat.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nu sitter jag i karantän igen. Förra gången, sommaren 2014, saknade vi vatten och el. När min mamma lämnade hemmet och åkte till Västerås tog hon med sig en vattenmelon. Märkligt beteende, tyckte vi då.

I dag är vi Norberg precis som på så många andra ställen i landet utan både toalettpapper och jäst eftersom människor hamstrar dessa varor. Märkligt beteende, även det. 

Det händer något med människor i krissituationer. Under branden vägrade jag att lämna mitt hem trots uppmaningar och brandhärdar bara några kilometer bort. Med vinden i fel riktning skulle det ha tagit tio minuter för branden att nå mitt hus. Ändå satt jag kvar och vaktade.

Färre människor än vanligt är ute och det finns hela tiden en tanke: kan den jag nyss mötte ha corona?

I dag gick jag med glädje ut och satte mig på bron och tog en kopp kaffe i solskenet. Jag jobbar via nätet och har tät kontakt med kolleger och vänner. Egentligen har jag det ganska bra.

Men när jag åker ner på ”byn” ser jag att människor håller stort avstånd till varandra, färre människor än vanligt är ute och det finns hela tiden en tanke: kan den som jag nyss mötte ha corona?

Jag pratar med Eva Lennartsson, som liksom jag upplevde branden 2014 på nära håll. 

 – Då var det otäckt på ett annat sätt, men vi kunde gå ut, vi kunde prata med människor och framför allt kunde vi åka härifrån och få bo på hotell, säger hon.

– Då var det sammanhållningen som räddade livet på oss. I dag vet jag inte vem som står framför mig och vad den människan kan ha med sig för smitta.

Eva Lennartsson, Norberg.Foto: Privat

Jag skrattar gott åt några Uppsalabor som springer in på Coop för att se om vi har jäst för i deras hemstad var den helt slut.

Vi som bor i glesbygd har det förhållandevis bra, men det finns utmaningar. Min hemkommun Norberg har inga större ekonomiska muskler och alternativen är färre.

SVT Västmanland kom och gjorde ett reportage om hemtjänsten och äldrevården. Inom hemtjänsten finns det äldre som får träffa 20 olika vårdare i veckan och ibland mer. Det är förstås en farlig situation och dessutom är det svårt att ha kontroll över de gamlas hälsoläge med så många människor som far runt i deras hem. Oroväckande, med tanke på att coronaviruset medför stor dödlighet bland äldre.

Jag vågar inte träffa några människor. Inte ens barnbarnen.

Eva Lennartssons son tillhör en riskgrupp. Familjen har lagt om hela sitt liv – ingen får komma hem, Eva handlar på tider då det är lite folk, hon håller avstånd och bär alltid handskar.

– Jag måste alltid tvätta händerna och jag vågar inte träffa några människor. Inte ens barnbarnen, säger Eva och lägger till, med ett skratt:

– Jag fick lov att åka till Avesta för att hitta toalettpapper. Efter tre affärer fick jag tag på ett sexpack Serla!

Hon är egentligen inte rädd för att gå ut. De är glest mellan människor i Norberg även i vanliga fall. Men hon har en utmaning framför sig och det är att sonen måste komma till vårdcentralen för att ta livsviktiga prov. 

– Det är oroande med tanke på att människor till och med avråds för att gå på Apoteket!

Sveriges krisberedskap är inte den bästa. Vi stöter på nya problem vid varje kris, vi ser bristerna i samhället.

Kanske är det bättre på landsbygden för vi har livsrum. Vi bor inte trångt och packat i stora bostadsområden som i städerna och är inte rädda för att lämna våra boenden.

Vi är resursmässigt fattigare, alla har inte ens internet. Men det är kanske bättre att ha möjligheten att krama ett träd eller som jag ha en bäver som närmaste granne.

Expressens krönikör Lotta Gröning hemma i Västmanland.

Missa inga nyheter om coronaviruset! Ladda ner eller starta om Expressens app, slå på notiser och välj ”coronaviruset” – då får du hela tiden senaste nyheterna.   

LÄS MER: Frågor och svar om corona