Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Jag kunde ha hindrat Bush

OLJEBARONEN. George W Bush på besök i Palm Beach, staden som avgjorde det rekordjämna valet 2000.
Foto: Eric Draper

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Palm Beach, Florida, är sig likt. Illande gröna gräsmattor, cementerade trottoarer, pastellfärgade brakvillor i kolonialstil och gungande slagskepp till bilar som glider förbi.

 Senast jag var här var 7 november 2000. Det var dagen för det presidentval då George W Bush egentligen inte vann över Al Gore, men ändå blev amerikansk president. Ni minns det kanske: Valet var det jämnaste på över 120 år, segern stod och föll med elektoratrösterna i delstaten Florida. Alla valsedlar i Florida fick räknas och räknas om, processen tog veckor och USA stod i praktiken utan president-elect. Antalet röster som skiljde mellan Bush och Gore i Florida var i slutändan inte fler än 500. Floridas högsta domstol bestämde till slut, med röstsiffrorna 5 mot 4, att Bush skulle vinna.

 Ett av skälen att Bush kunde förklaras som vinnare var att 19000 väljare i det starkt demokratiska Palm Beach tryckte fel på sina valsedlar, och deras röster ogiltigförklarades.

 Just den där dagen stod vi utanför en av dessa vallokaler, jag och maken.

 - Ska vi vrida på skylten så att pensionärerna går fel? frågade jag, och maken tyckte det var en fin idé.

 Än i dag ångrar jag att vi inte gjorde det.

 Hur hade världen sett ut om Al Gore blivit president?

 Om USA fått en ledare som både var utrikespolitisk expert och miljövän -  i stället för en oljebaron från Texas med amerikanskt rekord i att avrätta sin egen befolkning?

 Tanken svindlar.

 Nu är jag här igen, i Palm Beach, Florida, och George W Bush har krupit tillbaka under den sten han kom ifrån.

 För åtta år sedan tog han över ett land med strålande, finansiell stabilitet. Arbetslösheten var den lägsta på generationer, fred var på väg i Mellanöstern -  och vad lämnade han efter sig?

 Ett samhälle på randen av ekonomisk ruin, galopperande global arbetslöshet och krig i Gaza.

 Barack Obama är, just den här dagen, på väg till Florida för att besöka Fort Myers, en av de värst drabbade orterna i USA. Han ska sälja in sitt ekonomiska stimulanspaket, och gudarna ska veta att det behövs.

 Under januari månad försvann 598000 jobb i USA. Ytterligare en miljon försvann under november och december.

 Hur skulle situationen ha sett ut om Al Gore hade vunnit den där gången?

 Omöjligt att svara på, för det förutsätter en alternativ verklighet.

 På vägen tillbaka över Atlanten läser jag Eva Franchells bok "Väninnan". Det var hon som shoppade med Anna Lindh när utrikesministern överfölls på NK den 10 september 2003. Boken handlar om Eva Franchells tid som politisk pressekreterare. Hon ger sin version av mordet på Anna Lindh, och en föga smickrande bild av maktspelet bakom kulisserna i Rosenbad.

 Hon snuddar också vid frågan som alla kom att ställa sig efter Annas död: Skulle hon ha blivit vår nästa statsminister?

 Franchell låter ana att det nog skulle ha blivit så. Att Anna kunde tänka sig att bli partiordförande, om det bara gick att kombinera med barnen.

 Hur skulle Sverige ha sett ut om Anna fortfarande hade funnits i den?

 Frågan är lika omöjligt att svara på som i Al Gore-exemplet, men den politiska skillnaden hade varit mindre.

 Jag känner inte Göran Persson, men jag tror knappast att han hade avgått frivilligt och i förtid -  åtminstone inte för att släppa fram Anna Lindh.

 Jag är inte heller säker på att Anna skulle ha velat det.

 Men OM hon skulle ha tagit över som partiordförande efter Perssons valnederlag, så tror jag inte den politiska situationen i Sverige hade varit särskilt annorlunda mot vad den är i dag. Mona Sahlin och Anna Lindh var inte bara väldigt nära vänner, de stod oerhört nära varandra politiskt också.

 Ändå önskar jag, fast således inte av politiska skäl, att jag kunde besvärja fram en alternativ verklighet i just det här fallet.

 Att jag kunde vrida saker tillrätta, som vände jag på skylten utanför en amerikansk vallokal.




Reklam, reklam, reklam, överallt bara reklam på tv

 Reklamen har nu tagit över den amerikanska televisionen helt och hållet. Man sänder helt enkelt inte något annat än imbecill propaganda för prylar som ingen behöver. Jag knäppte och knäppte och knäppte på fjärrkontrollen, men efter 40 kanaler av tv-shop och liknande skräp gav jag upp och slog i gång datorn i stället. Hur tänker tv-bolagen egentligen? Fattar de inte att de gräver sin egen grav med all dynga? 


Amerikanska toaletter fungerar dåligt

 På tal om dynga: europeiska toalettstolar är konstruerade för att spola bort sitt innehåll och forsla ner det i avloppet. Amerikanska toalettstolar för byggda för att innehållet ska åka runt runt runt i toalettstolen ett trettiotal varv innan det slutligen, fullkomligt vimmelkantigt, slurpas ner i avloppet. Kan någon förklara för mig hur konstruktören tänkte? Och varför amerikanerna tycker att funktionen är så himla bra att de installerar den överallt?