Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Liza Marklund

Liza Marklund: Bokturné med dropp på akuten i Hannover

Moderatorn Margarete von Schwarzkopf, jag och skådespelerskan Nina Petri på scenen i kyrkan i Hamburg.
Foto: PRIVAT

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Söndag. Landar i Hannover klockan 17.45. Min tyska förlagschef, Siv, möter mig på flygplatsen. Känner mig vimmelkantig.

 Vi äter middag vid en sjö.

 Siv är måttligt road av att jag har döpt en alkoholiserad loser efter henne i min senaste bok. När jag berättar att hon finns med i nästa också, som stenhård kommissarie, ser hon riktigt förskräckt ut.

 Läser ut "Kapten Nemos bibliotek" av PO Enquist. Helt fantastisk.

 Mår illa.

Måndag. Träffar Iska, pr-tjejen från förlaget, och går igenom turnén. Hannover, Dortmund, Kiel, Hamburg, framträdanden och intervjuer på löpande band.

 Börjar frysa så jag skakar, vinglar upp på rummet och kissar blod.

 Shit pommes frites.

 Hotellet ringer efter ambulans, jag blir djupt generad. Jag kan ju gå själv (nästan).

 Får dropp på akuten i Hannover, rör med blodprov tas. Severe infection, säger herr doktor Iceberger. Svår infektion.

 Missar intervjuerna, kortar ner föreställningen på kvällen. Börjar läsa Göran Tunströms "Maskrosbollen".

Tisdag. Jenny ringer, producenten på Yellow Bird som ska filma mina böcker. 

 Tar piller med antibiotika, stora som äppelkart.

 Går igenom den engelska översättningen av Postcard killers. Ändrar några grejer. Mejlar Niclas, min agent, den nya versionen. 

 Tåget till Dortmund 11.31. Läser vidare  i Maskrosbollen. Framme 13.10.

 Första journalisten (lokal tv-gubbe)  dyker aldrig upp. I stället somnar jag på sängen, fullsminkad, med skorna på. 

 Onlineintervju. Radiointervju. Tidningsintervju. Har jag möjligen en bild på mitt skrivbord som tidningen kan publicera? (Jag har slutat förundras.)

 Jag är fortfarande vinglig, men the reading går ok. Salen är fullsatt.

 (En reading, eller lesung, innebär att jag sitter på en scen inför en tysk publik tillsammans med en moderator och en skådis. Jag och moderatorn pratar på engelska, sedan läser jag lite på svenska ur min senaste bok och därefter läser skådespelerskan på tyska medan jag sitter bredvid och ser dum ut. Dessa evenemang drar stora skaror besökare över hela Tyskland.) Dricker varm mjölkchoklad efteråt.

Onsdag. Första intervjun före tio. 

 Tåg från Dortmund till Kiel med Iska, Nina (skådisen) och Margarete (moderatorn). Byte i Hamburg. Framme 16.00. Intervjuer i ett sträck. På väg till föreställningen pratar jag med Colin. 

 200 pers i publiken sjunger Happy Birthday för mig (jag fyller år i dag). Tillbaka på hotellet pratar jag med Helena. Avböjer champagne.

 Läser ut "Maskrosbollen". Det som fastnar är textens märkliga kommatering.

Torsdag. Vaknar av en mardröm. Minns inga detaljer, bara att det involverade en  intervjusituation. Intervjuer om filmerna före frukost (gravad lax, tomater med mozzarella och basilika, rödbetssallad, mögelost och en yoghurt).

 Packar på fem minuter. Tåg till Hamburg.

 Intervjuer om boken.

 Talar med dottern (som ska skriva kolumn om feministisk porrfilm) mellan Brigitte och Hören und Sehen. 

 Iska, pr-tjejen, måste ut på stan för att köpa strumpbyxor. Glömmer bort en radiointervju. 

 The reading äger rum i en kyrka. Jag har en strålkastare i ögonen hela tiden och ser absolut ingenting. Våra röster ekar så att det blir rundgång mellan stenväggarna.

 Middag med förlaget efteråt.

 Börjar läsa "El juego del ángel" av Carlos Ruiz Zafon.

 Ställer alarmet.

 Min sista tanke innan jag somnar är att jag åtminstone inte behöver åka till Bokmässan i Göteborg i år.

Oväntad terrorist

 Det tog tre år och kostade en halv miljard, men till slut lyckades de brittiska myndigheterna döma tre unga män för planerade terrorattacker i augusti 2006. En av dem, Assad Sarwar, slutade på universitetet för att han fick hemlängtan och klarade inte av jobbet som brevbärare. På något sätt uppfyller han inte mallen som universums mest förslagna terrorist. 

Veckans tv-anka

 Veckans tv-anka måste vara Anna Anka, den svenska Hollywoodfrun som tycker att gifta kvinnor minsann måste suga av sin make varenda morgon. Vad kallas sådant till vardags, att ställa upp på sexuella tjänster mot ekonomiska fördelar? Ja just det - prostitution! 

Rök-apartheid

 Myndigheterna i New York vill förbjuda rökning i offentliga parker. Alltfler svenska kommuner vill införa totalt rökförbud på arbetstid. Jag tycker det här börjar likna rökar-apartheid. Rökare är också människor (fast inte lika länge).