Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Ett paradis för Jimmie Åkesson

Sverigedemokraterna, som leds av Jimmie Åkesson, har hittat sitt drömsamhälle - Färöarna.
Foto: Sven Lindwall

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sverigedemokraterna missade EU-parlamentet med en noslängd.

 Bara 0,7 procentenheter till och de hade haft ett mandat i Bryssel.

 Frågan är vilken politik de i så fall hade fört där. Partiledaren Jimmie Åkesson påstår ju att partiet inte är främlingsfientligt.

 Och det är kanske sant, på sätt och vis.

 Partiet är inte BARA främlingsfientligt.

 Man är intolerant mot kvinnor, homosexuella och andra normbrytare också.

 För att se igenom skitsnacket och konstatera vad Sverigedemokraterna egentligen står för måste man titta lite djupare.

 I deras egen tidning, SD-Kuriren, till exempel.

 Där har man beskrivit hur man funnit sitt drömsamhälle -  nämligen Färöarna.

 Det är ingen slump.

 De vackra och särpräglade öarna med sina knappt 50 000 invånare är det mest konservativa samhället i Europa.

 Det finns, såvitt jag har förstått, två öppet homosexuella män på öarna.

 Den ene misshandlades på en krog i huvudstaden Torshavn för något år sedan. Efteråt trakasserades han så svårt att han till slut fick tas in på psykiatrisk klinik.

 Homosexuella har inte rätt till partnerskap, insemination eller att adoptera.


 Religionen är stark, för att inte säga allomfattande, på Färöarna.

 Varje större, religiös sekt på jorden har en filial där, berättade en färöisk författare för mig i höstas. Feminismen ser man däremot inte mycket av. 

 Vid ett improviserat möte i huvudstaden Torshavn i förra veckan, som arrangerades av journalisten Rigmor Dam på Tidningen Sosialurin, träffade jag några kvinnliga politiker, en minister, konsulter, ekonomer och ett par journalister.

 Nästan alla kvinnorna växte upp på Färöarna, åkte ut och pluggade i Skandinavien, Storbritannien och USA. När de sedan flyttade "hem" fick de "en total chock".

 - Det var som att flyttas femtio år tillbaka i tiden, sa en.

 - Det finns ingen jämställdhet överhuvudtaget, sa en annan.

 - Jag trodde inte det var sant, sa en tredje.

 Kvinnor är extremt underrepresenterade överallt på de ledande positionerna i det färöiska samhället. Exakt hur dåligt läget är går inte att säga. Färöarnas Statistiska Årsbok 2008 innehåller inga siffror som redovisar kvinnlig representation överhuvudtaget. (Däremot rapporterar man exakt hur stor procent av den totala fiskefångsten som består av räkor).

 Fast det går framåt.

 Vid valet 2003 kom bara tre kvinnor in i parlamentet (som har 33 ledamöter), vilket motsvarar den nivå där Sverige befann sig på 1950-talet.

 I dag är de sju.


 Men det är ändå inte det här samhället som Sverigedemokraterna hyllade i sin tidning, utan något helt annat.

 Ni har kanske hört historien:

 En delegation från Sverigedemokraterna besökte Färöarna under ólavsøka (färingarnas nationaldag) i fjol och blev fullkomligt hänförda över en av talarna, den nationalpatriotiske Haraldur.

 Haraldur går alltid i folkdräkt och äter enbart torkad torsk och valspäck. I sitt tal utropade han följande lovord över sitt fädernesland:

 "Den enskilda människan lever och dör, fosterlandet bara lever! Den enskilda människan är intet, fosterlandet är allt! Färöarna för evigt!"

 Problemet är att Haraldur inte finns.

 Haraldur är en karaktär som hittats på av Sjúrdur Skaale, en satiriker och socialdemokratisk parlamentsledamot som skapat honom för att driva med den färöiska nationalismen.

 "Satiren var så tjock att ingen skulle misstänka mig för att mena detsamma som Haraldur. Trodde jag", skrev Sjúrdur Skaale här på debattsidan i Expressen för några veckor sedan.

 Sverigedemokraterna hyllade alltså en nidbild av ett inskränkt, korkat och intolerant samhälle i sin tidning.

 Färöarna förtjänar bättre, och Europa kan andas ut...