Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Våldtagne pojkens skador hann läka innan han undersöktes

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Fem gånger under hösten 2007, och nu  senast i julas, skrev jag om en liten pojke som blivit våldtagen av sin pappa.

 Nu riktar Justitieombudsmannen, JO, skarp kritik mot både polis och åklagare, men framför allt mot Rättsmedicinalverket, för hur myndigheterna har hanterat fallet.

 Sällan har jag fått lika många reaktioner som när jag skrivit om den lille pojken och vad han utsatts för. Det här var vad som hände:

 Föräldrarna skilde sig när pojken var tre år. Varannan helg bodde han sedan hos sin pappa.

Men pojken ville aldrig åka dit. Han grät innan han for. När han kom hem hade han "ont i stjärten". Vid fem års ålder fick han epilepsi, en sjukdom med återkommande anfall som framför allt inträffade hos pappan.

 När pojken var åtta år gjorde skolan och socialtjänsten en polisanmälan, eftersom man misstänkte att pojken utsatts sexuella övergrepp. 

 Och pojken berättade. Polisförhören var utmärkta. Pojken var konkret och trovärdig. Skolan och socialen hade konstaterat att något traumatiskt av sexuell natur hade drabbat honom. Ett läkarintyg från en barnläkare vid pojkens lokala lasarett visade på flera olika skador i hans ändtarm:

 Minskad muskelspänning i nedre delen av analkanalen.

 Oregelbundenhet i den inre ringmuskelns vänstra sida.

 Ultraljudsmässig förtunning av muskeln i området.

Skador av den här typen är inte normala. De måste ha orsakats av någon typ av trauma, exempelvis upprepade anala våldtäkter. De KAN också ha uppstått på något annat sätt, exempelvis genom extremt svår förstoppning (något pojken aldrig haft).

 Tingsrätten dömde pappan till sex års fängelse för grov våldtäkt mot barn. Men historien slutar alltså inte där.


I pojkens akt fanns nämligen  ytterligare ett läkarintyg, från Rättsmedicinalverket, och där konstaterades inte riktigt samma skador.

 Problemet var bara att Rättsmedicinalverket hade väldigt mycket att göra när man fick i uppdrag att undersöka pojken.

 Man ansåg sig hade helt enkelt inte ha tid att ta emot honom när remissen kom in.

 Åklagaren i fallet ringde så många gånger till Rättsmedicinalverket och tjatade på dem att de till slut bad henne sluta ringa.

 Till slut, över en månad (!) efter polisen begärt att pojken skulle läkarundersökas ordnade Rättsmedicinalverket fram en tid.


Under tiden hade pappan suttit häktad  -  och pojkens skador hade hunnit läkas.

 En oenig hovrätt friade pappan, delvis på grund av intyget från Rättsmedicinalverket.

 Justitieombudsmannen JO är alltså "mycket kritisk" till hur ärendet är skött.

I ett beslut från den 3 april i år konstaterar chefs-JO Mats Melin att det är "särskilt angeläget" att snabbt läkarundersöka barn som utsatts för brott, eftersom deras läkningsförmåga är bättre än hos vuxna.

 Han skriver också att det är "från utredningssynpunkt oacceptabelt att det dröjer 32 dagar från det att polisen begär en läkarundersökning av ett barn som kan ha utsatts för brott till dess att den slutliga medicinska bedömningen sker."

 Han kallar handläggningen "mycket otillfredsställande" och konstaterar också att det "inte kunnat uteslutas att detta påverkat rättegångens resultat. Jag är mot den nu angivna bakgrunden mycket kritisk till Rättsmedicinalverkets handläggning."


Delar av kritiken bygger på det faktum att pappan satt häktad under hela den här tiden.

 Mammas  advokat, Thomas Bodström, instämmer  i JO:s kritik.

 -  Sådana här misstag är särskilt allvarliga när barn drabbas.


Och pojken själv, då?

 Jodå, han mår bra i dag. 

 Men i torsdags satt hans mamma i samtal med familjerätten igen.

 Pappan har nämligen begärt vårdnaden om pojken.