Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Lotta Gröning

Bensinupproret handlar om livets nödvändigheter – och mot politikerna

På områden efter område har regering och riksdag centraliserat bort all närkontakt och trygghet för människor som bor utanför tullarna, skriver Lotta Gröning. Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Nu mobiliserar sig människor igen mot det höga bensinpriset! Det är människor som bor utanför storstäderna där det finns bra kollektiva kommunikationer, det är människor som i sin vardag är helt beroende av bilen. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De har tio mil till banken, tre mil till affären och skolan, tjugofem mil till närmaste sjukhus, en mil till postlådan och så handlar det bara om livets nödvändigheter, inga fritidsintressen är inblandade. 

Så resan till jobbet förstås. 

Det här sker också i områden där staten nästan helt har dragit sig tillbaka. Just nu går ett reality-serie på tv om Norrlandspolisen som visar hur 600 poliser i yttre tjänst har i uppdrag att bevaka halva Sverige. Det är självklart en omöjlig uppgift. 

På områden efter område har regering och riksdag centraliserat bort all närkontakt och trygghet för människor som bor utanför tullarna. De kan ta dagar innan ambulansen kommer, rättsväsendet känner inte längre regionen de arbetar i än mindre människors förutsättningar och villkor. För att kunna bo i detta laglösa och statslösa land måste människor lösa problem på egen hand och klara sig själva. Det är ingen som sitter och väntar på att någon annan ska lösa problemen åt dem vilket är fallet i stora tätorter.

Staten är bara alert på ett område, det är när det gäller att exploatera naturtillgångar och skicka vinsterna till Stockholm. 

Det minsta dessa människor kan begära i vårt kluvna land är ett bensinpris som gör att de kan upprätthålla sin vardag. Det vore också rimligt att de på något sätt fick behålla vinsterna från naturtillgångarna såsom vattenkraften och skogen. Ett annat exempel på höga kostnader för delar av landsbygden är det märkliga i att nätavgifterna är högre i Norrland. Mellan Kalix och Linköping 2018 var skillnaden 9 000 kronor, med fördel Linköping.

För människor i detta utanförskap finns ingen väg in i politiken, där bryr de sig inte. Istället kommer den ena smällen efter den andra från Gamla stan baserade politiker som har ambitionen att göra Sverige unikt när det gäller klimatåtgärder. Till stöd har de krönikörer som Malin Wollin på Aftonbladet som skrattar åt det nya bensinupproret och hävdar att det inte är någon rättighet att bo på landet och att det bara är män som protesterar. 

Vad hände med sammanhållningen i Sverige? 

Jag skulle önska att storstadsbefolkningen tänkte efter och stöttade sina medmänniskor i andra delar av landet. Jag utgår ifrån att den hippa storstadsbefolkningen förstår att elen inte kommer från ett hål i väggen eller att maten tillverkas på Ica eller Coop utan att den produceras på landsbygden. 

Det finns lösningar, differentierade bensinpriser skulle vara lätt att införa i vår digitaliserade värld. Tro det eller ej – också människor på landsbygden kämpar klimatet.

Jag har en kompis i Västerbotten som köpt en elcykel och cyklar tre mil enkel väg till jobbet. Hon är inte ensam att bry sig om miljön. 

När nu när bensinupproret tar fart beror det delvis på maktlöshet och frustration över en politik som raserar människors möjligheter att leva, bo och arbeta. De gula västarna, trots att de är köpta på Jula och Biltema, är symbolen för politikers totala brist på verklighetsförankring. Västarna lyser gult för att politikerna har övergivit stora delar av landet.