Liza Marklund

Tillbaka på ruta ett

Publicerad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
De skriver till mig, vecka ut och vecka in, mejlen och breven och faxen ligger i stora högar på mitt förlag: förtvivlade kvinnor som inte har någon annanstans att vända sig.
Om de fortsätter att lämna ut sina barn till umgänge och delad vårdnad så vet de att barnen utsätts för övergrepp.
Om de vägrar att lämna ut barnen så blir de fråntagna vårdnaden och barnen tvingas leva med sin plågoande på heltid.
Det spelar alltså ingen roll hur de här kvinnorna gör – de kan inte göra rätt, därför att samhället sviker och sviker och sviker.
Ta fallet med den våldtagne, åttaårige pojken jag skrivit om flera gånger nu.
Pappan är givetvis ingen solskensgrabb som en vacker dag kom på att han skulle börja våldta sin treårige son. Han tillhör den vanliga skaran av känslomässigt stympade män med mindervärdeskomplex som till varje pris måste bestämma över sina närmaste. Han slår, våldtar, förtrycker – ofta både sin kvinna, barnen och husdjuren.
Genom alla år har pojkens mamma gjort allting rätt, helt enligt regelboken.
Hennes advokat sa åt henne att anmäla alla hot och slag och skadegörelse, strypförsöken och mordförsöken, och det har hon gjort, precis som man ska. Hon har kunnat verifiera sina berättelser med vittnen, hon har spelat in våld på band och sparat ihop 700 sms fulla med hot i sin mobiltelefon.

Ändå har ingenting hänt. Inte ett enda åtal har väckts. Polisen avskriver och avskriver och avskriver. Först när hennes föräldrar också dödshotades reagerade rättsväsendet och mannen åtalades. Han fick 5 000 kronor i böter. Flera gånger har hon gått till olika organisationer och myndigheter och berättat om sin oro för sin lille pojke.
Han mådde inte bra. Han ville inte vara hos sin pappa. Han pratade om att suga på snoppar och han hade ont i stjärten.
Kvinnojouren, som har stor erfarenhet, sa: Vad du än gör, håll tyst om dina misstankar. Du förlorar vårdnaden direkt om du framför något sådant. Familjerätten sa: Pojken är inte trygg med sin pappa. Han måste vänja sig vid honom, så vi tycker umgänget ska utökas. När sedan skolan och socialtjänsten anmälde pappan för våldtäkt, och det faktiskt blev rättegång, användes mammans oro och anmälningar som slagträn emot henne. Hon framställdes som en hysterisk kärring som sprang till polisen för minsta småsak. Hon klandrades för att hon till och med lyckats få sina föräldrar att ställa upp på vansinnigheterna och anmäla mannen.

I tingsrätten fälldes pappan, men han överklagade och målet gick upp i hovrätten. Då bytte man åklagare, och den nya åklagaren tog inte alls med lika många bevis, hon kallade inte alls lika många vittnen, för hon sa att det inte behövdes.
Detta resulterade i att mannen frikändes. Då gick åklagaren på semester.
Således bytte man åklagare en tredje gång för att få till en prövning i Högsta Domstolen – till en åklagare som alltså aldrig varit inblandad i målet.
Det gick ju givetvis inte, och där står nu mamman och hennes åttaårige pojke – tillbaka på ruta ett.
Pappan kräver umgänge med sin son igen.
Om han får det, och mamman vägrar att lämna ut honom, så kan hon förlora vårdnaden om sin pojke. Då måste han bo på heltid hos pedofilen.
Vad ska hon göra?
Fortsätta att lita på ett samhälle som inte har gjort annat än svikit och svikit och svikit? Mörda pappan? Fly landet?
Och ja – jag kan alla invändningarna.

Det finns mammor som saboterar umgänge, det finns kvinnor som ljuger. Hur vet jag att det inte är så i det här fallet?
Tro mig, det är inte rocket science. Jag har sett domarna, läst läkarintygen om pojkens skador, lyssnat till de inspelade okvädningsorden. Och medan mamman försöker förklara för sin våldtagne åttaåring att han kanske måste tillbaka och sova hos pedofilen så växer högarna av förtvivlade brev på mitt förlag.
Ibland skäms jag för att vara svensk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag