Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Lotta Gröning

Annie Lööf har rätt – detta är avskyvärt

Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det råder ingen tvekan om att Annie Lööf har utsatts för en avskyvärd hatstorm. 

Att läsa påhoppen mot henne får mig att fundera över var vårt samhälle egentligen är på väg.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ilskan och hatet kom efter partiets beslut att dels rösta för att de 9 000 afghanska pojkarna skulle få en ny chans till att söka uppehållstillstånd och dels när Centern bestämde sig för att stödja regeringen Löfven. 

Att Annie Lööf är särskilt utsatt har sin förklaring i att Centerpartiet med sina åtta procent av väljarstödet kunde agera vågmästare. Liberalerna var bara en svans. Därmed fick Annie Lööf en maktposition som utmanar alla som känner sig maktlösa och lurade av hennes löften i valrörelsen. 

Hon skulle avsätta Stefan Löfven och hon skulle äta upp sin sko om hon inte höll sina löften. Hon har också provocerat de väljare som vill ha minskad invandring. Det råder ingen tvekan om att hon har stuckit ut hakan och utmanat många väljare. Självklart skapar det ilska men det är lika självklart att vi bör tåla människor som har åsikter som vi ogillar. 

Misstron och hatet mot politiker finns överallt i samhället. Det är inget nytt fenomen. Jantelagen slog obönhörligen till mot Annie Lööf. ”Vem tror hon att hon är?”, ”Hon är Sveriges farligaste kvinna”, ”Hon är för massinvandring”, är några uttalanden om Lööf på sociala medier.  

Andra politiker har mött samma öde. Olof Palme var särskilt utsatt och han tecknades som en djävul i karikatyrer. Hatet var enormt. Palme hade också en stark maktposition som inte var lätt att påverka. I den bemärkelsen är hatet mot Annie Lööf närbesläktat med hatet mot Olof Palme. Anne Lööf har genom sitt agerande också ruckat på den politiska maktbalansen. 

Vi har ett samtalsklimat i Sverige som helt håller på att spåra ur. 

Jag tänkte på det senast när Amanda Lind utsågs till kulturminister. Det räckte med att hon visade sig i något som liknar en turban för att hon i sociala medier skulle kallas för hippie, flummare och extremist. 

När nu Annie Lööf på Centerns partidagar i Umeå lyfte fram det extrema hatet mot henne och slog fast att det måste finnas en gräns för vad man får kalla en annan människa så håller jag verkligen med. Vi har alla ett stort ansvar för hur vi talar om andra människor. Det gäller också personer i maktposition, för de sätter agendan för samtalen i samhället. 

Riksdagspartierna har ett särskilt ansvar som de under senare år har missbrukat. Det handlar förstås också om makt när Annie Lööf och flera andra politiker utnämner politiska motståndare och dess väljare till rasister, nazister och kommunister. 

Det är ett förakt från folkvalda mot folket och det skapar ett dåligt samhällsklimat. Vi håller med andra ord på att tappa respekten för en av våra viktigaste grundlagar, nämligen den om yttrandefrihet som tydligt stadgar att vi inte får kränka andra personer och folkgrupper. Tappar vi respekten för yttrandefriheten och toleransen mot oliktänkande är vi på farliga vägar. 

Då urholkas demokratin. 

Vi är på god väg nu, med hatet som flödar, anklagelser och misstro, rädsla och förakt. 

Vi borde stanna upp och tänka efter. Vad är mitt ansvar, vad kan jag göra för ett bättre samtalsklimat, för humanism på sociala medier?

Framför allt ska makthavare inte trampa på människors rädsla eller håna deras oro. Det banar bara väg för populister och rop på starka ledare. Vi har sett mönstret i flera länder i Europa och världen.