Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Kvinnor våldtas i fängelserna

VILL STÄVJA VÅLDET. En brottsoffersluss ska förhindra att fängslade män slår och våldtar sina kvinnor på svenska anstalter.
Foto: Mikael Sjöberg

Den svenska kriminalvården ska, enligt reglerna, underlätta för fångarna att träffa sina familjer. Det fungerar bra för "vanliga" brottslingar. 

Men för män som har slagit och våldtagit sina kvinnor har kriminalvårdens rutiner ibland inneburit ett helvete för de anhöriga.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"Både misshandel av närstående och våldtäkt på närstående har dessvärre ägt rum i kriminalvårdens besöksrum", står det i rapporten "Från brott till brottsoffersluss" av Hanna Harnesk och Bengt Hasselrot.

 Praktiskt taget alla män som misshandlar sina fruar och flickvänner gör det för att ha makt över dem och kontrollera dem.

 När de här männen hamnar i fängelse för sitt våld blir känslan av maktlöshet givetvis ännu större. Att fortsätta att kontrollera kvinnan inifrån anstalten blir en besatthet hos vissa män -  "så att hon inte kommer ur hans kraftfält", som rapportförfattarna uttrycker saken.

 På fängelset Johannesberg utanför Mariestad sitter enbart män som slagit sina kvinnor. Där har alla fångar egen telefon i cellen.

 - Det har hänt att män ringt hem upp till 200 gånger per dygn, säger Hanna Harnesk.

 Han kräver besked om vad hon gör och med vem. Han insisterar på besök, och ofta gör kvinnan som hon blir tillsagd.

 Det är detta man vill bryta på Johannesberg.


 Där försöker man nu, genom en så kallad brottsoffersluss, att minska risken för kvinnorna och bryta mannens destruktiva kontrollbehov. Från och med i mars ska arbetssättet införas på fyra anstalter till, och under 2010 ska det överföras till häkten och frivården.

 - Det handlar om att hitta nya säkerhetsaspekter för den här gruppen av intagna, säger Hanna Harnesk.

 Det handlar alltså om att låta brottsoffer, som själva vill besöka eller ha kontakt med sin förövare, möta honom under ordnade former med hjälp av professionell personal på anstalten.

 Men kriminalvården får inte underskatta de krafter som de här männen besitter, poängterar hon i sin rapport. Att kunna kontrollera sin kvinna kan vara livsavgörande för vissa män.

 "De kan komma att använda hela sin tankekraft och manipulerande förmåga för att nå fram till kvinnan," skriver författarna.

 Denna "manipulativa förmåga" använder han givetvis också på andra.

 Den misshandlande mannen kan ofta vara en mönsterfånge -  till att börja med.

 "Han gör precis sånt som gör varje kriminalvårdare glad," står det i rapporten.

 Sakta men säkert "väver han in personen i sitt garn".

 "Det finns ingen hejd på den manipuleringsförmåga som många intagna besitter. Särskilt om den intagne är intelligent och har höga poäng på psykopatiskalan."

 Så länge fången får som han vill går allt bra.

 Men när personalen börjar sätta gränser kommer han att rikta sin "mentala svetslåga" på den gränssättande. Att säga nej till besök och telefontillstånd är ingen lätt uppgift. Männen som slår kan bli mycket hotfulla.

 "Han kan tjata öronen ur led på varje person som har ambition att lyssna, och han ger aldrig upp."

 Då gäller det för personalen att stå fast vid sina gränser och inte ge vika.

 - En enad hållning inom systemet är helt nödvändig, säger Hanna Harnesk. Från häktet till utvärderingsanstalten och till den behandlande anstalten måste reglerna och gränserna vara desamma.


 Jag måste säga att jag är både glad och imponerad över kriminalvårdens nya arbetssätt. Det handlar om att se problematiken med män som slår i sin helhet -  med syftet att någon gång få slut det.

 I grunden handlar det om att få männen att erkänna vad de gjort, ta ansvar för sina handlingar, erkänna kvinnans rädsla och bryta sitt aggressiva beteende.

 Och -  för oss andra -  att sluta nonchalera mäns våld mot kvinnor och ta det på allvar.


Låste in dottern - "normalt familjeliv"

Josef Fritzl - en bra pappa? Det påstår han i alla fall själv. "De små saknade ingenting", säger skräckpappan från Amstetten i Österrike. Nyhetsveckan har varit full av män som förnekar att de, på något sätt, förgripit sig på eller skadat kvinnor. Först ut var Josef Fritzl som låste in sin dotter Elisabeth i en källare i 24 år, där hon födde sju av hans barn. 

 - Normalt familjeliv, kallade Fritzl sitt agerande i samtalen med psykologen Adelheid Kastner. 

Fritzl: "Jag var en bra pappa"

 Josef Fritzl påstår i psykolograpporten att han var en bra pappa åt källarbarnen. 

 - De små hade många böcker och dessutom husdjur: en guldfisk och en undulat. De saknade ingenting, sa Fritzl. Att smita undan ansvar och ljuga för sig själv på det här sättet är så vanligt att det har en egen term på fackspråk. Det kallas "kognitiv förvrängning". 

Alldén skyller på Carolin

 Nästa förnekare blev Toni Alldén, jägaren som åtalats för mord på Carolin Stenvall från Piteå. I tisdags påstod han i Gällivare tingsrätt att mordet liksom var Carolins fel. - Hade hon aldrig varit där hade det aldrig hänt, sa han enligt tidningarna. Som sagt: "kognitiv förvrängning".