Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Vårdnadsbidraget är inte rättvist

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Folkpartiet, klassens ordningsman,

visade sig vara den värsta fuskaren av alla. Spionaffären visar på ett sådant hyckleri att jag aldrig skulle kunnat hitta på den i en roman, min förläggare skulle ha avfärdat den som alltför billig och ironisk - och dessutom två veckor före ett val. Jeezez. Givetvis är det viktigt att gå till botten med folkpartiledningens misstänkta kriminalitet, men vi får inte glömma deras alltmer svajiga politik. Minns deras senaste kullerbytta innan alla spionerna avslöjades: De totalvände på klacken i familjepolitiken och förklarade att de också vill ha vårdnadsbidrag. Borgarna är alltså i stort sett ense om att införa YTTERLIGARE ett bidrag. De tycker tydligen inte det räcker med alla de människor som är bidragsberoende i Sverige i dag - de vill ha ÄNNU FLER. Det gör dem faktiskt till ännu större bidragskramare än sossarna, och det vill inte säga lite. Men varför i allsindar strider borgarna för att ännu fler svenskar ska gå hemma och bli försörjda av oss som fortfarande jobbar? Såvitt jag förstår finns det bara en rimlig, och ganska obehaglig, förklaring.

Maria Larsson, kd:s vice

ordförande, påstod i ett öppet brev till Mona Sahlin nu i veckan att vårdnadsbidraget är något som "en majoritet av svenskarna önskar". Jag undrar vilken majoritet hon syftar på. Inte består den av kvinnor i alla fall. Det visade en stor nätenkät som Aftonbladet publicerade förra söndagen. Vårdnadsbidrag hamnade i bottenslammet på kvinnornas önskelista när de fick rangordna vilka politiska frågor de tycker är viktiga i valrörelsen. Lika lön för lika arbete - det är kvinnornas absolut största, politiska fråga idag. Så varifrån kommer den "majoritet av svenskar" som vill införa vårdnadsbidraget? Om Maria Larsson inte ljuger betyder det bara en sak: att det är männen som vill ha det. Med andra ord: med vårdnadsbidraget vill männen att få sina fruar att stanna hemma och sköta om hus och hem och matlagning medan barnen är små. För det ska hon få lite fickpengar.

Jag vet att borgarna

kallar detta "en rättvisefråga". Rättvist - för vem då? Bidraget är så lågt att möjligheten att gå hemma och tvätta och pyssla enbart öppnar sig för en viss grupp kvinnor: de som lever ihop med yrkesarbetande män. (Av någon anledning tror jag inte lesbiska par som blir mammor med hjälp av insemination liksom ingår i högerns världsbild.) Eller hur har borgarna tänkt? Ska kvinnorna gå hemma med vårdnads- bidrag även om mannen också är hemma på heltid och lever på något annat bidrag? Hur som helst är vårdnadsbidraget inget alternativ för ensamstående mammor. De klarar sig inte på ett par tusenlappar i månaden. Vårdnadsbidraget har alltså mycket lite med barntillsyn och rättvisa att göra. Det är inte rättvist mot de ensamstående, det är inte rättvist mot de arbetslösa och det är definitivt inte rättvist mot de kvinnor som tar hela hemansvaret i åratal mot lite statliga fickpengar. De enda som verkligen tjänar på bidraget är de som driver det och vill ha det: de gifta männen. De slipper städa och tvätta och kommer att ha middagen framdukad på matsalsbordet när de kommer hem från kontoret på kvällen.

Många frågor är viktiga

i valet nästa söndag, men för mig definierar vårdnadsbidraget den ideologiska rågången mellan blocken: Vill vi ha lika möjligheter för kvinnor och män, eller vill vi det inte? Min slutsats måste alltså bli denna: Att vara kvinna och rösta borgerligt är som att skjuta sig själv i foten. Det är väl okey om folk vill vara självplågare, men de måste minnas en sak: Kulan studsar vidare och träffar alla andra kvinnor också.