Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Skillnaden stavas Robert Mugabe

Zimbabwe vs. Botswana. Grannländerna var lika utfattiga för några decennier sen, men Botswana har trots liknande förutsättningar lyckats bättre än Zimbabwe. Mycket av landets tillkortakommanden kan tillskrivas Mugabe.
Foto: Tsvangirayi Mukwazhi / AP

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag brukar inte önska livet ur folk, men när jag läste att Robert Mugabe, Zimbabwes diktator, hamnade på sjukhus för några veckor sedan blev jag inte särskilt ledsen.

 Människorätts- organisationen Human Rights Watch kom med en ny rapport om läget i Zimbabwe i samma veva, och uppgifterna var förfärliga. Att Mugabes parti tvingades lämna ifrån sig delar av makten vid det senaste valet har inte hjälpt. Hans partiapparat ser fortfarande till att människor försvinner spårlöst. Politiska motståndare förföljs och torteras. Deras gamla mammor slås ner med järnrör, enligt rapporten.

 Kort sagt håller hela landet på att implodera. Inflationen är många tusen procent (min man äger en nytryckt sedel värd en triljon dollar), folk svälter, rättsväsendet har brutit samman, sjukvården likaså.

 Och skulden är Mugabes. Situationen i Zimbabwe hade kunnat vara helt annorlunda om han inte varit så ohyggligt maktfullkomlig.

 Se bara på grannlandet Botswana.

 Botswana är det minst korrupta landet i hela Afrika. Valutan är stabil, inflationen låg (runt åtta procent), kreditvärdigheten är den högsta på kontinenten. Alla invånare har rätt till sjukvård, inklusive bromsmediciner mot aids.

 De bägge länderna har precis samma geografiska och geologiska förutsättningar (stort land, ingen kust, ligger på en högplatå. Zimbabwe är rikt på guld, Botswana på diamanter.)

 Bägge är gamla kolonier, för några tiotals år sedan var de båda lika utfattiga.

 Vari ligger skillnaden?

 Det är nästan löjligt enkelt.

 När Botswana blev självständigt år 1966 byggde man en stabil demokrati.

 Ledaren Seretse Khama var inte ute efter att sko sig. Han fördelade makten på ett hyfsat rättvist sätt, införde pressfrihet, värnade om de mänskliga rättigheterna  -  och han satsade på utbildning.


I dag är Botswana lärartätast i hela Afrika. Det går 26 elever på varje lärare. Skolan har varit helt avgiftsfri fram till för något år sedan.

 Goodman är född i en by utanför Kasane i nordligaste Botswana.

 - Jag gick i skolan i femton år och betalade aldrig ett öre i skolavgift, säger han. Skolböckerna var gratis, vi fick nya vartenda år.

 Hans engelska är helt perfekt, trots att det är hans tredje språk.

 Jag träffade Goodman uppe  i Okavango-deltat i norra delen av landet, ett extremt känsligt naturområde med ett otroligt djurliv.

 Vi besökte ett område, 275 000 tunnland stort, som tar emot högst 52 turister samtidigt (någon massturism kommer alltså aldrig att förekomma).

 I tältlägret ute på den skogsblandade savannen fanns inga stängsel som höll  de vilda djuren ute. I stället fick man ha vakter när man gick mellan tälten.

 ("Tält" är kanske något missvisande. Rummen innanför tältdukarna hade både el och möbler och rinnande vatten, men tältkänslan var genuin. I gryningen var det svinkallt och alla kläder fuktiga. Det var myror precis överallt, en natt invaderade de min säng, jävlar vad de kunde bitas!)

 Goodman var påtagligt tillfreds med sin tillvaro, och mycket stolt över sitt land. Han beskrev dess utveckling detaljrikt och med stor kunskap, påtalade toleransen och demokratin.


Han berättade om sin familj, frun och de två barnen, som fortfarande bor kvar i byn utanför Kasane medan han åker iväg och jobbar.

 - Jag köper kor och getter åt min son för de pengar jag kan undvara av min lön. På det sättet bygger jag upp hans förmögenhet.

 Naturligtvis skulle tillvaron kunna fungera likadant för människorna i Zimbabwe som i Botswana.

 Lösningen är lika enkel som svårgenomförd: Naturtillgångar har man. Utbildning, demokrati, rättssäkerhet, yttrandefrihet och miljötänkande är vad som fattas.

 Och att Mugabe försvinner.

FAKTA

Trots finanskrisen ska SEB, enligt DN Ekonomi, dela ut 2,4 miljarder kronor i bonus till sina anställda - mest av alla banker, och jag är skitless på att betala kalaset. Jag har haft mina pengar i SEB i 25 år, men nu får det vara nog. Nu byter jag bank.