Lotta Gröning
Det unika är att det är nya konstellationer som samarbetar. I detta fall är det kommunalrådet i Luleå, Niklas Nordström som ordnar en världskonferens med en by i Norrbottens inland där byborna är experter på crowdsourcing.
Delningsekonomi innebär att företagare genom samverkan fixar sitt eget kapital och sin egen utveckling. Men det är betydligt bredare än kooperativ, nu ska socialt kapital, bli digitalt kapital och det innebär att 1 plus 1 inte är 2 utan snarare 111. Många som delar sprider kunskap och erfarenheter och bildar företag tillsammans.
I Vuollerim med cirka 800 personer finns 60 företag och 40 ideella organisationer. Nu har de också inflyttning till byn, mellan 20–25 personer varje år. Många av företagen har bildats genom crowdsourcing. Byborna har också deltagit i internationella tävlingar och spridit sitt arbete.
Jag pratade med Evalena Skalstad en av byaktivisterna som mellan utvecklingen av olika företag har fjällkor med vars mjölk hon producerar ost.
Vuollerim hade alla traditionella fördomar emot sig. En liten by drygt fyra mil från Jokkmokk som är en av Sveriges mest exploaterade kommuner. Fattig och utan framtid, så mycket glesbygd det kan bli. När de traditionella strukturerna med säte i Stockholm ruskar på huvudet åt Jokkmokk och Norrbottens inland och nämner dessa områden som skräpytor... ja, då förstår ni synen på Vuollerim.
– Det var på väg mot botten när vi började arbeta för drygt 15 år sedan, berättar Evalena Skalstad.
– När järnhandeln tog beslutet att lägga ner fick vi nog. Då bestämde vi att bilda en ekonomisk förening och ta över verksamheten. På den vägen är det. Nu har vi posten kvar, järnvägsaffär, vävstugor. Det gamla militärhotellet som stod tomt heter nu Vuollerims Värdshus och drivs av 152 delägare. Vi satsade eget kapital och gick snabbt från 0 till 200 000 kronor. Inga bidrag har vi behövt.
Ett annat av delningsekonomins företag är Lapland Vuollerim Welcomes You AB. Det är ett bygdebolag med ett 50-tal delägare som producerar natur och kulturupplevelser. Här finns bland annat Hushopparmiddagar. Det innebär att besökare kommer hem till familjer och äter middag med dem.
Bert-Ola Bergstrand som doktorerat på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och som studerat delningsekonomi under många år har följt Vuollerims utveckling sedan 2009. Han menar att styrkan i Vuollerim är att det är action, det finns en kultur att göra saker tillsammans. Dessutom har byn en modell som uppmuntrar både individuella initiativ och ger möjligheter för många människor att delta.
Problemet, menar Bert-Ola Bergström, är det gamla strukturerna.
– Det sker ett ekonomiskt paradigmskifte nu och det har gamla strukturer oerhört svårt att ta till sig. Vuollerim och andra som ägnar sig åt crowdsourcing får inte det stöd och den support de behöver. Därför är samarbetet mellan Luleå och Vuollerim så unikt, säger Bert Ola Bergström.
Vuollerim, som numera är världsberömt, har direkt kontakt med San Francisco och Kevin Jones som grundare av SOCAP, ett företag som sysslar just med företag som drivs av sociala ekosystem. Han är också en av initiativtagarna till Crowdsoursing Week som Vuollerim är med och arrangerar.
Däremot är inte någon politiker från Jokkmokk med.
För några veckor sen frågade jag Henrik Blind, ledande miljöpartist i Jokkmokk, om han skulle delta i Crowd Sourcing Week. Han hade inte en aning om att Vuollerim arrangerade en sådan konferens, det var inget de hade talat om i kommunstyrelsen. Han skrattade förskräckt och konstaterade att det är närmare för Vuollerim till San Francisco än de fyra milen till Jokkmokk. Han tycker Vuollerimborna gör ett lysande arbete.
Jag frågade även kommunalrådet Robert Bernhardsson (S) vad han tyckte. Jag fick tag i honom i en bil på väg från Stora Sjöfallet. Han hade inte varit på konferensen och tänkte inte heller åka till Vuollerim.
– Nej, det där sköter vårt näringsbolag, svarade han och lät inte så värst munter.
Det är inte lätt att få erkännande hemma när man som Vuollerimborna får världsrykte i crowdsourcing. Det är inte bara Jantelag, det är också gamla strukturer som inte vet hur de ska möta en snabbt föränderlig framtid.