Liza Marklund

Den friande domen blev en tragedi för den lille pojken

Publicerad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Tingsrätten friade men hovrätten fällde. Stureplansprofilerna dömdes till fyra års fängelse för grov våldtäkt.
Jag sitter med två liknande domar framför mig där situationen är den omvända.
Tingsrätten fällde för grov våldtäkt, sex års fängelse, men hovrätten friade helt.
I det här fallet är offret en liten pojke på åtta år.
Den misstänkte gärningsmannen är hans pappa.
Stureplansmålet och fallet med pojken är väldigt lika, rent bevismässigt.
Offrens berättelser bedöms som sammanhållna och trovärdiga, även om de är något luddiga i vissa detaljer. Det finns skäl till det. Den 19-åriga kvinnan i Stureplansvåldtäkten var berusad. Den lille pojken var tre år när övergreppen började. Det finns utomstående vittnen som kan verifiera offrens berättelser efter våldtäkterna, deras smärta och psykiska ohälsa. Det finns läkarintyg som styrker skador i ändtarm och underliv.
Men där slutar alltså likheterna, för i den lille pojkens fall så bestämde hovrätten att bevisen, vittnesmålen och läkarintyget INTE räckte som stödbevisning.
Tvärtom mot för i Stureplansmålet, således.

Så här ser pojkens fall ut (känsliga läsare varnas):
De misstänkta övergreppen anmäldes till polisen av skolan och de sociala myndigheterna (här finns alltså ingen hämndlysten mamma ruvande i kulissen).
Läkarintyget visar på flera olika skador i pojkens ändtarm:
1. Minskad muskelspänning i nedre delen av analkanalen.
2. Oregelbundenhet i den inre ring
muskelns vänstra sida.
3. Ultraljudsmässig förtunning av
muskeln i området.
Dessa skador är inte normala. De måste ha orsakats av någon typ av trauma, exempelvis upprepade anala våldtäkter. De KAN också ha uppstått på något annat sätt, exempelvis genom extremt svår förstoppning (något pojken aldrig haft).
Polisförhören med pojken beskrivs i bägge domarna som mycket professionella, helt utan ledande frågor. Detta är således pojkens egna uppgifter:
Han fick ont när pappa penetrerade honom i analen, det sved också. Pappa hotade honom för att han inte skulle säga något, men han fick presenter också. Pappa blev snäll i rösten när han ville knulla. Efteråt kom det slem ur baken.
Vid en rekonstruktion på brottsplatsen ställde sig pojken först på alla fyra. Om han kikade bakåt de gångerna så kunde han se pappas penis mellan sina egna ben, sa han. Han lade sig därefter på sidan och putade med stjärten för att visa hur övergreppen också kunde gå till.
Ett mer vattentätt våldtäktsmål går faktiskt inte att tänka sig.
Skolan, socialen, läkarintygen och så pojken själv: allting hänger ihop. Allt pekar åt samma håll. Pojken är trovärdig. Ett läkarintyg bekräftar hans skador. Skolan och socialen har konstaterat att något traumatiskt av sexuell natur har drabbat honom.
Ändå – ÄNDÅ! – friades pappan från alla misstankar.
Hur ska någon pedofil någonsin kunna fällas om inte detta räcker?
Och att överklaga är inte möjligt.

Hovrätten avslutar sin dom med en brasklapp: man vill ”understryka” att rättens bedömning inte innebär att de tror att pojken ljugit.
Ordförande i hovrätten var den pensionerade hovrättslagmannen Peter Löfmarck, en välrenommerad jurist som skrivit böcker och jobbat åt regeringen.
– Vi tar inte ställning till om pojken talar sanning, säger han.
Nähä minsann.
Jag som trodde att rättsväsendets uppdrag utgjordes av just sanning och rättvisa.

För den lille pojken blev domen en tragedi. Han gråter och frågar sin mamma varför ingen tror honom. Han är rädd att pappa ska mörda mamma nu, för det var vad pappa sa att han skulle göra om pojken någonsin berättade.
Och nu kräver pappan både vårdnad och umgänge med sin son igen.
Så medan juristerna slår sig för bröstet och berömmer varandra för att hovrätten läst läkarintyget och lyssnat på den 19-åriga kvinnan i Stureplansmålet så fortsätter övergreppen runt om i landet.
Både de sexuella och de juridiska.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag