Liza Marklund

Lagen som skapar curlingföräldrar

Publicerad
Uppdaterad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Liza Marklund.

Det gäller jobb.

Göran Persson vill sänka arbetsgivaravgifterna för att få fram fler jobb. Han tror att småföretagarna törs anställa folk om de slipper betala ett antal kronor i arbetsköparskatt under ett år. Jättesuck. Såsom småföretagare, och dotter och syster till en småföretagare, kan jag berätta följande: Problemet när det gäller att anställa folk stavas inte arbetsgivaravgifter, utan LAS.

Lagen om anställningsskydd (LAS)

instiftades 1982 för att ge arbetstagarna (eller arbetssäljarna, hur man nu vill se på den saken) större rättigheter och säkrare jobb. Den innebär i dag bland annat att arbetsgivarna (eller arbetsköparna) i stort sett aldrig kan sparka en fast anställd person. Vikarier får jobba högst 12 månader under en treårsperiod. Principen sist in - först ut gäller om företaget börjar gå dåligt. Lagstiftarnas intentioner har förstås varit de allra bästa. Trygghet vill vi ju alla ha. Problemet är tyvärr att lagen har fått en helt annan effekt: den har gjort arbetsköparna till curlingföräldrar. Arbetssäljarna har blivit antingen bortskämda brats eller rättslösa gatubarn.

Själv har jag provat alla tre rollerna.

Först var jag gatubarn. Jag började sälja mina tjänster på arbetsmarknaden strax efter att LAS trätt i kraft, och det blev ett elände från dag ett. LAS hindrade mig från att ta en fast tjänst som erbjöds mig (facket hävdade att en annan person, enligt LAS, hade rätt till mitt jobb), den kastade ut mig från en annan arbetsplats där jag trivdes och tvingade mig att flytta. Jag var tvungen att vara med och stötta de fackliga kraven på min arbetsplats, men när uppgörelsen kom innefattades jag inte av resultatet. Som alla gatubarn var helt rättslös, utestängd från den stora, varma gemenskap där alla fastanställda satt och gonade sig. Så småningom blev dock även jag inlasad och kunde ta plats vid LAS-brasan. Nu hade jag mitt på det torra! Lön i evighet! Cementerad i de sociala försäkringssystemen! Mitt ansvar sträckte sig så långt som att jag skulle dyka upp, vad jag sedan åstadkom spelade mindre roll. Det räckte att jag fanns, vilket gav mig rätt att få vara ledig, gå på kurs, engagera mig fackligt på betald arbetstid, att bli omplacerad om jag blev trött eller rehabiliterad om jag blev sjuk. Jag kunde neka att utföra vissa jobb, kräva högre månadslön och att någon annan skulle fixa min dator när den pajade. Med andra ord; en rätt bortskämd brat.

I dag är jag alltså småföretagare

och predisponerad att bli curlingförälder (jag har inga anställda). Det är alltså mig som Göran Persson friar till med sitt förslag om billigare arbetsgivaravgift. Han erbjuder mig ett litet vårdnadsbidrag under ett år om jag tar på mig ett livslångt ansvar, för det är faktiskt vad LAS betyder i dag. Att anställa en människa i mitt företag innebär att jag är skyldig att föda och sörja för den personen tills den dör eller säger upp sig. Dig och mig emellan, Göran: det funkar inte. Det LAS bortser ifrån är att makt och ansvar måste hänga ihop. Den som tar ansvar för ett företag måste också få ha makten över det, annars blir situationen helt bisarr. Jag vägrar vara curlingförälder, det vore förnedrande både för mina barn och mina eventuella, framtida anställda.

Givetvis ska inte företagare

få sparka folk hur de vill, då vore vi ju tillbaka på 1800-talet, men en mindre stelbent lag om anställningsskydd skulle förmodligen ge många fler jobb än ditt vårdnadsbidrag - och jobben behövs. I slutet av augusti var över 263 000 öppet arbetslösa, 109 000 personer fanns i "åtgärder". Det finns 675 000 småföretag i Sverige. Om vi alla anställde var sin medarbetare skulle Sverige få en enorm brist på arbetskraft. Det kunde vi delvis lösa genom att ge amnesti åt alla gömda flyktingar. Se där, där löste jag det åt dig också, Göran!

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag