Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Syrran, vad ska jag tycka om det här?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Inför kärnkraftsomröstningen i mars 1980 var jag rabiat kärnkraftsmotståndare, en inställning som var tämligen fruktlös eftersom jag inte hade åldern inne att rösta i frågan. Däremot skrev jag insändare, känslosamma och illa genomtänkta sådana. Bland annat lovade jag "spränga bort" alla reaktorer som möjligtvis skulle komma att byggas i närheten av min hemstad, Piteå. (Tack och lov tog ingen mina terrorhot på allvar, det var åtminstone ingen som kallade mig till förhör).

 Med åren har mina känslor inför kärnkraften svalnat, från glödande ilska till mer odefinierbar rädsla för att i dag vara försiktigt nyfiken -  och lite skamsen.

 Är det inte ohyggligt egoistiskt att hänge sig åt en livsstil som producerar livsfarligt avfall i 100 000 år?

 Nu, när regeringen öppnat möjligheten att bygga nya reaktorer, vet jag inte vad jag tycker.


 Jag beslutade mig för att ringa till min lillasyster och reda ut begreppen.

 Hon är kärnfysiker och i morgon, måndag, föreläser hon på en internationell konferens om kärnkraft i Los Angeles. Till vardags jobbar hon som projektledare med datasimuleringar av reaktorhärdar.

 -  Jag gör säkerhetsanalyser och definierar ett mönster för laddningen av olika reaktorer, förklarar hon glatt.

 Öh, säger jag, är du aldrig rädd?

 -  Ju mer man vet, desto mindre rädd blir man, svarar hon. Men det är väldigt många som är rädda. De flesta argument i debatten om kärnkraft bygger på känslor, inte på fakta. Men det är en spännande debatt. Egentligen är politiken det som är det mest intressanta med kärnkraften just nu.

 Men det här med avfallet, säger jag. Är det inte jättefarligt? Och är det inte otroligt oansvarigt utsätta människor för vårt avfall i 100 000 år?

 -  Med ett geologiskt slutförvar i urberget kommer avfallet inte ut i miljön. När det gäller många andra mänskliga aktiviteter, till exempel bilkörning, så släpps avfallet direkt ut i atmosfären. Det är vi inte rädda för       eftersom vi är så vana vid det. Däremot är det farligt, luftföroreningar orsakar 5000 dödsfall bara i Sverige varje år. Och strålningen i kärnavfallet klingar av successivt, efter 40 år är strålningsflödet en tusendel av vad det var när reaktorn stängdes. Men man ska inte äta kärnavfall, fast det gäller ju också många andra typer av industriavfall...

 Kan man inte forska så att avfallet blir mindre farligt?

 - Det gör man, processen kallas "transmutation" och innebär att avfallet är farligt under betydligt kortare tid, ungefär 1000 år.

 Vad bra. Men du, det här med dagbrotten: det blir ju så fula sår i naturen där uranet bryts. Varför måste vi använda just uran i kärnkraftverk?

 - Uran är ett av få ämnen som vi kan klyva i en kontrollerad kedjereaktion, vilket man behöver i ett kärnkraftverk. Och det är oerhört energirikt. En bit kärnbränsle lika stor som yttersta leden på ditt lillfinger håller en villa med el i ett helt år.

 Wow. Men kan vi inte använda något annat, mindre farligt -  typ havsvatten?

 - Vatten har för lätta atomkärnor, syre och väte, man utvinner ingen energi av att klyva dem. Däremot kan man vinna energi på att slå ihop lätta kärnor till tyngre, det kallas fusion och är ett annat område det forskas mycket på.

 Men vore det inte bättre att satsa pengarna på förnyelsebara energikällor, som vindkraft, i stället för att bygga ut och forska kring kärnkraft?

 - Jo, det är jätteviktigt med vind- och solkraft, men i dagsläget kan de bara fungera som komplement. Vi måste ha en så kallad baseload på elnätet, alltså en kontinuerlig leverans av energi, vilket vatten- och kärnkraft kan stå för. El i stora mängder går inte att spara. Om vi bara litar till sol- och vindkraft, och det blir molnigt och vindstilla -  då blir det ingen el på elnätet.

 Hm. Okej. Jag tror jag förstår, och jag tror att jag har bestämt mig. Jag är för mer forskning, och jag är för att man får ändra uppfattning  -  oavsett om man är privatperson eller ett politiskt parti.

 Tack, lillasyster!

 -  Ingen orsak.

FAKTA

Kärnkraftens fel?


Barn som bor nära kärnkraftverk löper förhöjd risk att drabbas av leukemi. Det visar en tysk och två amerikanska studier. Jag är inte förvånad, men jag är tveksam till att det är själva kraftkällan, alltså kärnkraften, som är boven i dramat.

Ledningarnas fel?


Institutet för Miljömedicin vid Karolinska institutet har, bland andra, bevisat att barn som bor nära högspänningsledningar löper större risk att drabbas av just leukemi. Ju kraftigare ledning, desto större risk för leukemi. Av naturliga orsaker går det väldigt stora elledningar från alla kärnkraftverk. Kan det vara dessa elledningar som orsakar cancerfallen även i den tyska och de amerikanska studierna?

Fortsätt utred!


Vi vet alltså att magnetisk strålning ger barncancer, men det är ingen som diskuterar att lägga ner elnätet för det. Innan vi tar något beslut att lägga ner kärnkraften måste alla faktorer i frågan utvärderas och granskas ordentligt - inklusive den eventuella kopplingen kärnkraftverk/barnleukemi. Ledningarnas fel?