Liza Marklund

Varför såg jag inget?

Publicerad
Uppdaterad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I tre krönikor har jag skrivit om den våldtagne, åttaårige pojken vars pappa dömdes till sex års fängelse av tingsrätten och sedan friades av en oenig hovrätt.
Det här är hans mammas berättelse:

”Jag träffade honom på en dans i hans hemstad. Jag har aldrig blivit så uppvaktad i hela mitt liv. Jag var nyskild och ensam och han behandlade mig som en prinsessa. Att han var lite svartsjuk var bara charmigt. Jag flyttade med mina barn till hans hemstad.
Ganska snart insåg jag att hans svartsjuka inte var normal. Jag pluggade, och han ringde mig varenda rast. Han kallade mina väninnor för horor och skämde ut sig så ordentligt på alla middagar att vi snart inte blev bjudna någonstans.
Jag försökte prata med honom. Jag försökte få honom att förstå att han inte behövde vara svartsjuk.
Jag minns faktiskt inte första gången han slog mig. Kanske var det här han kastade mig nedför trappan, eller när han försökte strypa mig på köksgolvet, eller när han knuffade mig baklänges så att jag slog upp huvudet mot kullerstenarna…
Han låste in mig. Han slet av mig håret. Han saboterade min bil.

En gång blev han dömd, för olaga hot. 5 000 kronor i böter.
Jag vet att det här låter helt idiotiskt. Varför gick jag inte? I dag ser jag det ju så klart, men då gjorde jag inte det. Jag trodde hela tiden att det skulle bli bättre, för han grät ju och bad om förlåtelse.
Vår pojke var tre år när vi skildes. Varannan helg skulle pojken vara hos sin pappa.
Men pojken ville inte åka. Han grät och var hysterisk varenda gång. Jag försökte lugna honom, försökte bygga upp deras kontakt.
Pojken var tre och ett halvt när han började leka sexlekar med sina kompisar. Jag frågade på kvinnojouren vad jag skulle ta mig till, och de sa: vad du än gör – säg aldrig något sådant högt. Då förlorar du vårdnaden direkt. Han kan ju ha sett på någon porrfilm.
Genom alla år fortsatte pojken att gråta när han skulle till sin pappa. När han var fem började han kissa på sig, både innan han åkte dit och när han kom hem. Han bajsade mycket när han kom hem och sa att han hade ont i rumpan. Jag tolkade det som att han var nervös och hade diarré.
Jag gick till familjerätten och förklarade hur pojken mådde. De rekommenderade ett utökat umgänge med pappan, så att pojken skulle vänja sig och lära sig att bli trygg.
När han var sex år fick han ett epilepsianfall hos sin pappa. Han får inga kramper, bara bortfall, och de kommer mest hos pappa.

Den 14 februari i år blev jag kallad till pojkens skola. Skolsköterskan, en barnpsykolog och rektorn var där. De sa att min pojke lekte avancerade sexuella lekar med sina kompisar, anala lekar, och de hade vänt sig till socialtjänsten för att få saken utredd.
Jag tog reda på vad jag skulle göra, och fick rådet att be pojken berätta. Jag frågade honom om någon lekt sådana lekar med honom och han sa: ja, pappa. Jag frågade hur, och han beskrev det.
Det var som om mitt hjärta stannade. Jag blev alldeles iskall. Varför har jag inte sett? Varför har jag inte förstått?
Pojken grät. Hans pappa skulle döda mig och han någonsin berättade.
Jag ringde till socialtjänsten, som gjorde en polisanmälan.
Pappan häktades den 9 mars.

När han frikändes av hovrätten i juli var det som att allting rasade samman. Jag berättade det för pojken och såg han blick slockna.
– Nu kan jag lika gärna dö, sa han.
Min maktlöshet går inte att beskriva.
I dag får pojken hjälp hos barn- och ungdomspsykiatrin. Vi medicinerar mot epilepsin, men har fått dra ner på dosen. Han har fortfarande problem med att hålla avföringen på grund av sina skador.
På Bup har personalen frågat vad han vill ska hända med hans pappa.
Han sa: Jag vill att han ska åka till Thailand, och så ska det komma en våg och skölja bort honom.
Sedan tänkte han en stund:
– Men ingen annan ska bli skadad, så det är en liten våg som bara tar pappa.”

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag