Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Det finns ett ljus i mörkret

Foto: Cornelia Nordström

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Solidariteten i Sverige firar nya triumfer.

 Hela veckan som gått har Sveriges Television kört en temavecka för Världens Barn. Rader av program har varit delaktiga, från "Go'kväll" till morgonprogrammen, "Bolibompa", dokumentärredaktionen, "Lilla sportspegeln" och många fler.

 Samtidigt har en enorm folkrörelse ägt rum runt om i Sverige.

 45 000 frivilliga har gått runt och samlat in pengar i Sveriges 290 kommuner, och resultatet är häpnadsväckande.

 Jag talade med Peter Hjukström, projektledare för Världens Barn-kampanjen, tidigare  i veckan, och redan då var  tendensen klar.

 Solidariteten med världens mest utsatta slår nya rekord i år igen -  trots skenande arbetslöshet, budgetunderskott och finanskris. Och de som skänker mest är de som har minst att ta av. År efter år ligger Sorsele i Västerbottens inland i topp när det  gäller insamlade pengar per capita:  128 kronor och 60 öre per person i år.

 -  Storyn om Sorsele är helt fantastisk, sa Peter Hjukström. Sorsele är Sveriges näst minsta kommun befolkningsmässigt, men en av de största till ytan. Enligt EU:s normer är kommunen så glest befolkad att den räknas som obebodd. Inkomsten per capita är en av de lägsta i landet -  och ändå ger man mest.


Riktigt intressant blir jämförelsen när man tittar på vilka kommuner som ger minst till Världens Barn.

 -  Danderyd ser ut att bli en av de sämsta i år igen, konstaterade Peter Hjukström.  I snitt ger de 1 (en) krona och noll öre. Det är inte de rika som har lättast att öppna plånboken. Människor som lever under små omständigheter mäktar däremot att ge av det lilla man har.

Så ser det alltså ut.

 De rikaste är samtidigt de snålaste.

 De mest givmilda är de som vet vad solidaritet betyder.

 Och insatserna behövs, det ska gudarna veta.

 För några veckor sedan presenterade Unicef den första rapporten någonsin som sammanfattar alla tillgängliga fakta kring barnens situation runt om i världen.

 Bitvis består den av fasansfull läsning.

 Mellan 500 miljoner och 1,5 miljarder barn utsätts för våld varje år. Det handlar både om  fysiskt våld, sexuella eller psykiska övergrepp, och det drabbar dem överallt i samhället: Hemma, i skolan och på olika institutioner.

 Över en miljard barn lever  i krigszoner och konfliktområden. Ofta lider de av fattigdom, undernäring och sjukdomar. Skolgången är många gånger obefintlig.

 Mer än en miljon barn hålls fängslade, de flesta utan dom eller rättegång.

 Över 70 miljoner flickor och kvinnor är könsstympade.

 Närmare hälften av alla offer för människohandel kan vara barn. De  används till slavarbete, prostitution, tiggeri, tvångsgifte eller som barnsoldater.

 Problemen ser lite olika ut runt om  i världen.

 I konfliktzonerna i Väst- och Centralafrika är hälften av alla överlevande våldtäktsoffer barn under 18 år.

 Mer än hälften av alla barn över fem år  i Tchad arbetar.

 I östra och södra Afrika ökar andelen föräldralösa. Tvångsarbete och könsstympning är fortfarande vanligt.

 I södra Asien exploateras flickorna hårt. Man gifter bort dem eller använder dem  i sexindustrin.

 I Mellanöstern och Nordafrika är misshandel av barn snarare regel än undantag. Tre av fyra barn i regionen blir slagna, ofta i ansiktet,  i huvudet och över öronen.

 Situationen är ännu värre i Latinamerika. 83 procent av barnen mellan 2 och 14 år  bestraffas regelbundet i hemmet.


Så här kan man hålla på.

 Men det finns ljus i mörkret.

 Rapporten visar att utvecklingen går åt rätt håll.

 Det som behövs för att det ska gå fortare är solidaritet, kunskap och resurser.

 Precis sådant som vi är så bra på i Sverige.

 Särskilt i Sorsele.

FAKTA

JAG GICK UR KYRKAN
Jag har gått ur Svenska kyrkan. Jag har ingen lust att betala 17000 kronor per år, vilket var den summa jag betalade i kyrkoskatt nu senast, till en institution som sitter på en förmögenhet värd 31 miljarder. I stället har jag skänkt 17000 kronor till Unicef. Där gör pengarna betydligt större nytta.

BRA, DÄRMED BASTA!

- Jag tycker staten gjorde alldeles rätt som renoverade bastun på Harpsund för 1,9 miljoner. Pengarna gick ju inte upp i rök, utan antog bara en annan form. Man ökade värdet på fastigheten, man skapade arbetstillfällen inom byggsektorn, man använde svenska byggmaterial som till exempel öländsk kalksten. Och nej, själv badar jag inte bastu.

TÄNK STORSCHLAGET!
Startfältet inför årets schlager verkar lovande. Jag gillade verkligen både Malena Ernmans och Charlotte Perrellis bidrag de senaste två åren, men deras framföranden var alldeles för tjusiga och smakfulla. Smäll på med några akrobater och eldslukare och hoppade delfiner i år så ska ni se att vi vinner.