Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Vidrigast är förövarnas förnekelse

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Domen kom i början av februari i år. Tingsrätten fann att mannen torterat och våld- tagit både sin fru och sin älskarinna under många år. Han har också slagit sina barn.

 Luntan är tjock, över 80 sidor. Det är gräslig läsning, precis som sådana här  domar brukar vara.

 Mannen lever med två kvinnor, både sin hustru och sin älskarinna.

 Han plågar dem bägge två. Övergreppen är sadistiska och oändliga. Han duschar kvinnorna i omväxlande skållhett och iskallt vatten. Låser ute dem på balkongen mitt i vintern, nakna. Brännmärker med en glödande kniv. Skär sönder den enas rygg. Sticker henne i underlivet med kniven. Sliter av henne könshåret. Tar strypgrepp.  Bryter en arm. Han använder  basebollträ, skohorn eller stavmixer som redskap.

 Nästan dagligen genomförs korsförhör som kan pågå en hel natt. Det gäller ofta tidigare pojkvänner och deras penisstorlek. Efteråt ska de alltid ha sex. Vägrar hon så slår han, eller sparkar. Oftast på benen eller i underlivet.

 Jag tror jag slutar här, jag tror bilden framgår (och nu är jag ändå bara på sidan 16 i domen).


Detta är förstås otäckt att läsa, men det är inte detaljerna om våldet, sexet, slagen eller övergreppen som är det obehagligaste.

 Det är mannens berättelse om vad som egentligen har hänt som är allra vidrigast: vidden av hans totalt förvrängda självuppfattning.

 Han har nämligen aldrig gjort en fluga förnär.

 Tvärtom har han och kvinnorna och de tre barnen varit en lycklig och glad familj, säger han. De har ofta gjort trevliga utflykter tillsammans. Han har aldrig slagit  någon av kvinnorna. Han har aldrig tvingat dem till sex. Tvärtom är det kvinnorna som slåss med varandra, för bägge vill ha sex med honom samtidigt. Det är alltid kvinnorna som förför honom, och de får alltid orgasm bägge två. De är så otroligt för- älskade i honom. Det värsta bestraffning de kan få är att han nekar dem att ha sex med honom. Brännmärkningen var hennes idé: hon insisterade, för hon älskade honom så mycket. Barnen ljuger också, han slog dem aldrig för att de var dåliga på fotbollsträningen. Hans barn var bäst i hela laget. Det var kvinnorna som slog dem.


I sin bedömning konstaterar tingsrätten att kvinnornas  berättelser är "närmast osannolika". Våldet och övergreppen är så omfattande att de inte "bär sannolikhetens prägel".

 Med andra ord: detta borde inte vara möjligt. Därefter ägnar tingsrätten tio sidor åt att formulera varför bevisen, trots allt, visar att kvinnorna talar sanning -  och att mannen ljuger.

 Vid fällande domar är det så här det brukar se ut. Mannen  nekar nästan alltid. Detta faktum är något som kriminal- vården måste hantera.

 I Kriminalvårdsverkets rapport "Från brott till brottsoffersluss" av Hanna Harnesk och Bengt Hasselrot läser jag:

 "Att skada sin partner innebär också ett lidande för förövaren. För att undgå känslor som hotar självbilden så tillämpar mannen starka försvar kring sitt brott."

 Dessa processer kallas för kognitiva förvrängningar, läser jag. Kognitiva förvrängningar verkar som skydd för förövaren för att kunna kringgå skam och undslippa ansvar.

 "Ett ansvarstagande kan initialt hota mannen. Han tror sig helt enkelt inte kunna överleva om han berättar och tar  ansvar för vad han utsatt offret för. Han tror inte  heller att omgivningen kommer att stå ut, för-övaren präglas av en sorts katastrof- tänkande... Men vad mannen inte ser, eller är skräckslagen inför, är att erkänna att han i själva verket är starkt beroende av kvinnan."

 I domen mot mannen läser jag följande:

 Efter misshandeln, men före sexet som alltid följde på slagen,  beordrades kvinnan att gå och tvätta av sig blodet och sminka över blåmärkena.

 Annars tyckte mannen att han framstod som en  dålig människa.

 Han dömdes till tolv års fängelse.