Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Frifräsarna släpps lösa

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mitt apotek finns inte längre. Den trånga lokalen i hörnet Hantverkargatan/Kungsholmstorg där jag hämtade ut ungarnas antibiotika under femton års tid har blivit Medstop. 17 januari i år förvandlades det till Sveriges första, privata, vinstdrivande läkemedelsbutik.
Skylten utanför är numera vit och grön i stället för grön och vit, men i övrigt är det mesta sig likt. Det är bara priserna och ägaren som är annorlunda.
Mina gamla Panodil är en tia dyrare än förut.
Ägare är inte längre staten utan riskkapitalbolaget Segulah, baserat i skatteparadiset Jersey.

Sedan Apotekets monopol
avskaffades har priserna på receptfria mediciner ökat med 11 procent, enligt Dagens Nyheter.
Det är en direkt politisk prishöjning.
Det sparsamma och kostnadseffektiva Apoteket var nämligen inte tillräckligt attraktivt för riskkapitalisterna i skatteparadisen. Därför höjdes priset på varje förpackning av receptfria mediciner (så kallad generika) med tio kronor inför avregleringen.
Det är således du och jag som finansierar riskkapitalbolagens skattefria vinster med höjda priser på våra gamla vanliga huvudvärkstabletter.
Det är ju så här det brukar se ut när högern privatiserar något vi tidigare ägde tillsammans: man hävdar att det ska bli billigare och bättre när det i själva verket blir dyrare och sämre.
Jag tror inte att det var detta svenskarna ville när man gav högern makten för snart fyra år sedan.

Förra valet var
det flera av mina vänner som beslutade sig för att byta sida.
De ville prova något nytt, och så röstade de på högern.
De resonerade som någon som ätit köttbullar till lunch hela veckan och på fredagen bestämde sig för att slå till på en rödspätta.
Problemet med rödspättan, som vi alltså blev sittande med i fyra års tid, är inte de vanvettiga lagförslag som drivits igenom (jag säger bara FRA) - sådant går att riva upp och göra om - utan allt som hinner förstöras och som vi aldrig kan reparera.
Det är här utförsäljningen av våra gemensamma tillgångar kommer in.
Vi kan aldrig köpa tillbaka Vin & Sprit från Pernod.
Vi kommer aldrig heller att få så billiga och bra läkemedel som vi tidigare haft.
Och de försämringar som drabbar oss har ingen affärsmässig motivering. I de flesta fall tjänar staten mer på aktieutdelningen från bolagen än på försäljningen av dem.
Högern säljer alltså ut väl fungerande verksamheter av rent ideologiska skäl, och de kortsiktiga pengar man får in använder de sedan för att sänka skatten för sådana som jag.

Det är naturligtvis fullständigt vansinnigt.
Och så, för någon vecka sedan, läste jag att högerregeringen har föreslagit den ultimata privatiseringen: Från 1 september ska man kunna lägga ut även flygsäkerheten på privat entreprenad.
Enligt propositionen "Luftfartens lagar" (2009/10:95) behöver det inte längre vara Luftfartsverket som sköter flygtrafiktjänsten på våra flygplatser. För att spara pengar ska privat och lokalt ägda flygplatser kunna lägga ut jobbet i flygledartornen, ansvaret för starter och inflygningar och allt annat på frifräsande entreprenörer.
Naturligtvis skriver regeringen att frifräsarna måste uppfylla de säkerhetskrav som gäller, det är ju så det brukar låta.
Men efter att hela veckan ha kämpat mig fram i snödrivorna längs gatorna i min Stockholmsförort, likt filmen Day after tomorrow, så säger jag bara så här:
Om den privatiserade flygsäkerheten kommer att fungera lika bra som den privatiserade snöröjningen - då är det dags att stanna kvar på marken.